Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. April 1933
- Otto Stålhane: Elektriska ugnar för järnindustrin
- Notiser
- Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessutom kan ugnen via en Scotts-kopplad transformator
anslutas till ett trefasnät på samma sätt som
Elektrometalls ugn. Och i likhet med denna erbjuder
Rennerfelts ugn i jämförelse med Stassanos och
Héroults trefasugnar även den fördelen, att endast två
(i Rennerfelts ugn de båda horisontala) av
elektroderna behöva förses med automatisk reglering.
För att ge en uppfattning om huru snabbt
elektrostålugnen vunnit insteg i Sverige må nämnas några
siffror. År 1913 var den totala tillverkningen av
götmetall i Sverige ca 600 000 ton, varav 2 300 ton eller
ca 0,4 % var elektrostål.
År 1929 var den totala tillverkningen nära 700 000
ton, varav 113 000 ton eller 16 % elektrostål. År
1931 hade totaltillverkningen sjunkit tillbaka till ca
540 000 ton, men elek tro ståltill verkningen trots detta
stigit till 116 000 ton eller 21,5 % av
totaltillverkningen. Huru härmed ställt sig i andra länder
framgår av tabell 1.
(Forts.)
NOTISER
L. M. Ericsson Review har nyligen utkommit med sitt
första häfte för året, med ett omfång på icke mindre
än 70 sidor. Den redan förut framstående
firmatidningen, har härmed ryckt upp i en ställning,
fullkomligt utom tävlan med liknande publikationer i vårt
land. Redigeringen har lagts efter något förändrade
linjer så till vida, som mer teoretiskt betonat material
framdeles förbehålles en särskild publikation, Ericsson
Technis, vilken utkommer i fri följd med en avhandling
per häfte.
Det föreliggande numret av Ericsson Review
innehåller bl. a. uppsatser om L. M:s nya telefonapparater
(Grönwall), L. M:s system för selektortelefoni
(Alexandersson), kondensatorer som överspänningsskydd
(Lundholm), världstelefonstatistik (Lignell),
likströmsspårledningar å statens järnvägars elektrifierade linjer
(Hård) m. m. jämte en omfattande nyhetsavdelning, som
ger ett starkt intryck av det intensiva arbete, som
bedrives inom koncernens alla områden.
Ansvarig utgivare är som förut dir. Hemming
Johansson, redaktör fil. mag. Anders Byttner.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll torsdagen den 9 mars
kl. 20 ordinarie sammanträde i serien radio- och
svagströmsteknik under verkstadsdirektör Helge Ericsons
presidium. Efter protokollsjustering inträdde efter
anmälan civilingenjörerna Sven-Ragnar Larsson och Åke
Rogberg i föreningen.
Härpå höllos trenne föredrag i och för "Orientering
över olika metoder för telegrafering i telefonkablar."
Ingenjör Sven Nordström framlade "Synpunkter vid
planering av det svenska nätet". Först gavs en
översikt över de olika telegraferingsmetoder, som nu
företrädesvis användas i modern långdistanskabelteknik: de
två galvaniska systemen superfantom eller duplex på
duplexkoppling och underlagringstelegrafi samt
bärfrekvenssystemen tontelegrafi och överlagringstelegrafi.
Anledningarna till att vi i vårt land hittills så gott som
uteslutande arbetat med superfantomkopplingar och
bärvågssystem angåvos. Slutligen lämnades en redogörelse
för omfattningen av redan skedda omläggningar.
Hälften av telegrafverkets telegrafförbindelser eller en
ledningslängd av ca 39 000 km är nu inkopplad i
telefonkabel. Bl. a. ha längs de elektrifierade järnvägarna
Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö
tillsammans 15 000 km telegrafblankledning till ett värde av ca
2,6 millioner kr. raserats och ersatts med
kabelförbindelser.
Härefter redogjorde sekreteraren H. Bengtsson för
"Telegrafverkets system för telegrafering å
transformerade ledningar". Till en början gavs en historisk
återblick på telegrafnätets utbyggnad i vårt land. De större
"utgreningsstationer", vilka fördela trafiken på ett visst
område genom direktkoppling via överdrag - ej
repetering - ha förbundits sinsemellan och med de allra
viktigaste trafikcentra, de s. k. huvudstationerna,
medelst direkta ledningar. För detta system fordras en
relativt stor tillgång på ledningar, vilken har
säkerställts genom telefonens tidiga frammarsch och
användandet av telegraftransformeringar.
Så småningom övergick talaren till en grundlig
detaljbeskrivning av telegrafverkets kabeltelegrafsystem,
som är ett dubbelströms-duplexsystem med
differentialrelä och Gulstadsvibrationskrets. De principiella
kopplingarna klarlades i samband härmed liksom orsakerna
till systemets nuvarande utformning. Redan år 1923
började utvecklingsarbetet härpå.
Tiden var tyvärr tämligen långt framskriden, då den
siste orienteraren, civilingenjör Sterky, fick ordet för
att tala om "L. M. Ericssons system, speciellt
bärfrekvenstelegrafi i fyrtrådskoppling". Efter att ha påpekat
att växelströmstelegrafi (bärvågstelegrafi) tar dubbla
frekvensområdet i anspråk jämfört med
likströmstelegrafi (galvaniska system) vid samma
telegraferingshastighet, beskrevs med berömvärd fart och reda L. M.
Ericssons nya system för underlagringstelegrafi, där den
knepiga kopplingen av filterspolarna till undvikande av
störningar från den dubbla strömvändningen är en
trevlig nyhet. Härefter beskrevs mera ingående det
speciella tontelegrafsystem, som fått namnet
överlagringstelegrafi, varvid flera intressanta konstruktionsdetaljer
påpekades. I samband härmed berördes även L. M.
Ericssons utförande av den härför nödvändiga
tonsignalutrustningen å motsvarande fyrtrådstelefonförbindelse
samt beskrevs den sinnrika ekospärr, som med
förenklade filter- och glimlampskopplingar medgiver spärr av
talet utan att telegraferingen härav blir lidande.
Föredragen torde komma att inflyta i Teknisk tidskrift.
Ett hundratal medlemmar samt gäster, bl. a. från
Norge, bevistade sammanträdet och över hälften
stannade till supén.
Efter övliga hälsningar och tack, framförda av
ordföranden, vidtog demonstration av apparater, förbundna
över i stamkablarna uppsatta provledningar, vilka
genom telegrafstyrelsens tillmötesgående ställts till
förfogande. Sålunda körde ingenjör Sterky medelst L. M.
Ericssons överlagringstelegraf med terminaler och
maskinsändare samt undulator i föredragssalen,
oklanderliga tecken över en slinga fram och tillbaka till Nässjö
med en hastighet av 125 ord/min. Vidare hade
menigheten tillfälle att själv på fjärrskrivmaskiner avprova
en telegrafförbindelse
Stockholm-Västerås-Stockholm-Uppsala-Stockholm med slut- och mellanöverdrag
enligt telegrafverkets system, monterade i ett försöksstativ.
Trots den sena timmen lyckades sedan ordföranden
genom att bringa nomenklaturfrågan på tal få igång en
mycket animerad diskussion om bl. a. ett gemensamt
namn på radio- och svagströmstekniken. De närvarande
ansågo nästan enhälligt namnet "teleteknik" vara det
lämpligaste på grund av föregående hösts beslut vid
Madridkonferensen, där unionen för telekommunikation
bildades genom sammanslagning av telegrafunion och
radiounion. Innan man visste ordet av var kl. 1/2 2,
varför den lyckade eftersitsen måste brytas.
S. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933e/0066.html
