Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 40. 7 okt. 1933
- Folke Johansson †, av B. H. Lundborg
- Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statens järnvägars tjänst, och på denna sin post
föll han.
Lika målmedvetet som han ägnade sig åt sitt
arbete, lika plikttroget och grundligt utförde han de
uppgifter, han frivilligt åtagit sig, vare sig det
gällde inom kamratkretsen eller idrottsrörelsen, för
vilka båda han hyste stort intresse. Lugnt och stilla
utan buller eller bång genomförde han sina olika
åtaganden, och vi, hans kamrater, som sett honom
arbeta och sett vad han gjort, kunna värdesätta det.
Folke Johanssons vänner skola alltid minnas
honom såsom den gode, glade och vänsälle kamraten
med den rättrådiga och omutliga karaktären, och
hans ljusa minne kommer alltid att av dem bevaras.
B. H. Lundborg.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Osäkerheten beträffande den amerikanska
konjunkturutvecklingen är för dagen betydligt större än den
varit på mycket länge. De djupa diktatoriska
ingripandena inom näringslivets alla områden gör, att den
ekonomiska aspekten skiftar starkt från dag till dag. Den
ena statliga åtgärden framtvingar med nödvändighet
ytterligare ingripanden, utan att konsekvenserna av
hela den i strid med det rådande ekonomiska
systemet genomförda ekonomiska diktaturen kan ens
tillnärmelsevis på förhand överblickas. Det är visserligen
sant, att de krafter, som enligt det rådande ekonomiska
systemets grund skulle verka reglerande och
upphävande på lågkonjunkturen, icke förmått göra sig
gällande utan motverkats av andra krafter, då främst
sådana som ha sin grund i de närmast föregående
årtiondenas sociala och ekonomiska utveckling samt den
politiska situationen alltsedan världskriget. Därest man
dock alltjämt vill bygga på det rådande ekonomiska
systemets grund, borde man söka eliminera de krafter,
som motverka en konjunkturförbättring, och stimulera
de, som verka för en dylik. Däremot torde man väl
knappast kunna nå ett bestående resultat genom att
ingripa på en så ömtålig punkt som själva
prisbildningsmekanismen. Behåller man priset på produkten
men höjer den i produkten ingående arbetslönen, måste
med nödvändighet avkastningen till kapitalet reduceras.
Men sänkt avkastning på kapitalet medför minskat
intresse för nyinvesteringar och minskad efterfrågan på
kapitalföremål. En i återhämtningsprogrammet
eventuellt ingående genom statlig finansiering möjliggjord
nyanskaffning av kapitalföremål på cirka $ 3 milliarder
torde näppeligen förmå ersätta ett minskat intresse för
nyinvesteringar från de privata företagarnas sida. Få
de statliga ingripandena framgång, räknar man dock
med att desamma skola bliva mycket kortvariga och
icke hinna i nämnvärd grad ogynnsamt påverka
kapitalbildningen. Ett misslyckande däremot väntas leda till
ännu djupare ingripanden, som skulle innebära ett långt
drivet förstatligande.
Recovery-planens resultat undandrar sig ännu ett
närmare bedömande. Den omständigheten, att man icke
lyckats till Labour Day – 3 september – såsom
återhämtningsgeneral Johnson och den amerikanska regeringen
officiellt hoppades, bereda 6 mill. arbetare
sysselsättning, kan näppeligen tagas såsom belägg härför, då ju
hela programmet säkerligen förutom sin rent reella
natur också utformats i hög grad med hänsyn till dess
omedelbara psykologiska verkningar. De uttalade
förhoppningarna i och för sig skulle medverka till att de
själva i största möjliga utsträckning förverkligades,
Lika tydligt är det doek, att det uppnådda resultatet
– 1 1/2 mill. nyanställda av ett totalt antal arbetslösa
på 13 1/2 à 14 mill. – icke motsvarade vad man
verkligen räknat med. För stålindustrien hade man
kalkylerat med att till november uppnå ett utnyttjande
av 60 proc. av tillverkningskapaciteten. Allting tyder
på att denna siffra ingalunda kan nås. Den utnyttjade
tillverkningskapaciteten befinner sig, efter att i mitten
på juli ha varit uppe i 57 proc., i nedgående, en
rörelse som dock under de sista veckorna retarderat.
