Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1933 - Bo Kalling: Direkta järnframställningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
6 MAJ 1933
reduktionens genomförande. Däremot måste
reduktionsgasen vara uppvärmd till så hög temperatur före
införandet i ugnen, att malmen kan bibehållas vid
erforderlig reduktionstemperatur under reduktionen.
Gasen bör dessutom vara möjligast kolsyrefri. Dessa
villkor uppfyllas med den Ekelundska smältgeneratorn med gascirkulation (fig. 3). Gasen uttages icke
här vid generatorns topp, utan den i de övre zonerna
avdestillerade gasen inledes på nytt vid generatorns
botten, under det att gasuttaget är placerat på en
mellannivå, där gasen har hög temeperatur och är
praktiskt taget fri från kolsyra och vattenånga.
Före inledandet i ugnen måste gasen passera ett
schakt med bränd kalk för att befrias från sin
svavelhalt.
Ekelunds metod har utarbetats vid
Guldsmedshyttan, där goda resultat skola ha uppnåtts i en
anläggning, som producerat upp till 5 ton järnsvamp pr dygn.
Metoden förbrukar enligt ovanstående icke någon
elektrisk kraft för reduktionens genomförande.
Kolåtgången blir naturligtvis i stället relativt hög.
Ekelund räknar med ca l 000 kg stenkol pr ton svamp.
Wibergs metod.
Hittills har man vid tillämpandet av Wibergs
reduktionsprincip
använt sig av schaktugn.
Malmen får i
styckeform passera ett schakt,
där reduktionen sker
med koloxid, som
inledes nedtill i schaktet.
En del av den bildade
kolsyrehaltiga
reaktionsgasen ledes från
ugnen igenom ett med
elektrisk ström
upphettat kollager, den s. k.
karburatorn, där dess
kolsyrehalt genom
reaktion med kolet
återföres till koloxid, som
på nytt tillföres
reduktionsugnen.
Kännetecknande för
Wibergs metod är
särskilt den princip, enligt
vilken gascirkulationen
utföres för att öka
kolsyrehalten i den
avgående reaktionsgasen.
I stället för att, såsom förut varit brukligt, vid
användning av återkolningsprincipen uttaga den
cirkulerande gasen från schaktets övre ände, uttages
densamma på en lägre nivå. Endast den bildade
överskottsgasen får fortsätta upp genom schaktet.
Genom att på så sätt en mindre gasmängd utför
förreduktionen av malmen i schaktets övre del erhålles
högre kolsyrehalt i densamma. Kolsyrehalten kan
bli så hög, att reaktionsgasens kvarvarande bränsle-
Fig. 2. Förslag till reduktionsugn enl. Ekelund för 10000 ton svamp pr år. (Ur Blad för bergshanteringens vänner 1932, sid. 246.)
Fig. 3. Ekelunds smältgenerator för
1,5 ton kol pr timme. (Ur B. B. V.
1932, sid. 244.)
värde icke blir större än som erfordras för malmens
förvärmning.
Då reduktionsgasen, när den från karburatorn
inkommer i ugnen, har erforderlig
reaktionstemperatur och malmen förvärmes i schaktets övre del
genom avloppsgasens förbränning, behöver
reduktionsugnen icke tillföras någon annan värmekälla. Den
kemiska omsättningen i karburatorn fordrar däremot
energitillförsel, vilket sker medelst den elektriska
ström, som ledes genom kolbeskickningen.
Vid hittills utförda försök har huvudsakligen
träkol använts som reduktionsmedel, men det är
naturligtvis även möjligt att använda någon fossil
kolsort i karburatorn, varvid ett kalkfilter mellan
karburatorn och ugnen erfordras för svavlets
absorption.
Malmen måste vara i styckeform. I första hand
torde sinter av höganrikad slig komma i fråga.
Tidigare försök att utföra reduktionen i schaktugn
ha visat, att stora svårigheter kunna uppstå på
grund av malmernas tendens till klibbning, och i
vissa fall mullbildning. Att det dock är möjligt att
erhålla en störningsfri gång, åtminstone i mindre
schaktugnar, påvisades först genom reduktionsförsök
utförda i Sandviken gemensamt med Brukskoncernen
för några år sedan. Försöken leddes av ingenjör
VON SETH. Sedan 1930 ha försök pågått i
Domnarvet i en försöksanläggning enligt Wibergs system
producerande ca 2 ton svamp pr dygn. Resultaten
ha varit så hoppingivande, att en anläggning för en
årlig produktion av ca 10 000 ton beslutats och är
under uppförande i Söderfors. Wiberg beräknar, att
följande förbrukningssiffror skola uppnås:
Vid träkolsdrift Vid koksdrift
Elektrisk energi........ 987 kWh l 067 kWh
Reduktionsmedel ....... 13 hl 203 kg
Fig. 4 visar en projekterad anläggning för 10000
ton/år enligt Wibergs princip i Norberg.
Norsk StaaPs metod.
Arbeten på järnsvampsproblemets lösning ha under
dr EDWINS ledning pågått i Trondhjem sedan år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
