Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
13 MAJ 1933
De banor, som godset följde, sedan det släppt
cylinderväggen, angav Fischer vara parablar. White
påvisade att orten för de punkter, i vilka de olika
godsskikten kastades ut, var en halvcirkel, och detta
blir nog fallet, om man använder kulor av stor
diameter. Således bör detta stämma för kulkvarnar.
Uggla var den första, som antog att denna
gränslinje utgjordes av en logaritmisk spiral, och detta
torde vara fallet om partikeldiametrarna äro
mycket små, dvs. vid rörkvarnar. Steiger var den förste
som opponerade sig mot att godset kastades ut efter
parabelkurvor. I stället beräknade han en kvarn där
godset, även sedan det släppt cylindern, av
efterföljande partiklar med samma hastighet som
cylindergodset sköts upp till toppunkten på banan. Därefter
följde partiklarna en parabel ned till cylinderytan.
Gow, Campbell och Coghill hade samma uppfattning.
Fahrenwald tror att den verkliga kurvan ligger
mellan de av Fischer och Steiger härledda.
Vad beträffar geometriska orten för
nedslagspunkterna påvisade White att det var en trisektris. Barth
framställer det som en särskild spiral, under det att
Uggla låter det utgöra samma logaritmiska spiral,
varifrån godset utkastats. Det är mest sannolikt, att
Whites uppfattning är den riktiga, när man har stora
kulor och stora godspartiklar, dvs. vid kulkvarnar,
under det att Barths nedslagsyta gäller vid
rörkvarnar.
Med utgång från dessa faktorer har sexlan olika
sätt att bestämma maximala arbetet utförts. White
bestämde loppet för den parabel med vilken han er-
32
höll största vertikala fallhöjden vid n~ –7-.
VD
Det visade sig att denna gick genom cylinderns
medelpunkt. Dreyer räknade ut arbetet för att hålla
massan i rotation på sådant sätt, att tyngdpunkten
för godsmassans tvärsnitt, följde denna parabel. Han
bestämde totala arbetet, dels ur det arbete, som
åtgick att accelerera upp gods- och kulmassan efter
nedslaget till samma vinkelhastighet som kvarnen.
Dreyer angav med ledning härav en formel för
beräkning av kraftbehovet till en kulkvarn. Denna formel
har sedan haft stor betydelse. Davis bestämde den
parabel, utefter vilken snabbaste sluthastigheten
erhölls och det befanns vara samma parabel, som White
härlett. Sedan han minskat nedslagshastighetens
komposant utefter cylinderns rotationsriktning med
cylinderns rotationshastighet, tager han den
resterande nedslagshastigheten, kvadrerar den och
undersöker genom derivering, när hastighetskvadraten
giver maximalt värde. Härur beräknar han maximala
arbetet, som uträttas vid nedslaget, och angiver
här-av en formel för beräkning av kraftbehovet.
Slutligen har Barth på i huvudsak teoretiska grunder
beräknat erforderlig effekt. Hans resultat var 20 %
högre än det i praktiken erforderliga. Detta
förklarar han beror på svårigheter att exakt beräkna
accelerationsarbetet. Förf. håller i stället för troligt
att han använt för högt värde på friktionskoeffi-
cienten (0.65), vilket medfört en högre inställning av
godset i kvarnen än normalt.
Vid igångsättning av en kvarn tillkommer ju sedan
ett extra kraftbelopp för övervinnande av maximala
friktionen och för accelerering av kvarnen och hela
godsmassan. Detta kraftbelopp kan, om godsvikten
i kvarnen är stor, uppgå till ett belopp, som är flera
gånger så stort, som det under driften behövliga.
NOTISER
Oljefärg som rostskydd. Efter Chem. Märkets
återges här nedan en sammanfattning av resultatet av en
serie undersökningar som utförts av de engelska
korrosionsexperterna Britton och Evans.
Smidesjärn och kopparstål, som strukits
omsorgsfullt, synas stå sig bättre än vanligt stål, beroende på
starkare vidhäftning av uppkommen rost, en sak som
f. ö. redan tidigare framhållits av andra forskare.
Elektrolytjärn rostar till en början långsammare än
stål, men efter 2^ år är skillnaden minimal. En enda
strykning med mönja gav nära nog fullständigt
rostskydd pä goda kvaliteter av stål i Cambridges
atmosfär under en tidrymd som räckte till för att
åstadkomma perforering på den omålade delen av ett 0,32
mm tjockt provstycke.
Salt, fukt eller gammal rost, som inneslutits under
ett färglager, åstadkomma dettas för tidiga avfallande.
Glödspän ger skiftande resultat. I vissa fall synes
oxidhinnan understödja en dålig färgs skyddsförmåga
mot angrepp utifrån, men under en god färg (som i
och för sig skulle vara skyddande mot dylika angrepp)
befrämjar glödspånet istället den gravrostliknande
korrosion som fortskrider under överliggande lager och
slutligen orsakar dessas avflagnande. Ett
osammanhängande lager av oxid är under dessa omständigheter
avgjort ogynnsammare än ett sammanhängande. I det
förra fallet påskyndas färgens och oxidlagrets
gemensamma avflagning betydligt. Studier över verkan av
betning pågå. Tills dato har ingenting framkommit,
som ger stöd åt den understundom framförda kritiken
mot avrostning genom betning före strykningen.
Målning med metallisk zink kan ge en del skydd
mot atmosfäriskt angrepp även vid en och annan
ostruken spricka i färgen, under det att samma effekt
ernås vid mönjestrykning på nedsänkta prov.
Kvantiteten olja och förtunnare påverkar icke mönjefärger
i någon högre grad, förutsatt att färgen ej är så
utspädd, att den ger upphov till tydliga sprickor i
färglagret. Däremot sjunker den skyddande förmågan hos
järnoxidfärger jämsides med utspädningen. Färgens
effektiva livslängd minskar med sickativtillsatsen, om
den appliceras i torrt väder, rakt motsatt blir verkan,
om målningen göres i fuktigt väder. I detta senare
fall bör sickativtillsatsen ökas, för att färgen skall
få större livslängd.
En försöksserie med stålprov, vilka påsprutats
med ett täckande lager av aluminiummetall har
påbörjats vid fyra stationer, representerande respektive
maritim-, stads-, lands- och "blandat" klimat. De
hittills erhållna resultaten äro ägnade att inge
förhoppningar om användbarheten av dylika överdrag.
F. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