Den sista siffran är 40 proc. Den amerikanska
produktionsindexen kulminerade under juli med en siffra på
88 mot 59 för januari och 83 för augusti. Samtliga
produktionssiffror antyda, att recovery-konjunkturen
kulminerade under juli och att ett bakslag ägt rum
under de sista månaderna, men att detta dock icke
varit av större dimensioner än att en mycket avsevärd
nettoförbättring kvarstår gentemot fjolåret.
Produk-tionsindexsiffran var sålunda för augusti i fjol 54 mot
83 i år. Ståltillverkningen under samma år 2,95 mill.
ton mot 0,84 i fjol och motsvarande tack järns siffror
1,80 mot 0,54 mill. samt de för kol 34,7 mot 23,5.
Auto-mobiltillverkningen skattas till 185 000 vagnar mot 84 000
i fjol. Textilindustrien arbetar alltjämt under
synnerligen gynnsamma förhållanden – nära nog i nivå med
högkonjunkturens kvantitetssiffror – och särskilt
gäller detta bomullsindustrien. Järnvägstrafiken visar
däremot endast knappa 10 proc. ökning. Inom
byggnadsindustrien är likaså förbättringen obetydlig och
detsamma gäller vissa konsumtionsindustrier, såsom
livsmedelsindustrien och tobaksindustrien. Huruvida
denna de senaste månadernas avmattning innebär, att
recovery-planen i sin första utformning står inför ett
misslyckande eller ej, är svårt att avgöra. Måhända
är det resultatet av de ofrånkomliga störningar i hela
produktionsapparatens funktion, som de djupa
ingreppen med nödvändighet måste medföra, vi här se
avspegla sig. I så fall skulle vi, sedan detta menföre i
portgången övervunnits, måhända få en fortsättning på
försommarens förmånliga utveckling. Det synes dock
icke uteslutet, att också den omständigheten, att
programmets psykologiska verkan ebbat ut, här spelar in
och en naturlig tvekan beträffande dess konsekvenser
börjar reducera optimismen.
Det råder väl näppeligen något tvivel om att
recovery-planen dock hittills haft så relativt ringa framgång,
att utomordentligt omfattande statsarbeten – de ha
beräknats till ett totalbelopp på omkring $ 3 milliarder –
äro ofrånkomliga under den stundande vintern. Även
om Roosevelts uttalande i den livliga diskussionen om
inflation och icke inflation tytt på en viss försiktighet
och insikt om faran av att släppa lös en inflation, så
har han dock hållit ryggen fri så mycket, att han, om det
skulle visa sig omöjligt att komma fram på annan väg,
dock kan genomföra en starkare penningförsämring.
Ovilligheten att fixera dollarns yttre värde
sammanhänger säkerligen icke blott med önskningar ifråga om
utrikeshandeln utan ock med avsikten att hålla
möjligheten av ytterligare sänkning av dollarns inre värde
öppen. Dylika omfattande statsarbeten torde till
väsentlig del komma att finansieras med sedelpressarnas
hjälp. Den i december sammanträdande kongressen
torde, om icke dessförinnan en tydlig fortsatt förbättring
inträtt, säkerligen vara benägen för ännu djupare
statsingripanden av den art, att de måste leda till inflation.
Den över hela världen väsentligt förändrade
inställningen gentemot statsingripanden kommer ock starkt
till synes i U. S. A., och säkerligen är man där benägen
att gå synnerligen långt på denna väg i sin föresats att
vrida tiderna åter i led. Denna benägenhet synes parad
med en stark tro på förmågan att genom statsingripande
nå eftersträvade resultat blott man går tillräckligt långt.
En fortsatt amerikansk prisstegring av större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0382.html
