Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEKNISK TIDSKRIFT
10 JUNI 1933
vattnet komma att vara förbundna med ett
vattentorn av passande kapacitet. För återcirkulation av
vatten till de olika verken och till gruvorna
uppsättas tvenne pumpar med 160 000 m3 kapacitet och
ytterligare tvenne med 80000 m3 kapacitet i ett
särskilt, lämpligt beläget hus. Ledningarna till
gruvorna gå genom ytterligare tvenne pumphus, vart och
ett försett med två 48 000 m3 pumpar och två 12 000
m3 pumpar. Vid gruvorna och anrikningsverken
distribueras vattnet från en öppen bassäng medelst
tre pumphus, varje med tre grupper av två pumpar
om 23 000 m3, 58 000 m3 och 69 000 m3 kapacitet.
Ånggenerering. Högtrycksånga levereras från
pannorna för masugnarnas blåsmaskiner med ett tryck
av 26 kg/cm2 och lågtrycksånga från pannor vid
martinugnarna och vällgroparna.
På grund av Magnitogorskverkens isolerade och
långt avlägsna läge byggas ovanligt stora
reparationsverkstäder, synnerligen väl utrustade för
reparationsarbeten och försedda med reservdelslager.
Dessa verkstäder innefatta mekanisk verkstad, järn-,
stål- och metallgjuterier, modellverkstad, garage,
reparationsavdelningar för automobiler, lokomotiv och
vagnar samt kokillgjuteri. Ett laboratorium kommer
att byggas i närheten av valsverken för fason järn.
Alla verken komma att betjänas av ett gemensamt
spårsystem med tillsammanlagt 180 kilometers
spårlängd. Förutom skänkvagnarna för tackjärn och
slagg och särskilda vagnar för göt och
chargerings-lådor, kommer det att finnas 750 vagnar av olika
typer för transport av råmaterial och färdiga
produkter, vidare ånglokomotiv i olika storlekar upp till
107 ton i vikt och 60 tons elektriska lokomotiv,
inalles 78 stycken, de senare för drift vid gruvorna.
Ungefär 14 000 vagnar bliva erforderliga för
koltransport från Kuznetsk till Magnitogorsk.
Vid full drift komma gruvorna och samtliga verk
att sysselsätta 12 000 till 15 000 personer.
Som inledningsvis nämnts, ingick byggandet av
Magnitogorskverken i första femårsplanen och skulle
alltså hava varit fullt avslutat med utgången av år
1932. Emellertid har byggnadsprogrammet av
åtskilliga delvis kända anledningar fortskridit mycket
långsammare än vad ursprungligen avsetts.
I början av sistlidne februari voro endast de tvåJ
första masugnarna i drift, ugn nr 3 väntades bliva
färdigbyggd i april och nr 4 i slutet av innevarande
år. Ugnarna nr 5, 6, 7 och 8 ämnade man nu att
börja bygga först år 1935.
En central med ångpannor och blåsmaskiner var
vid förstnämnda tidpunkt i det närmaste fullständig.
I martinverket voro arbetena på de två första
ugnarna, chargeringsmåskin och takkranar
framskridna så, att drift möjligen kunde påbörjas denna
försommar. För bessemerverket voro endast
preliminära byggnadsarbeten i gång. Fyra vällgropar
voro i det närmaste färdiga, likaså det första
götvalsverket med tillhörande 24" kontinuerligt valsverk. I
anläggningen av valsverken för fason- och
handelsjärn- samt räls voro endast byggnader under
uppförande och förarbeten i gång, och byggandet av två
götvalsverk hade ännu icke begynts.
Tvenne koksugnsbatterier voro i drift, ett tredje
färdigbyggt och ett fjärde närmade sig sin fullbordan.
Vid biprodukts verken för de i gång varande
batterierna återstodo avsevärda kompletteringsarbeten,
till exempel det mesta av erforderliga rörledningar.
De fyra återstående batterierna torde först börja att
byggas samtidigt med masugnarna nr 5, 6, 7 och 8.
Den elektriska kraftstationen är byggd, men
hittills ha maskiner installerats för allenast 12 000
kW.
DAMMBINDNINGSAPPARAT, ANVÄND VID
BERGBORRNING AV UPPÅTRIKTADE BORRHÅL I KIRUNA.
Av bergsingenjör B. SCHAEFFER.
Vid drivning av stigorter användes i Kiirunavaara
och Luossavaara gruvor huvudsakligen torrborrning
med Atlas 50 MAV eller 50 ML borrmaskiner, i vilka
alltså luft Spolningen sker genom mellanblocket. I
varje stigort borra samtidigt två ortdrivar e med var
sin maskin och det trånga rummet ovan det
lösskjutna berget blir då strax fyllt med borr damm så
tätt, att man knappt kan se två meter framför sig.
S. k. "munkorgar" kunna blott ofullständigt skydda
arbetaren för de.tta damm, som i synnerhet är farligt
om berget är kvartshaltigt. Vattenspolning genom
borren har försökts, men arbetaren måste då borra
liksom under en dusch, under vilken i längden inga
oljekläder kunna hålla honom torr. Vid
vattenspolning finnes dessutom den olägenheten att
borrmaskinen ofta "fryser", dvs. vatten rinner in i
maskinens, under borrningen starkt avkylda cylinder och
slidhus, och fryser där till is, som täpper till
luftkanalerna och hindrar slidens rörelse.
För att få bort dessa olägenheter både vid luft-
och vattenspolning har den apparat konstruerats,
som visas i fig. l-4.
Apparaten består av en tratt, försedd med konisk
pip samt botten, allt av 2 mm järnplåt, sammanfogat
genom elektrisk svetsning. I botten är ett runt hål
av 60 mm diameter. Mot botten fasthålles en
packning (se fig.) av svampgummi medelst en 3 mm
järnplåt, som skruvas fast med 3 st. skruvar. I denna
järnplåt är även ett 60 mm runt hål. Packningen
som är 16 mm tjock och har ett ca 15 mm runt hål i
mitten är avsedd att täta omkring borren.
Slutligen finnas på apparaten ett intag för vatten
och ett avlopp (fig. 1). Intaget är gjort av ett 1/2//
mässingsrör och tillplattat i ändan, så att det bildar
ett munstycke, som ger en flat vattenstråle.
Avloppet för vatten och borrmjöl är av 3/4" rör.
Hela apparaten väger 1,25 kg.
Borrningen tillgår med denna apparat på följande
sätt:
Medelst en Atlas 50 ML eller 50 MAV borrmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
