Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE l
TEKNISK TIDSKRIfTF
BERGSVETENSKAP
ÖB: B.G.MARKMAN.
JAN. 1933
INNEHÅLL: Guldsilverbergsbruket i västra Sumatra, av bergsingenjör Olof Eklund. - Några korta drag ur
svenska bergsundervisningens historia. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden. - Notiser.
GULDSILVERBERGSBRUKET I VÄSTRA SUMATRA.1
Av bergsingenjör OLOF EKLUND.
Geologisk översikt.
Sumatra har sin största utsträckning från sydöst
till nordväst. En väl markerad, utgrenad
bergskedja med ett flertal vulkaner löper utefter hela
västkusten, och landet närmast öster härom är
ytterst starkt kuperad. Däremot äro den smala
landremsan väster om bergskedjan samt öns ostkust
synnerligen flacka.
Geologien har varit föremål för en del
undersökningar, och bland geologerna, vilka arbetat här, må
nämnas "Nederländska Ostindiens grand old man"
Verbeek, vidare Tobler, von Steiger, Zwierzycki, P.
Hövig och Wing Easton. Sedan några år tillbaka
pågår statlig geologisk kartering av ön i skala
1:40000, och malmgeologien uppmärksammas
särskilt härvid.
Sumatra tillhör geologiskt-tektoniskt de tertiära
randbergen kring Stilla oceanen. Dess bergarter
ända upp till pleistocen hava rönt inflytande av de
intensiva veckningar samt upprepade intrusioner,
som förekommit. De flesta bergarterna på ön äro
oftast mycket metamorfoserade, och ännu synes ön
vara i rörelse, dels i horisontal led mot norden, dels
uppåt i förhållande till havet.
Den äldsta geologiska era, som är representerad
å Sumatra, är paleozoicum med några kristallina
skiffrar, graniter samt gnejser. Dessa träda i dagen
i bergskedjezonen. Även finna vi å ostkusten s. k.
"overthrust", som utgöras av diabaser, porfyrer,
tuffer, glaser, fossilförande kalkstenar, tuffogena
sandstenar samt konglomerat. Dessa "överstjälpta"
bergarter äro av permokarbonisk ålder.
De mesozoiska bildningarna förekomma rikligare
och till största delen såsom trias i nordligare delen
samt såsom krita i sydligare delarna av ön. Den
förstnämnda har fyllitiska, glänsande skiffrar, som
likna den dynamometamorfoserade Btindnerskiffern i
Alperna, samt sand- och lerstenar. Kritan visar
basiska tuffogena och effusiva bergarter och däri
inbäddade lerstenar med Loftusia-fossil. Även kalkiga
sandstenar finnas (Djambi).
Under största delen av sentertiär tid var en stor del
av ön betäckt av hav, men några delar, vilka nu äro
under vatten, lågo då ovan havsytan. Under och
efter neogenperiodens sedimentation höjdes större
i Föredrag1 vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
kemi och bergsvetenskap sammanträde den 14 oktober 1932.
delen av ön över havet. Bergarterna äro
huvudsakligen sandstenar och lerstenar, och på sina ställen äro
de övre tertiära bildningarna rika på vulkaniskt
material samt sand, leror och ligniter. Den tertiära
perioden intill senneogen tid var orogenetisk med
vågig anti- och synklinalbildning. Utanför
västkusten bilda skänklar av en synklinal de öar, som
här ligga i en rad längs Sumatra, under det att
syn-klinalens andra skänklar stiga upp mot och delvis
bilda Sumatras bergsrygg. I de brottzoner som
uppstodo i sistnämnda område, bröto andesiter och
liknande eruptiv igenom, och här återfinna vi
Sumatras guldmalmsgångar. På den flacka ostkusten
däremot finner man i en äldre geosynklinal i tertiära
bergarter, vilka även höjts över havet i neogen tid,
de stora oljefyndigheterna.
Emellertid var det huvudsakligen kvartärtiden som
med sina såväl slocknade som ännu verksamma
vulkaner gav Sumatra dess nuvarande utseende. I
pleistocen tid ödelades höglanden, och fluviala och
marina sandstenar, leror, konglomerat och breccior
samt tuffer och dylikt material bildades.
Eruptiver finnas å ön, vilka mest härstamma från
mesozoicum och bestå av graniter, dioriter etc.
Gabbror, peridotiter etc. hava oftast premesozoisk
ålder och äro starkt omvandlade. Den tertiära tiden
var mycket vulkaniskt aktiv, och som ovan nämnts,
uppkommo då andesiter (mest pyroxen-) och mera
basiska bergarter samt lipariter, ryoliter, daciter o. d.
Vid malmgeologiska undersökningar å Sumatra
bör man ägna särskild uppmärksamhet åt de
genetiska och tektoniska sambanden mellan de olika
erup-tiverna.
Malmgeologi.
De guldsilverförekomster som finnas i Sumatra
äro nästan samtliga av primär natur och uppträda
då såsom gångar i (förkastnings-)sprickor. De äro
alla associerade med andesiter (augit), daciter o. d.
eruptiver av tertiär ålder och hava i flera hänseenden
likheter med andra dylika malmer i olika områden i
de tertiära bergen å Stilla oceanens kuster.
Malmerna å ön finnas oftast där, varest bergarterna äro
propylitiserade och siliciferade. Några undantag
finnas emellertid från det allmänna förekomstsättet:
G. Aroem vid Salida, som är en mycket smal gång,
ligger i en ryolitisk, brecciös tuff sten; Roempoet Pait
vid Mangani, vilket med sin flacka stupning skiljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
