Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 18 nov. 1933 - Tekniska föreningar - Örebro ingenjörsklubb, av H. S. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Personalnotiser - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"fasförskjutning" har givit sig till känna, så att bruket har
kunnat i stort sett sysselsätta lika många arbetare
under hela tiden.
Ingenjörsklubbens ordförande rektor W. Hallström
framförde klubbens tack till såväl Wedevågs bruk som
Berg & C:is mekaniska verkstad, varpå hemfärden så
småningom anträddes. H. S.
Skånska ingenjörsklubben.
företog fredagen den 20 oktober en utfärd i två för
ändamålet hyrda omnibussar, som transporterade bortåt
60 klubbmedlemmar från Malmö till Arlövs
sockerfabrik, där ytterligare ett 10-tal ledamöter tillstötte.
Under ledning av fabrikens ingenjörer med disponent
A. Fritsch i spetsen besågos såväl den pågående
råsockertillverkningen som den nya ångkraftcentralen.
Efter återkomsten till Malmö höll klubben
sammanträde på Kungsparkens restaurang under
ordförandeskap av direktör H. M. Molin. Till medlemmar av
klubben hade styrelsen invalt ingenjör Bengt Grauers,
överingenjör Egon Gummeson, disponent Malte
Neuendorf, direktör Ernst Wehtje och civilingenjör Paul
Åberg. Aftonens föredrag hölls av ingenjören vid Södra
Sveriges ångpanneförening Ludvig Josefsson om
"Ångkraftanläggningen vid sockerfabriken i Arlöv". Talaren
erinrade om att nämnda anläggning är Svenska
sockerfabriks-a.-b:s största, omfattande såväl råsockerfabrik
som raffinaderi, båda med gemensam ångkraftanläggning.
Det nuvarande komplexet uppfördes 1896, sedan
en eldsvåda ödelagt de förutvarande byggnaderna.
Pannutrustningen utgjordes då av 16 ångpannor, av
vilka 12 använts före branden och 4 nyanskaffats.
Verkningsgraden var cirka 67 %. Kraften alstrades medelst
kolvångmaskiner, av vilka 4 st. om sammanlagt 1 050
hkr drevo elektriska generatorer, alstrande dels
3-fasström för motordrift, huvudsakligen i raffinaderiet, dels
likström för belysningen, de andra drevo direkt pumpar
och arbetsmaskiner, huvudsakligen i råsockerfabriken.
Avloppsångan användes för kok- och värmeapparater.
Fram till 1910 hade ytterligare två ångpannor måst
anskaffas, men då uppträdde Sydsvenska kraft-a.-b. som
energiförsäljare till så gynnsamma priser, att man fann
sig böra ställa hela ångkraftcentralen i reserv. Ungefär
samtidigt övergick man för de pannor, som fortfarande
behövde hållas i gång, från eldning för hand till
automatisk eldning. Pannanläggningens verkningsgrad steg
till 73 %. Sedermera visade det sig, att om den för
kok- och andra värmeändamål erforderliga ångan först
fick driva en turbogenerator, man var i stånd att alstra
elektrisk energi till lägre pris, än man fick betala till
Sydsvenska kraft-a.-b. Jämte turbogeneratorn om 800
kW installerades en ångackumulator om 330 m3. Mot
slutet av 1920-talet försämrades ångekonomien på
grund av pannornas ålder, varför en ombyggnad beslöts
jämte fullständig elektrifiering av båda fabrikerna. Två
nya pannor installerades under åren 1932–33, vardera
med 460 m2 eldyta, 30 atö och en ångtemperatur av
375 grader. Samtidigt installerades en ny
turbogenerator om 1 600 kW. Denna går under
råsockerkampanjen såsom mottrycksturbin med ett mottryck av 3
åto, men under raffinadperioden såsom mottrycksturbin
med avtappning, varvid mottrycket är 0,8 åto och
avtappningstrycket 2,5 atö. För att bereda plats för de
nya pannorna borttogos några av de gamla, men
dessutom måste taket höjas 10 meter. Talaren redogjorde
för de mycket omfattande mätningar av ang- och
effektförbrukning under dygnets olika skift såväl under
råsocker- som raffinadkampanjerna, vilka föregått valet
av panntyp, ångtryck osv. Härvid hade hänsyn måst
tagas även till möjligheten att få in socker i
matarvatthet. Verkställda prov av anläggningen hade visat,
att densamma fungerade fullt tillfredsställande och i
överensstämmelse med kalkylerna.
Ordet överlämnades nu till disponent A. Fritsch, som
i ett kortare anförande redogjorde för sockerfabrikens
utveckling under de gångna årtiondena. Han nämnde
bl. a., att bränsleförbrukningen, som i början var 0,38
gånger betornas vikt, successivt nedpressats till 0,05
av betvikten. Avverkningen har stigit från 72 till
1 800 ton betor per dygn. Det allra viktigaste
framsteget ligger dock icke i fabriken utan i själva
sockerbetan, vars sockerhalt genom förädling kunnat höjas
från 10 à 11 % år 1870 till 17 à 18 % numera. I år har
den t. o. m. nått 19 %.
Flertalet av de närvarande kvarstannade för
intagande av gemensam supé, följd av samkväm med
åtskilliga tal, något sång och en i allo angenäm stämning.
F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>