Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Starkströmselektriska radiostörningar - Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEKNISK TIDSKRIFT
l JULI 1933
lyckades jag göra en mottagare inom ett dylikt område
användbar med hjälp av högfrekvensfilter och
ramantenn. Vid flyttning av apparaten till ett annat rum
var dock lyssningen åter omöjlig. I allmänhet torde
man dock kunna skapligt oskadliggöra
spårvägsstörningarna. Dessa torde uppträda svårast, när spårvagnen
är i närheten av en hållplats. Den störning, som då
uppstår, utbreder sig över 100 m och omöjliggör all
mottagning. Inom radiotekniken är dagens aktuella fråga
onekligen radiostörningarna. Man tycker, att bättre
resultat borde kunna nås än vad hittills skett. Vissa
förslag angående lagstiftning ha framkommit. Den
danska lagen synes vara både praktisk och användbar.
En lag av sådan natur måste vara så formulerad, att
den icke stöter på vanskligheter, som kunna ge upphov
till juridiska spörsmål. En allmänt giltig regel är, att
den som kommer först har rätt och den som kommer
sist får betala. Finansieringsfrågan är givetvis ytterst
hårdknäckt. Vad då beträffar spårvägsstörningarna så
kan man ju ej begära, att Stockholms spårvägsbolag
skall bekosta nyanskaffningar och stå för årliga utgifter
av bortåt 25 000 kronor för störningsskydd. Det har
föreslagits, att penningarna härför skulle kunna utgå
av rundradiomedel. Detta har påståtts vara omöjligt,
men nog förefaller det rimligt, när licenserna betalas
av lyssnarna, att en del av dessa pengar skulle gå till
det arbete, som kan förskaffa lyssnarna dräglig
mottagning. Frågan har diskuterats på många håll. Jag
får därför framföra min tacksamhet för att
Radioklubbarnas förbund fått inbjudan till denna
sammankomst för att få del av olika uppfattningar och i någon
mån få klarhet i en fråga, som för alla är synnerligen
viktig.
Dr F. Dahlgren: Ingenjör Löfgrens förmodande
angående förklaringen till en likströmsmaskins
skyddsverkan synes föga sannolik. Svängmassan hos en dylik
maskin är givetvis alldeles för stor för att tillåta någon
dylik kondensatorverkan vid så höga periodtal. Vad
beträffar frågan om vägningen av frekvenserna, så ha
de lägre frekvensernas mindre dämpning i en mottagare
ingalunda förbisetts. Emellertid har det ansetts’
lämpligt att basera de föreslagna mätmetoderna på den
direkta akustiska kurvan, dels i ändamål att erhålla
en objektiv mätmetod, som är oberoende av alla
förutsättningar beträffande mottagarens kvalitet, dels i
förhoppning att mottagarna med tiden bliva allt mindre
frekvensberoende. I dessa hänseenden har fullt
instämmande nåtts vid överläggningar med radioexperter.
Till ingenjör Löfgren riktades den frågan, huru den i
föredraget framförda teorien, att störningsskyddets
verkan i huvudsak kan hänföras till att detsamma gör
de utgående störningsvågorna symmetriska, kunde
förenas med det faktum, att dylikt störningsskydd även
minskade de störningar, som symmetriskt inkomma på
mottagarna direkt från nätanslutningen.
Ingenjör E. Löfgren: Vad beträffar dr Dahlgrens
sista fråga, så ha dessa symmetriska störningsimpulser
ingen betydelse, enär alla goda apparater äro försedda
med sådana störningsskydd, att denna typ av
inkommande störningar oskadliggöres.
