Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Ivar Herlitz: Industrianläggningars kortslutningssäkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE l
TEKNISK TIDSKRIFT
JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOG
INNEHÅLL: Industrianläggningars kortslutningssäkerhet, av Ivar Herlitz. - Beräkning medelst nomogram av
energiförlusterna i en elektrisk kraftöverföring, av Vidar Ekström. - Den legerade plåtens allmänna egenskaper,
av B. Anderson. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden.
INDUSTRIANLÄGGNINGARS
KORTSLUTNINGSSÄKERHET.1
Av IVAR HERLITZ.
Inledning.
I större kraftnät med därtill hörande generator-
och transformatorstationer, liksom i allmänhet i
högspänningsanläggningar, torde det väl numera
höra till undantagen, att icke
kortslutningssäkerheten ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Beträffande
sådana system torde väl icke heller någon tvekan
råda om att full kortslutningssäkerhet skall fordras,
innebärande att anläggningens alla delar skola utan
skada kunna uthärda verkningarna av den största
kortslutningsström, som kan uppträda i anläggningen.
I lågspänningsanläggningar2 däremot är det ännu
vanligt, att denna fråga så gott som alldeles
försummas. I vissa fall beror detta säkerligen på ren
okunnighet, i andra åter ser man problemet någorlunda
klart, men ryggar tillbaka för de med en
tillfredsställande lösning förknippade kostnaderna och
föredrager att taga de risker, som följa med en
ofullkomlig kortslutningssäkerhet.
Det måste även erkännas, att förhållandena i en
lågspänningsanläggning skilja sig så pass mycket
från dem, som råda i en högspänningsanläggning, att
det kan vara berättigat att i viss mån betrakta
problemet från en annan synvinkel. Detta innebär dock
icke, att man helt får blunda för problemets existens,
utan man måste göra klart för sig, vad som med
rimliga medel kan åstadkommas och vilka
eftergifter, som kunna tillåtas, utan att driftens
upprätthållande eller personalens säkerhet i otillbörlig grad
äventyras.
Problemets allvar understrykes ytterligare av, att
gällande normer för lågspänningsapparater i mycket
ringa grad beakta kortslutningssäkerheten och i vissa
fall uttryckligen säga ifrån, att man icke av
normala apparater har rätt att vänta sig något utöver
den normala manöverförmågan. Man har alltså
mycket få hållpunkter för frågans bedömande och
resultatet har blivit ett osäkerhetstillstånd, innefattande
en ytterst otillfredsställande blandning av lättsinne
1 Föredrag- vid elektroingenjörsföreningens sammanträde
den 19 okt. 1932.
2 För korthets skull innefattas häri i det följande
anläggningar för ca 500 volt, vilket torde överensstämma med
vanligt språkbruk, ehuru det avviker från lagens bokstav.
och överdrivna fordringar, av gedigna men dyrbara
apparater och billigt kram.
Efterföljande uppsats är avsedd att utgöra en
diskussion av de synpunkter, ur vilka frågan bör bedömas
samt möjligheterna för en tekniskt och ekonomiskt
tillfredsställande lösning av kortslutningsproblemet.
Kortslutningsströmmarnas storlek och verkningar.
För beräkning av kortslutningsströmmar skall här
endast hänvisas till tidigare uppsatser i ämnet.1
En kort orientering över resultaten skall dock
lämnas såsom underlag för bedömningen av frågans
praktiska betydelse.
För en anläggning med egen lokal
kraftförsörjning, dvs. direkt matad av generatorer, är det
symmetriska effektivvärdet av kortslutningsströmmens
begynnelsevärde Ib vanligen 6 å 7 ggr
generatorernas sammanlagda normalström, med ett maximalt
momentvärde (stötström, Is) av ca 20 ggr
normalströmmen. Efter några sekunder har den dock
sjunkit till 2 å 3 ggr normalströmmen.
För en transformator däremot, med en kortslutningsspänning av ca 5 %, skulle vid oändligt stort
nät Ib bliva 20 ggr normalströmmen och Is ca
50 ggr normalströmmen. Nätets egen impedans
medför givetvis en viss dämpning, men för de
större svenska näten - vattenfallsstyrelsens
centralblock, Sydsvenska kraftaktiebolaget m. fl. -
måste, åtminstone i vissa punkter,
transformatoreffekten uppgå till omkring 1000 kVA, innan
denna dämpning gör sig nämnvärt gällande.
Anslutningen till ett dylikt stort nät medför sålunda
särskilt för mindre abonnenter en utomordentligt stor
ökning av kortslutningsströmmen, om icke särskilda
åtgärder för en begränsning vidtagas.
Vid undersökning av vilka strömmar som med
rimliga kostnader kunna behärskas, måste hänsyn
tagas framför allt till brytförmågan hos de organ,
som kunna komma att bryta kortslutningsströmmen,
men även till dennas termiska och elektrodynamiska
verkningar.
Vad brytförmågan beträffar, bör först och främst
i Elektroteknik, jan. 1932, Aseas tidning, aug. 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
