Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Starkströmselektriska radiostörningar - E. Löfgren: Starkströmselektriska förbrukningsapparater som störningskällor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l JULI 1933
ELEKTROTEKNIK
99
nings- och strömvågor, vilka alltså neutralisera
varandras verkan på en närliggande mottagningsantenn.
För den vid enkelledningen i fig. l uppstående vågen
mellan ledaren och jord skola vi införa benämningen
lateralvåg, medan vi med transversalvåg förstå en
symmetrisk våg mellan de båda ledarna i en dubbelledning. Den senare vågtypen kan alltså tänkas
sammansatt av tvenne lika stora men motsatta lateralvågor. Är symmetrien till jord icke fullständig,
erhålles såväl en transversalvåg som en resterande
lateralvåg. Efter vad ovan sagts inses lätt, att det
framför allt är den senare, som är av ondo och
därför bör på ett eller annat sätt undvikas eller
oskadliggöras.
Beträffande själva ledningarna må framhållas, att
luftledningar lättare utbreda störningarna än kablar,
främst av det skälet att på grund av det högre
vågmotståndet vågfronten längre bibehålles relativt
brant. Vid kablar tillkommer ofta järnarmering,
vilken för en lateralvåg åstadkommer en kraftig avflackning av vågfronten. Beträffande inomhusledningar är ju järnmantling numera regel (Bergmannrör, kuhloledning).
De uppkommande störningsvågorna äro
naturligtvis icke begränsade till just de ledningar, i vilka de
uppstå. Som bekant bruka ledningar av olika slag
följa varandra långa sträckor, varvid vågorna
(särskilt de skadliga lateralvågorna) med lätthet
överföras från den ena ledningen till den andra. Detta
gäller icke blott för elektriska ledningar, såsom belysnings-, telefon- och ringledningar, utan även för
exempelvis värme-, gas- och vattenledningar. I
synnerhet i en stad bilda alla dessa ledningar och
ännu flera ett enda sammanhängande komplex med
stor mottaglighet för störningsvågor. Då vidare i
en stad endast ett litet fåtal lyssnare ha möjlighet
b
c
Fig. 4. Några grundtyper av störningsskydd, applicerade på en
strömbrytare.
att begagna utomhusantenn och flertalet alltså äro
hänvisade till inomhusantenner, vilka givetvis
intimare sammanhänga med ledningskomplexet, så är
det lätt förståeligt, vilken ödesdiger verkan en
störande elektrisk apparat där måste komma att få.
Störningarnas bekämpande.
Det första steget för avlägsnande av en
radiostörning är helt naturligt att lokalisera störningskällan,
och detta kan då det gäller omfattande ledningsnät
ibland vålla vissa svårigheter. Till god ledning är
störningsljudets karaktär, ty olika slag av elektriska
apparater eller maskiner hava ofta en lätt
igenkännlig lågfrekvent periodicitet. Finnes ingen sådan
ledtråd, får man försöka att uppspåra störningskällan
med tillhjälp av en s. k. störningssökare. Härtill kan
begagnas en vanlig, någorlunda känslig portativ
mottagare, men särskilda apparater för ändamålet
finnas också att tillgå. Av Telegrafverkets radiobyrå
har exempelvis använts en apparat av Siemens &
Halskes fabrikat, utförd i form av en liten väska och
bestående av en trerörsmottagare (hf, det., lf) jämte
batterier och ramantenn. Lyssning sker med
hörtelefon, och störningsljudets styrka tjänar som
ledning vid sökandet.
Har en störningskälla kunnat påvisas, gäller det
att genom lämpliga skyddsanordningar, vanligen
bestående av drosslar eller kondensatorer eller ock
bådadera i förening, söka förhindra störningsvågens
utträngande på ledningsnätet, eller rättare sagt ge
den en starkt avflackad vågfront. Fig. 3 ger en
föreställning härom. Vid dubbelledningar anordnas
störningsskyddet helst symmetriskt i ändamål att
förebygga uppkomsten av en utgående lateralvåg.
Genom att anlägga denna synpunkt redan vid
konstruktionen av elektriska apparater, som kunna tänkas
framkalla radiostörningar, kan man ofta ernå en
sådan grad av störningsfrihet, att särskilt
störnings-skydd icke är behövligt. Exempel härpå, liksom även
på störningsskydd av olika slag, skola lämnas i det
följande.
I syfte att kvantitativt fastställa störningsgraden
för skilda slag av elektriska apparater och även
undersöka effekten av olika störningsskydd hava
undersökningar gjorts såväl i vårt land, av
Telegrafstyrelsens radiobyrå3, som även flerstädes utomlands.
Fig. 3. En spänningsvågs passage förbi o) en shuntkapacitet,
ö) en serieinduktans.
3 E. T. GLAS : Starkströmselektriska radiostörningar och
metoder för deras bekämpande. Tekniska Meddelanden från
Kungl. Telegrafstyrelsen, 1931, nr 8, sid. 71.
E. T. GLAS: Undersökningar av radiostörningar, utförda
inom Telegrafstyrelsens Radiobyrå. Tekniska Meddelanden
från Kungl. Telegrafstyrelsen, 1932, nr 3-4, sid. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
