Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 7 okt. 1933 - Några ord om forskningen i industriens tjänst, av Bertil Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanför så skilda fenomen som radiovågor, ljus och
röntgenstrålning?
Teorien ger givetvis icke i och för sig ett praktiskt
resultat. Många gånger kan en riktig princip och en
gynnsam kalkyl aldrig omsättas i praktiken på grund
av alltför stora praktiska svårigheter, men å andra
sidan är ju tekniskt nyskapande numera så gott.som
helt baserat på teoretiska utredningar. Vilka
raffinerade kalkyler ligga icke till grund för utförandet
av många gånger tillsynes okomplicerade
konstruktioner, till exempel löphjulet i en vattenturbin eller
ugnskroppen i en högfrekvensugn,
Viktigt nog är naturligtvis att icke "vanligt sunt
förnuft" skymmes av alltför mycket teoretiska
spekulationer och formler. Det är på sitt sätt ett
ganska väl funnet uttryck, som en skribent använder i
en uppsats om utarbetandet av en viss teknisk
process (grafitframställning enligt Acheson’s metod):
"– – – es blieb auch hier der Tatkraft eines durch
wissenschaftliche Vorstudien noch umbelasteten
Kopfes vorbehalten, das Verfahren in grösstem Umfange
zur Ausführung zu bringen." Men nog förefaller den
komplimang uppfinnaren får något tvivelaktig.
Sunda förnuftet får å andra sidan icke heller
förtryckas av förstockad tro på den praktiska
erfarenhetens regler och recept. Det ligger en hel del i den
bekanta historien om Henry Ford, som vid
engagerandet av en tekniker med uppgift att åstadkomma
helt kontinuerlig maskinell tillverkning av glasrutor,
såsom främsta kompetensvillkor fordrade att
ingenjören i fråga icke förut arbetat i glasbranschen.
I viss mån gälla nog genom alla tider de ord, som
uttalades av en filosof och naturforskare för mer än
2000 år sedan (Demokritos ca 400 f. Kr.) "det är
större att tänka än att veta", men att på basis av
självständig tankeverksamhet bygga upp numera
erforderliga, även relativt elementära teorier, kan ju
icke ens det största snille medhinna under hela sitt
liv. Här förutsattes ovillkorligen studier, undervisning.
Kraven på den teoretiska delen av ingenjörens
utbildning bli också allt större, med desto mera fog
tycker man, eftersom den verkliga praktiska
sakkunskapen i alla fall aldrig vinnes förrän ute i driften.
Att lägga in så mycket teoretisk allmänbildning och
specialkunskap som möjligt i den tekniska
undervisningen och sedan låta den praktiska utbildningen i
specialfacket giva sig själv i industrien synes också
vara en allmän tendens för närvarande.
Vår nation har ju lyckats ganska väl bevara sin
plats såsom ett av de högststående "ingenjörsfolken",
givetvis till stor del tack vare våra förnämliga
tekniska undervisningsanstalter. Men utvecklingen går
snabbt framåt och risken för att bliva efter
föreligger ständigt. Det kan vara motiverat att här citera
några ord av professor J. A. Hedvall i hans
utomordentligt intressanta "reseskildring" "Modern
kemisk-teknisk undervisning och forskning" (Tekniska
samfundets minnesskrift 1882–1932): "Vid
jämförelse med förhållandena i utlandet är det uppenbart,
att Sverige måste komma betydligt på efterkälken,
om den del av undervisningen, som skall ge den
egentliga skillnaden mellan ingenjörer av lägre och
högre utbildning, den teoretiska skolningen, icke
tillgodoses enligt moderna krav. Det säger sig självt,
att det icke runt om ute i världen slagits in på en
väg mot solidare teoretisk skolning och därtill svarande
institut, lärareantal och utrustningsmedel, om
det icke varit en tvingande nödvändighet. Det är ej
nöjet att slösa med medel, som åstadkommit de
modernt utrustade forskningslaboratorierna, utan det är
industriens krav på ingenjörer av annan typ än den
gamla verkmästaretypen. Tekniken är en vetenskap,
kanske den svåraste, och den måste betjänas med
ingenjörer, som fått en motsvarande utbildning."
En fullgod tekniskt-vetenskaplig utbildning ger
ingenjören möjlighet att i samband med driften följa
med "senaste nytt" och i praktiken utnyttja
nytillkomna resurser. Men själva nyskapandet, det
systematiska sökandet efter nya möjligheter och
kombinationer, det rent vetenskapliga ingående studiet av
ett material eller ett förlopp, kunna mera sällan
industriens ingenjörer prestera av den enkla
anledningen att tiden icke räcker till. Dagens
fabrikationsproblem, den löpande driften kräver vanligen helt sin
man och ger icke ofta tillfälle till vetenskaplig
forskning i egentlig mening. Även i vårt land med dess
relativt små resurser finnas ju visserligen
forskningslaboratorier anknutna till vissa industrier, men
huvuddelen av vetenskapligt arbete bedrives
alltjämt i samband med undervisningen vid
högskolor och universitet, där också många glänsande
resultat, även på senare tid, väl hävdat Sveriges
ställning som ett av naturvetenskapernas tryggaste
hemvist. Den rent vetenskapliga produktion, som där
kommer fram, har sålunda mycket stor nationell
betydelse, en betydelse, som på senare tid mer allmänt
erkännes även från "tekniskt" håll.
Emellertid föreligger icke alltid – eller kanske
rättare mera sällan – den direkta anknytningen
mellan vetenskapens resultat och industriens
problem. Härtill kommer, att även om det
vetenskapliga arbetet vid en undervisningsanstalt är direkt
inriktat på aktuella tekniska problem, dess fullföljande
ovillkorligen distraheras och fördröjes av omsorgen
om själva undervisningen, vilken självfallet är en
synnerligen viktig uppgift i och för sig. På grund
av industriens ständigt stegrade behov av
tekniskt-vetenskaplig forskning har man också på senare tid
i de flesta länder inrättat särskilda laboratorieinstitutioner
– med ekonomiskt stöd från stat, industri
eller enskilda - vilkas uppgift just är att bedriva
forskning med direkt syftning på teknisk tillämpning.
I de stora industriländerna finnas numera ett
stort antal dylika institutioner med allmänt tekniskt
eller specialiserat arbetsprogram, i många fall
gigantiska företag med millionbudget.
I vårt land, där de ekonomiska möjligheterna
alltid äro förhållandevis små och med nuvarande
konjunkturläge statskassan är särskilt hårt anlitad och
industrien befinner sig i verkligt nödläge, äro
möjligheterna att utvidga forskningsresurserna och inrätta
nyo institutioner givetvis ganska små. Å andra
sidan är ju ett effektivt bedrivet tekniskt-vetenskapligt
forskningsarbete till industriens tjänst mer än
någonsin av behovet påkallat just i dessa för handel
och industri svåra tider. Systematisk tillämpning
av forskningens senaste rön i industrien, teknisk
utveckling och rationalisering behöver ju icke alltid
betyda införande av arbetsersättande maskiner eller
psykotekniskt utstuderade metoder för utnyttjande
av arbetskraften, det kan i stället innebära höjning
av kvalitet, bättre utnyttjande av råvarutillgångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
