Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Ivar Herlitz: Industrianläggningars kortslutningssäkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
Fig. 4. Motorskåp för 600 A.
som detta innebär,
kan ofta återvinnas
genom inbesparing
av de eljest vanliga
gruppcentralerna för
utgående linjer, i det
att själva motorskåp en sammanföras
till gruppcentraler
och manövreras
antingen för hand vid
dessa, dvs. på något
avstånd från
motorerna, eller ock
elektriskt med hjälp
av
tryckknappslådor placerade
intill motorerna. Fig.
4 visar ett
motorskåp för 600 amp.
med ca 12000 amp.
brytström vid 500 V.
Även för de högspända, större motorerna
sammanföras manöverbrytarna till kapslade ställverk.
Undvikandet av dubbla brytare genom elektrisk
manövrering erbjuder här särskilt stora fördelar. Dels
kan man nämligen vid högre spänningar vanligen
icke utan att pruta på isolationsfordringarna spara
mycket genom att minska på brytförmågan eller
genom användning av en icke automatisk brytare,
och kostnaden för denna andra brytare blir därför
avsevärd, dels är vid stora bryteffekter en elektriskt
manövrerad brytare alltid tillförlitligare än en
hand-manövrerad, vilken lätt blir så tung, att
tillslagningen blir otillförlitlig, dels medför alltid en
svagare extra brytare med tillhörande kabelgarnityr en
komplikation och en försvagning av anläggningen
utan några nämnvärda fördelar i gengäld.
De ovan skisserade principerna äro i första hand
avsedda att vara normerande för nyanläggningar,
men fråga är, om det icke även vid modernisering
och utvidgning av äldre anläggningar ofta skulle löna
sig att företaga en omläggning i samma riktning, i
det att den ständiga påbyggnaden av gamla lågspänningsanläggningar förr eller senare måste leda till
orimligheter, med hänsyn icke endast till
kortslutningssäkerheten, utan även till kostnaderna på grund
av de stora strömstyrkorna och
ledningsdimensionerna.
d
Fig. 5. Exempel på användning av reaktansspolar.
Emellertid kan detta givetvis icke alltid ske, och
man får då i stället söka begränsa strömmen med
hjälp av reaktansspolar. Den mest effektiva
anordningen med hänsyn till såväl inköpskostnad som
framförallt reaktiv effektförbrukning och
spänningsreglering är härvid i regel att placera spolarna i de
utgående ledningarna, såsom antydes i fig. 5 a,
varvid huvudsamlingsskenor och brytare för
inkommande kraft böra vara fullt kortslutningssäkra.
Insättning av spolar i de inkommande linjerna,
såsom i fig. 5 b, är vanligen mindre effektiv, men kan
stundom vara berättigad, om endast en måttlig
reduktion av strömmen fordras och man önskar
undvika ombyggnad av huvudskensystemet.
Ett sammanförande av flera utgående linjer till en
spole enligt fig. 5 c är berättigad, om
normalströmmen är mycket låg i förhållande till
kortslutningsströmmen. En spole, utförd för en viss
kortslutningsström, uthärdar nämligen utan särskilda åtgärder en
viss kontinuerlig belastning, som för luftkylda spolar
är av storleksordningen 2,5 % av
kortslutningsströmmen. De minsta belastningsobjekten sammanföras
därför lämpligen i grupper, vilkas normalström är
lika med den största tillåtna belastningsströmmen
för spolen.
Anordningar enligt fig. 5 d förutsätta, om de
skola bliva någorlunda effektiva, att belastningar
och generatorenheter kunna uppdelas i grupper, som
äro i stort sett självförsörjande och sålunda kunna
sammanbindas med spolar dimensionerade för
ganska låg normaleffekt. De fordra sålunda en mycket
omsorgsfull planering, men kunna då även i enstaka
fall bliva värdefulla.
Fig. 6 visar en reaktansspole av modern
konstruktion med betong
såsom bärande
material för
ledarna.
För de allra
minsta belastningsobjekten är det,
såsom framgår av
tidigare anförda låga
värden på brytförmågan för
motsvarande apparater,
stundom otänkbart
att införa en fullt
effektiv
strömbegränsning. Man får
då, liksom vid
systemet med mellanspänning enligt
fig. 2, komplettera
den med
användning av smältskydd
som
kortslutningsskydd, varvid det
värde, till vilket [-kortslutningsströmmen-]
{+kortslutningsström-
men+} anses böra
begränsas, får
bestämmas med
hänsyn till
smält-skyddens brytförmåga.
Fig. 6. Trefasig reaktansspole med
ingjutna lindningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
