- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Elektroteknik /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Starkströmselektriska radiostörningar - E. Löfgren: Starkströmselektriska förbrukningsapparater som störningskällor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 7

TEKNISK TIDSKRIFT

JULI 1933

*



ELEKTROTEKNIK

ff/?

INNEHÅLL: Starkströmselektriska radiostörningar. - Starkströmselektriska förbrukningsapparater som
störnings-källor, av ingenjör E. Löfgren. - Störningar från kvicksilverlikriktare, av dr F. Dahlgren. - Rundradiostörningar
ur statistisk synpunkt, av ingenjör E. T. Glas. - Diskussion.

STARKSTRÖMSELEKTRISKA RADIOSTÖRNINGAR.

Elektroingenjörsföreningens sammanträde
den 31 mars ägnades helt åt rubr. ämne.
I det följande återgivas såväl de båda
inledningsföredragen av ing. Löfgren och dr
Dahlgren som den härpå följande
diskussionen tillika med ett senare ingånget bidrag
av ing. Glas, vilket erbjuder intresse som
komplettering av diskussionsmaterialet.

STARKSTRÖMSELEKTRISKA FÖRBRUKNINGSAPPARATER SOM STÖRNINGSKÄLLOR.

Av E. LÖFGREN.

Bland de obehöriga elektriska impulser, som
utifrån inkomma på en radioapparat och förorsaka
störande biljud, kan man särskilja tvenne, i vissa
avseenden likartade, men till sitt ursprung alldeles
skilda typer: atmosfäriska störningar och sådana
störningar, som härröra från elektriska apparater av
olika slag, vanligen av starkströmsteknisk natur. De
senare hava på engelska fått det träffande namnet
"man-made statics"; med "statics" förstås
atmosfäriska störningar. Båda slagen av störningar komma
in samma väg som radioimpulserna, alltså i
allmänhet via antenn och jordledning. Ofta spelar också
anslutningen till belysningsnätet en viss roll såväl
som ingångsväg för störningarna som för
radiomottagningen, men i moderna apparater söker man
vanligen reducera inverkan från nätet medelst
högfrekvensfilter eller skärmning. Inställningen av
ljudstyrkan sker genom reglering av apparatens
förstärkning, men samtidigt ändras naturligtvis
också styrkan hos störningarna. Effektnivån för
dessa sätter sålunda en gräns för den användbara
förstärkningen, och därigenom inskränkas lyssningsmöjligheterna till de stationer, som äro nog starka
att höras med lägre förstärkning, eller såsom man
också kan uttrycka det, till de stationer, som
komma upp över störningarnas effektnivå. De
atmosfäriska störningarna äro mestadels så svaga, att de
icke nämnvärt besvära ens vid utlandslyssning -
lyckligtvis skulle man kunna säga, ty mot de
atmosfäriska störningarna finnes intet enkelt och effektivt
botemedel. De starkströmselektriska störningarna
däremot kunna understundom vara så kraftiga, att
de omöjliggöra t. o. m. lokalmottagning. I gengäld
har man emellertid möjligheter i sin hand att
avhjälpa dem, beroende på att man här kan ingripa

vid själva störningskällan. På mottagningssidan är
nämligen icke heller i detta fall något effektivt skydd
möjligt att åstadkomma. Vid bekämpandet av de
starkströmselektriska radiostörningarna är det alltså
i första hand av intresse att undersöka, hur störningsimpulserna uppstå och hur de överföras till
radioapparaterna.

Störningarnas uppkomst.

T regel kan man återföra störningsorsakerna till
ett kontaktställe, där strömmen brytes och slutes.
Beträffande störningskällornas natur har det rått
delade meningar. Enligt en uppfattning framkallar
helt enkelt den i tilledningarna till kontaktstället
uppkommande spännings- och strömstöten genom
influens- resp. induktionsverkan en stöt i en
närliggande mottagarantenn, varigenom apparatens
av-stämningskretsar sättas i egensvängningar. Enligt
en annan åsikt råkar vid in- och urkopplingen
ledningssystemet med anslutna apparater i dämpade
högfrekventa svängningar, som ge upphov till en
utstrålning av elektromagnetisk energi.
Ledningssystemet skulle med andra ord fungera på liknande
sätt som en gnistsändare. Eventuellt skulle gnistan
eller ljusbågen vid brytstället under vissa
förhållanden kunna få ett negativt motstånd och därigenom
befordra uppkomsten av svängningarna.

I själva verket torde båda dessa uppfattningar
innehålla en kärna av sanning, ehuru de var på sitt
sätt äro alltför ensidiga. Överföringen av
störningarna till radiomottagare sker icke blott från
tilledningarna till det störande kontaktstället utan även
från andra delar av samma ledningsnät eller t. o. m.
från intilliggande ledningsnät. Den rena strålningen
däremot synes icke spela någon nämnvärd roll.
Störningarna överföras visserligen genom
elektromagnetiska vågor, men icke, eller åtminstone i
mycket ringa grad, genom fria rymdvågor utan
huvudsakligen genom vandringsvågor längs
ledningssystem. Själva den s. k. störningskällan, dvs. den
apparat, i vilken brytningarna och slutningarna av
strömmen äga rum, är i och för sig i regel tämligen
ofarlig ur störningssynpunkt. Det är blott i
förbindelse med ett ledningsnät som den får möjlighet att
utsända vandringsvågor, vilka i sin tur inverka
störande vid radiomottagning.

En av de första, som för förklaringen av
radiostörningarna tillgripit teorien för vandringsvågor,
synes hava varit prof. ABSALON LARSEN i Köpen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933e/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free