Ingenjör U. Lamm: För likriktarekonstruktören äro
givetvis störningarna från de lägsta frekvenserna av
största intresset, enär bortfiltreringen av dessa
frekvenser är dyrbarast. Dr Dahlgren nämnde nätens inverkan
på en likriktares pulsationsspänningar. Denna fråga är
av stor praktisk betydelse, då det visat sig, att nätens
inverkan i allmänhet är mycket stor. Om man ej vågar
räkna med reduktion från nätet, måste man anskaffa
ett onödigt dyrbart filter. Det är viktigt för den, som
beräknar filtret, att erhålla så många uppgifter som
möjligt angående nätens elektriska data. Av stort
intresse vore att erhålla någon enkel beräkningsmetod för
nätreduktionen, möjliggörande en omräkning från ett
fall till ett annat. Likriktare synas även giva upphov
till högfrekventa störningar. Det har visat sig, att
ytterst svåra högfrekventa störningar göra sig
märkbara i en radiomottagare, som placerats i samma
byggnad som en likriktarestation. Om apparaten flyttas ca
150 m ut i nätet till en tryckpunkt, äro dess störningar
omärkliga. Detta tyder på att en högfrekvent störning
utgår direkt från likriktaren, modulerad med samma
lågfrekvenser som likriktarens normala
pulsationsspänningar. Av intresse vore att känna det absoluta värdet
på vägningsfaktorn för olika frekvenser vid den av dr
Dahlgren angivna mätmetoden.
Ingenjör H. Sterky: Vid objektiv störningsmätning
på en likriktareanläggning torde man böra accentuera
de lägre frekvenserna mera än som sker, då man följer
CCIF-kurvan. Man kunde eventuellt begagna en
normal radiomottagare men ersätta högtalaren med ett
induktionsfritt motstånd samt mäta strömmen i detta
motstånd.
Dr F. Dahlgren: Betydelsen av att även de höga
frekvenserna undertryckas vid en likriktareanläggning
framgår bl. a. därav att, såsom professor Larsen under
hand meddelat, en likriktareanläggning i Köpenhamn
ar försedd med resonanskretsar för 300, 600, 900 och
l 200 p/s samt dessutom med en stor shuntkondensator,
varvid goda resultat ernåtts. I Stockholm gjordes en
gång följande experiment: Glättningsanordningen för en
likriktare innehöll svängningskretsar för 300 och 600
p/s samt en stor kondensator på 1500 ^F. Med denna
anordning utfördes lyssningsförsök. Därefter insattes i
serie med kondensatorn en spole avstämd för 150 p/s.
Lyssningsförsöken gåvo nu ojämförligt svårare
störningar än i det ursprungliga tillståndet.
Beträffande vägningsfaktorns absoluta belopp enligt
den angivna metoden kan nämnas, att värdet vid 200
p/s är 0,2 och vid 300 p/s 0,47. Vid ca 400 p/s passeras
värdet l, mellan 400 och 2 000 p/s ligger värdet något
över l, och över 2000 p/s är storheten nästan konstant
och praktiskt taget lika med 1. De praktiska
mätningarna ha givit vid handen, att vid normala sexfasiga
likriktare med goda glättningsanordningar en total
störspänning av 2 % ungefär motsvarar en akustisk
störspänning av 0,5 %.
Professor S. Velander: Det är riskabelt att ge sig
in på förbudslagstiftning. I ett fall som detta, då det
gäller radiostörningarna, vet man ej från början vad
man skall förbjuda och föreskriva. Den danska lagen
synes vara klokt formulerad och innehålla endast
självklara och lättförståeliga bestämmelser. Försöker man
tvångsvis få hjälp och bot mot det onda, når man inga
resultat och får endast bakslag.
Professor A. Larsen: Faktum är, att den danska
lagen gjort slut på klagomålen beträffande störningar.
Inga stämningar förekomma och ytterst ringa
skriverier. Beträffade spårvägar kan nämnas, att
Köpenhamns spårvägsstyrelse med säkerhet infört
störnings-fria byglar, om ekonomiskt bidrag härtill lämnats.
I det följande yttrade sig åtskilliga talare, av vilka
flera underströko behovet av lagstiftning efter danskt
mönster samt utarbetande av normer för störningsskydd.
Full enighet rådde emellertid icke på denna punkt, i det
från ett och annat håll tveksamhet yppades betr.
lämpligheten av strängare åtgärder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
