Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 OKT. 1933
BERGSVETENSKAP
77
Hissar.
Hissarna ha i alla tre schakten två däck, 36-40
man kunna transporteras pr tur. Hissen i det
vertikala schaktet är försedd med en mera ovanlig
landningsanordning. I detta schakt finnes vid
broarna ej som i andra schakt några uppställningshakar
eller dylikt, vilka kunna glömmas eller haka upp sig.
I stället finns under hissen två armar av gjutstål
(3" X 4" X 18")? vilka gå att fälla ut utanför hissen
enligt figur 8. Vid varje bro i schaktet finnas ett par
konsoler så anbragta att hissen med utfällda armar
kan vila på dem eller med nedfällda armar passera
fritt. Manövreringen av dessa armar sker inuti
hissen medelst en kontrollarm av hisskonduktören. Vid
avlyftningen av hissen fällas armarna automatiskt
ned.
Hissarna äro vidare försedda med dörrar av
kraftigt ståltrådsnät, manövrerbara inifrån, samt
fångapparater och säkerhetskedjor.
S chakt signaler ing.
För schaktsignalering har här av L. D. Stewat
utarbetats ett system, som gjort succés. Signaler kan
enligt detta system ges inifrån hissen antingen den
står stilla eller är i rörelse och inte nog härmed, man
kan även när som helst från hissen stå i
telefonförbindelse med spelstyraren.
Detta system har sina fördelar, isynnerhet i ett
schakt, som är så djupt som detta, ca l 000 m och då
så många schaktstationer finnas. Anordningen är
först och främst bra ur säkerhetssynpunkt. Ovanpå
hissen finnes dessutom en anordning, som ger signal
till spelstyraren om slaklina uppstår.
Vid arbeten i schaktet står nu en man ovanpå
hissen i telefonförbindelse med spelstyraren. Förut
erfordrades vid dessa arbeten 2-4 man för signalering,
Principen för signaleringen är följande: Vid signa-
Fig. 8. Hissa i vertikala schaktet.
lering eller telefonering från hissen så åstadkommes
en elektrisk ström i en primärkrets, som har två väl
isolerade trådar parallella med schaktet utanpå
hissen. Från dessa induceras elektricitet i en sekundär
strömkrets, två isolerade trådar som gå efter hela
schaktets längd ca l m från varandra och ett par tum
från de förutnämnda trådarna på hissen.
Schaktledningarna äro via en radioförstärkare förbundna med
högtalare och telefon bredvid spelstyraren. Blott två
trådar erfordras i schaktet för både signalering och
telefonering. Hela apparaturen för signaleringen har
kostat ca 250 dollar.
(Forts.)
MODERNISERINGEN AV HÖGANÄSBOLAGETS
GRUVDRIFT.
Av bergsingenjör MAURITZ AHLSTRAND.
(Forts. fr. sid. 72.)
2. Skrombergagruvorna.
Skrombergafältets stenkols- och lerfyndigheter,
belägna 18 km rakt öster ut från Hälsingborg, hava
fastän med flera avbrott och av olika ägare
bearbetats sedan år 1875. Höganäsbolaget förvärvade
dem 1905. De bilda det sydöstligaste partiet av den
nordvästskånska stenkolsformationen. Flötserna, två
stycken med 4-7 meters höjdskillnad, bilda en 2 km
bred och högst 25 meter djup ränna, ursprungligen
sannolikt en havsvik. Nedre flötsen imderlagras
nämligen av leror, vilka i rännans mitt äro betydligt
mäktigare och finkornigare än i närheten av sidorna,
där flötserna gå i dagen. Dessa leror hava låg
smältpunkt och i övrigt en sådan sammansättning
och konsistens, att de utmärkt väl lämpa sig för den
fabrikation, som numera utgör kärnan i
Skromberga-industrien: tillverkning av glaserade lerrör, klinker
och syrafast gods. Övre flötsen överlagras av
eldfast lera, vilkens kvalitet är något sämre än Höga-
näslerans. Brytning av denna flöts och därpå
baserad tillverkning av eldfast tegel i
Skromberga-fabrikerna har de senare åren endast skett i mycket
ringa omfattning, enär bolagets övriga anläggningar
äro bättre rustade för denna rörelse. Av
underjordsarbetet skall därför i det följande endast beskrivas
brytningen i undre flötsen.
Produktionen i Skrombergagruvorna är av
betydligt mindre storleksordning än i bolagets övriga
gruvor; 75 ton kol och 150 ton lera per skift är
maximum för nuvarande transportanordningar. Hela
produktionen förbrukas inom verket. Brytningens
huvudvikt är lagd på lerorna, varför man kan säga,
att kol här erhålles som biprodukt. Den för
fabrikerna erforderliga kolkvantiteten tages därjämte
från Höganäs,
Brytningen bedrives alternerande i två distrikt,
Konsul och Siöcrona, allt efter fabrikernas behov av
de olika lersorterna. Från Konsulfälten erhålles
lera, lämplig för ljus, efterpre.ssad klinker, från Sic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
