Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1933 - Carl Heuman: Mekanisk beräkning av elektriska luftledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
4 MARS 1933
Sättes nedhängningen
6 = /? a, (3)
så blir "nedhängningskoefficienten" /? en funktion
enbart av y. På den krokliniga skalan i ®oT£ kan
man avläsa de värden på 102 fa som svara mot givna
värden på y. Sålunda erhåller man. exempelvis -
även av den förminskade reproduktionen i fig. 2 -
följande samhöriga värden
y=:l,5 2345
102/? = 8,41 6,28 4,18 3,13 2,50.
Betecknas spänningen i vardera
infästningspunkten med K och kurvtangentens lutningsvinkel i dessa
punkter med r, så är K - q (b + c) - (y + /J) g a,
alltså
K = - =
cosr
E.
Kvoten 102 $ : y ger således spänningsdifferensen
K - // i procent av horisontalspänningen H. Av
ovan angivna talvärden finner man exempelvis, att
denna differens för y = 2 uppgår till 3,14 % men för
y - 5 endast till 0,5 %.
Av spänningen erhålles påkänningen per ytenhet
genom att dividera med trådens eller linans
konstanta genomskärningsyta A. Speciellt blir
påkänningen vid vertex eller horisontalpåkänningen a =
- E : A och påkänningen vid infästningspunkterna
eller maximipåkänningen oma.*=K:A. Införes den
"ideella påkänningen"
K-qa (*>\
K - -, (OJ
erhålles av (2) och (4)
(6)
Härmed äro då alla storheter av praktisk betydelse
bestämda för en viss jämviktsform, karakteriserad
genom spänningskoefficienten y. Men vid
variationer i belastningen eller i temperaturen ändras
denna form och därmed y. För undersökning härav
införas två andra relativtal eller dimensionslösa
koefficienter, den "ideella töjningen" e och
"överskottskoefficienten vid avlastning" i. Den förra
definieras genom ekvationen
<la ,^
där E är elasticitetsmodylen. Vid givna värden på
spännvidden a och materialkonstanterna A, E, beror
då koefficienten e uteslutande av belastningen q per
längdenhet. Denna kan vid olika tillfällen utgöras
av den egna vikten eller av denna i förening med
is-last eller vindtryck.
Den andra koefficienten ), definieras genom
ekvationen l - (l -f-1) a, där l betecknar den längd, som
tråden eller linan skulle antaga vid fullständig
avlastning, alltså i spänningslöst tillstånd. Det är då
tydligt, att l och därmed l endast beror av
temperaturen och på ett enkelt sätt varierar med denna.
Känner man det värde l’, som svarar mot en viss
temperatur f, så erhålles det h som svarar mot en
godtycklig temperatur t, av formeln
i = i’ + a(t - O, (8)
där a är längdutvidgningskoefficienten.
Man finner nu, att de tre koefficienterna y, g och
;u äro förbundna medelst en generell relation
F (y, e, J) = O, (9)
så att två av dem alltid bestämma den tredje.
Denna relation kan lämpligen kallas "tillståndsekva-
8
MO
f60
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>