Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 418 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 18 nov. 1933 - Notiser - En påluppdragare - Stål- och järnnormerna - Kololjor som bränsle i sjöångpannor - Nytt system för lättmetallkolvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

via bygeln d, krysslänken e och tången f till det
föremål som skall uppdragas. Bygeln och huvudet äro i
beröringsstället halvcirkelformade, varigenom
böjningspåkänningar i dragriktningen och därmed följande
energiförbrukning förhindras.

Den lätta kolven manövreras automatiskt av en
ventilanordning i cylinderns botten och drives med stor
sluthastighet mot huvudet. Den i ventilhuset g
anordnade ventilen h frilägger inströmningsöppningen
vid lägsta kolvläget. När kolven passerat
utblåsningsöppningarna l, inträder ett plötsligt tryckfall i cylindern,

Påluppdragare.

varigenom ventilen omkastas, resp. inloppsventilen
stänges. Samtidigt friläggas kanalerna 2, så att i
cylindern kvarvarande drivmedel (ånga eller luft) kan avgå
vid kolvens återgång till bottenläget. När kolven täcker
dessa kanaler, inträder kompression i cylindern, vilken
har till följd, att ventilen åter omkastas och ett nytt
slag påbörjas. Urborrningarna 3 äro avsedda till
avlopp för luften ovanför kolven, så att ingen kompression
inträder i slutet av slaget.

Kolven är, som nämnts, mycket lätt, så att den för
kolvens egen rörelse erforderliga energien är ringa.
Apparaten börjar därför arbeta redan vid ett övertryck
hos drivmediet av 0,2 kg. Högsta tillåtna trycket utgör
10 kg. Luftåtgången uppgives till ca 5 m³ fri luft pr
min. För hindrande av ventilens igenfrysning under
den kalla årstiden bör antingen ånga eller förvärmd
luft användas.

Apparaten Upphänges mellan pålen eller spanten och
ett vindspel. De spända tryckfjädrarna utjämna
spänningarna vid kolvsjaget och förhindra vibrationernas
fortplantande till spelet. Krysslänken e förhindrar
böjningspåkänningar i pålen eller spanten, även om
dragriktningen ej skulle sammanfalla med pålens
längdriktning. De för slitning mest utsatta delarna kunna
lätt utbytas på arbetsplatsen.

Stål- och järnnormerna. I referatet av diskussionen i
teknologföreningen av förslaget till stål- och järnnor-
mer (häfte 44) hade referenten givit bergsingenjör G.
Malmbergs yttrande en tolkning, som denne funnit
vilseledande och därför till rättelse brevledes meddelat
följande: "Jag nämnde, att de värden på utmattningsgränsen
som överingenjör Wiberg meddelat voro så
försiktigt valda, att man kunde påräkna att de respektive
konstruktionsstålen under alla förhållanden uppfyllde
desamma. Ingenjör Wibergs värden skulle därför kunna
införas i normerna såsom en ledning åt konstruktörerna
på samma sätt som i normerna angivits ett fullt
betryggande värde på sträckgränsen. I likhet med
sträckgränsen skulle således utmattningsgränsen ej anses som
garantivärde som krävde provning. Mot denna min
uppfattning invände professor Ljungberg att det var
toppvärdena som för konstruktörerna vore avgörande."

Kololjor som bränsle i sjöångpannor. Engineering
(10 november) refererar ett föredrag som nyligen hållits
inför Institution of Engineers and Shipbuilders in
Scotland över användningen i marinen av brännoljor,
framställda ur kol. Försök att bränna stenkolstjära i
sjöångpannor gjordes redan på 1860-talet men ledde ej till
bestående resultat. När man inom brittiska marinen
år 1912 beslöt övergång från kol- till oljeeldning insåg
man även betydelsen av en inhemsk oljeproduktion,
vilken till en början grundade sig på Storbritanniens
tillgång på oljeskiffrar. Av dessa gåvo de skotska skiffrarna
användbara oljor med låg svavelhalt, men skifferoljan
kan numera ej konkurrera med de billigare importerade
oljorna. Man har även gjort försök att använda
blandningar av stenkolstjära med bergoljeprodukter, vilket
man till en början ansåg omöjligt, såvida ej tjäran var
fri från naftalin. Senare fann man, att en halt av 7 à 8
% naftalin tvärtom var nyttig, enär den nedsatte
blandningens viskositet. Man har alltså kunnat använda
stenkolstjära med ända till 24 % naftalin, om tjäran
blandats med dubbla volymen Trinidadolja.

Man har även funnit, att oljor, erhållna vid
lågtemperaturdestillation av kol, äro användbara i blandning
med importerade oljor, under förutsättning att
vattenhalten ej överstiger 0,7 %. Dessa tjäroljor innehålla
emellertid fenoler, som böra avlägsnas, om man skall få
tillräckligt högt bränslevärde å oljan. Den tillgängliga
kvantiteten av dessa oljor (ca 7 000 ton pr år) är
emellertid alldeles för liten. Oljeutbytet blir avsevärt större
vid kolhydreringsprocesserna (ca 1 ton olja pr 3 1/2 à 4
ton kol), men man kan genom dessa processer till
relativt ringa merkostnad framställa högvärdigare
produkter än brännolja.

Vad slutligen angår eldning med en blandning av
kolpulver och olja, som för något år sedan lät rätt mycket
tala om sig, synes man numera betvivla detta bränsles
lämplighet vid den forcerade eldning som förekommer
till sjöss. Sot- och flygaskeavsättningen i eldstäder och
på tuber lär nämligen vara besvärande.

Nytt system för lättmetallkolvar. I en skrift "Neue
Wege im Kolbenbau" (Verlag Deutsche Motor-Zeitschrift,
Dresden) har dipl.-ing. Ernst Mahle, Stuttgart,
framlagt ett nytt system för konstruktion av kolvar till
förbränningsmotorer, som är avsett att utnyttja såväl
lättmetallkolvarnas som gjutjärnskolvarnas fördelar.

Förf. påvisar, att av de tre huvudproblemen i
kolvtekniken (kraftöverföring, kolvstyrning och tätning)
tätningsproblemet intill senaste tid vållat de största
bekymren. Lättmetallkolvarna ha erbjudit svårigheter
främst emedan de i förhållande till gjutjärnskolvar ha
relativt liten avnötningshållfasthet och ringa hårdhet i
varmt tillstånd, speciellt vid de höga temperaturer och
tryck som råda i kolvringspartiet. Deras fördelar ligga
bl. a. i bränslebesparingen och den lägre temperaturen.
Förf. har nu föreslagit, att själva ringpartiet skall
utföras av gjutjärn, vilket är möjligt, om man använder
ett special järn med samma värmeutvidgning som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>