Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 462 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 30 dec. 1933 - Nya arbetsuppgifter för ingenjörer, av Olof Kärnekull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(motsvarande en ökning av ca 44,5 %), men från
1800-talets början till 1900-talets början ökades
befolkningen med icke mindre än 213 mill. människor (eller
ca 113 % ökning).

I Sverige ökades befolkningen från 1700-talets
början till 1800-talets början med 900 000 människor (ca
60 % ökning), men från 1800-talets början till 1930
års början har befolkningen ökats med i runt tal
4 mill. (3,72 mill.) människor, motsvarande en ökning
av ca 155 %.

Utvecklingen är densamma även i övriga länder,
som i vår tid tagits i besittning av europeisk kultur.

Vi kunna således konstatera en enorm människotillväxt,
och fastän jag knappast tror, att det finns
någon, som drar i tvivelsmål, att de sociala
betingelserna äro bättre i vår tid än på 1800-talet, anser jag
mig dock böra peka på vissa förhållanden, som kunna
giva direkt belägg för, att det trots den enorma
folkökningen varit möjligt att lyfta upp befolkningen
till tidigare okänd levnadsstandard och förbättrade
sociala betingelser.

I handboken "Sveriges land och folk" – utarbetad på
updrag av k. maj:t – säges, att det kanske
tillförlitligaste vittnesbördet om förbättrade ekonomiska
villkor ui folkets breda lager är barnadödlighetens
nedgång. Då en nedgång av barnadödligheten även kan
avläsas ur statitstiken över medellivslängden för det
nyfödda barnet, tar jag uppgifterna ur denna statistik.

Därav framgår att medellivslängden för det
nyfödda barnet (i Sverige),

åren	1755–1775	var	35,2 år,
,,	1860–1870	,,	44,6 år,
,,	1901–1910	,,	55,8 år.

"Endast detta faktum", säger handboken, "är väl
tillräckligt att ådagalägga den fullständiga revolution,
som det sist förflutna seklet åstadkommit inom det
mänskliga livets snart sagt alla förhållanden".

Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang även
lämna följande officiella uppgifter.

År 1805 ägde endast 26 % av totala antalet
hushåll i Sverige tillräckligt för sitt uppehälle och 55 %
blott en del av vad som behövdes för uppehället.

År 1855 ägde likväl 67 % (jämf. 26 % 1805) av
totala antalet hushåll tillräckligt för sitt uppehälle
och 16 % (jämf. 55 % 1805) blott en del av vad som
behövdes för sitt uppehälle.

"Och likväl", säger den officiella utredningen, "var
det först efter 1860-talet, som det stora ekonomiska
uppsvinget i Sverige kommit och i samband därmed
symptomen av växande välstånd framträdde".

Man måste fråga sig: huru har detta varit
möjligt? Vad har hänt under denna relativt korta
period, som kunnat åstadkomma en så genomgripande
samhällelig revolution – ty här har en verklig social
revolution genomförts. Jo, under denna period
infaller teknikens framsteg inom industri, samfärdsel
och andra näringsgrenar. Att det varit utvecklingen
inom tekniken, som gjort det möjligt att skapa detta
oerhörda tillskott av arbetsmöjligheter är så ofta
omvittnat, att jag icke anser mig behöva andraga
bevisen härför.

För teknikens representanter bör detta vara en
källa till stolthet och tillfredsställelse, men de böra
samtidigt vara förvissade om – såsom jag också
redan antytt – att samhället av dem kommer att
kräva ansvar även för den fortsatta utvecklingen.

Känner ingenjören även själv detta ansvar, bör
han icke tveka att ställa sin kunskap och erfarenhet
i samhällets tjänst för att få samhällsmaskineriet in
i normala gängor. Han bör i dag anlägga den
synpunkten, att han återigen blivit ställd inför
problemet att giva nya impulser till skapandet av mera
arbete och produktiv sysselsättning åt folket.

Vilka vägar han har att välja för ett sådant
nyskapande är icke lätt att avgöra. Men skulle vi
draga några ytterligare slutledningar av vad här
anförts, så synes det vara, att en ekonomiskt
kontrollerad, fortsatt teknisk utveckling är ett beprövat
medel att skapa flera arbetstillfällen i samhället, och
bör således även kunna utnyttjas för att mildra den
allmänna arbetslösheten.

I kritiska tider väckas emellertid så många tankar
och frågor, och kritiken skarpes. Icke heller
ingenjören har undgått kritik, därför att han skapat
tekniska hjälpmedel i arbetet – dvs. just de
hjälpmedel, som möjliggjort den samhällsutveckling, vi
tidigare omnämnt. Vi ha ju t. o. m. fått höra så
tanklösa och irrationella förslag som att slå sönder
maskinerna.

Med hänsyn till denna kritik kan det synas
anmärkningsvärt, att jag likväl rekommenderar
fortsatt utveckling av tekniken som ett medel mot
arbetslösheten. Förhållandet är emellertid det, att en
fortsatt utveckling av tekniken är ett livsvillkor för
industri och samfärdsel och således i sista hand för
samhället. Det får väl anses vara en naturlig sak,
att man ersätter en försliten eller föråldrad
maskinell utrustning eller uttjänade byggnader, och att
man drager nytta av den erfarenhet, man samlat, och
att man icke medvetet håller fast vid påtagliga
brister och föråldrade metoder, utan i möjligaste mån
avhjälper dessa. Utvecklingen från hantverk till
industri har skett under en så kort period, att vi
fortfarande äro belastade med traditioner från
hantverkstiden ifråga om den industriella driftens
organisation. Varje förnyelse av den tekniska
utrustningen, varje förbättring av arbetsmetoderna är att
räkna till en sådan sund och ofrånkomligt
nödvändig utveckling. Att industrien har ett fortlöpande
behov av att utnyttja den i tekniken och den
industriella forskningen nedlagda intelligensen
bekräftas även av den erfarenheten, att industrien i
avsaknad av tekniskt skolade medhjälpare snart stannar
i utvecklingen, och att ett enskilt företag, som
stannat i utvecklingen, blir en kapitalslukande
anläggning, som kan komma att ligga samhället till last.

Ingenjören bör se dagens och den närmaste
framtidens uppgift så, att det för honom gäller att
medelst nya metoder och obruten energi fullfölja sitt
arbete att förbättra de tekniska hjälpmedel han en
gång skapat i kampen för tillvaron.

Det är även det bästa medlet att mota och möta
den kritik, som riktas mot honom som representant
för teknikens utveckling.

Även inom industrien föreligger då ett fortlöpande
behov av teknisk, sakkunnig hjälp.

Med hänsyn till vad vi sålunda anfört synes det
icke behöva saknas arbetsuppgifter för ingenjörerna,
ty såväl samhället som produktionslivet ha ett
växande behov av ingenjörens tjänster. Det gäller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>