Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1933 - Sam Malmfors: Järnverken som kraftförbrukare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l APRIL 1933
ELEKTROTEKNIK
53
sioner äro, som förarbetas. De flesta av dessa verk äro
direkt 3-fasmotordrivna. Behöver man olika
hastigheter, så får man inställa hastigheten en gång för
varje valsning och använda sig av motorer med
pol-omkoppling eller enkla 3-faskaskader, dvs. utan
kommutatormotorer.
Vid samtliga dessa verk blir energiförbrukningen
avsevärt större och varierar inkl. hjälpmotorer från
storleksordningen 75 å 100 kWh/ton för
mediumverken upp till 100 å 150 kWh/ton för trådverken
och 150 å 200 kWh/ton för finplåtverken. Summa
energiförbrukning för valsverk med blandad
produktion brukar inkl. hjälpanordningar uppgivas till 120
å 140 kWh/ton utvalsat material.
Vid kvatitetsverken är förbrukningen ännu högre.
Där är man mera beroende av att exakt kunna
reglera hastigheten efter olika valsningar och tillgriper
därför som bekant någon av de omformningar, där
man med hjälp av kommutatormaskiner omformar
huvudmotorns rotorenergi och låter den återarbeta
på samma axel som huvudmotorn.
Glödgugnen.
En annan belastning, som särskilt vid
kvalitetsverken är att räkna med, är glödgugnarna. Den
elektriska glödgningen har många stora fördelar
framför glödgning med andra värmemedier, såsom
gas, där man har verkligt högklassigt och ömtåligt
material. Glödgugnarna äro rätt stora och lugna
belastningar, där chargetiden går upp till ett par
dygn. Under den första delen är belastningen
väsentligt högre än under den senare. Detta beror på, att
ugnen och chargen skall tillföras en viss
värmemängd, under det att det under den senare tiden
endast gäller att hålla temperaturen vid det
uppnådda värdet.
Energiförbrukningen varierar mellan 300 och l 500
kWh/ton och t. o. m. mera, och utnyttningstiden
kan i medeltal sägas vara 1500 timmar.
Belastningen under de båda perioderna är praktiskt taget
jämn. De enda variationer, som förekomma, bero
på de till- och frånkopplingar av en eller annan
elementgrupp, som utföras automatiskt under den
senare perioden av den temperaturregulator, som
ser till att ugnstemperaturen hålles konstant.
Den elektriska glödgningsprocessen anses ha
mycket stora fördelar, då det gäller ett dyrbart material,
som lätt kan bli fördärvat genom att man icke kan
hålla riktig och konstant temperatur.
Kraftuttagningen för glödgugnarna kan i viss mån
förläggas till tider, då övrig belastning är låg.
Framför allt bör det gå att vid charger, där kort
uppkörningstid kan tolereras, ordna så att denna
äger rum på natten. Där uppkörningstiden blir
längre och ugnsanläggningen räcker till, torde man
kunna förlägga högsta kraftuttagningen till lördags-
och söndagsdygnen.
Vid verk, där glödgningen måste följa den
kontinuerligt löpande tillverkningen, kan man icke i
någon högre grad räkna med att köra ugnarna under
lågbelastningstid.
Diverse kraftbehov.
Vid järnverken användes ånga till en mångfald
olika ändamål, vilka jag här icke kan uppräkna.
Ångan produceras normalt med pannor, eldade med
Jgoe
5o
Transa- a/jort/n,
360
Fig. 8. Förbrukning av elektrisk energi, kWh/ton.
Kombinationen elektrohytta-ljusbågsugn ger en
energiförbrukning av 3200 kWh/ton; om blästerhyttan ersätter elektrohyttan, nedgår den till
860 kWh/ton.
kol eller gas. Där man har tillgång till billig
överskottskraft, kan man emellertid delvis täcka ångbehovet genom elektriska pannor.
Så ha vi en hel del smärre belastningar, som man
kan omnämna tämligen summariskt. Det är alla
transportanordningar, såsom kranar, traverser, telferbanor och dylikt. Vidare ha vi pumpar och kompressoranläggningar samt en del lokal uppvärmning
med elektrisk ström. Reparationsverkstäderna äro
rätt stora belastningsobjekt. Till sist får man ej
glömma belysningen, som i ett järnverk med dess
mörka lokaler kräver rätt stora mängder energi.
Inomhus torde man väl få räkna med, att belysningen
brinner praktiskt taget dygnet runt under den mörka
årstiden, och även utomhus är belysningsbehovet
mycket stort på de stora upplag med mörka ytor,
som där finnas,
Totala belastningen.
Fig. 8 är ett försök att grafiskt ange, hur
energiförbrukningen för olika konsumentgrupper fördelar
sig inom ett handelsjärnverk.
Överst äro sammanförda de smärre belastningarna,
transportanordningar, uppvärmning, belysning m. m.,
vilka äro upptagna till ca 15 kWh/ton, en siffra,
som naturligtvis varierar.
Totala energiförbrukningen per ton framställd
färdigvalsad produkt blir alltså, som vi se.
ungefärligen 3 200 kWh. Bortser man från den elektriska
hyttan, som ju ej drives mer än på ett par ställen
i vårt land, blir energiförbrukningen 860 kWh/ton.
Om man skulle tänka sig, att elektrostålugnen
ersattes av martinugnen, skulle energiförbrukningen
sjunka ända ned till ca 350 kWh/ton.
Energisiffrorna i de olika alternativen kunna
givetvis variera. Särskilt vid kvalitetsverken
påverkar bl. a. ett sådant belastningsobjekt som glödgugnen dem rätt avsevärt.
Fig. 9 visar den utjämnade totalbelastningen vid
två järnverk. Under normala vardagsdygn är kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
