Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - O. Hellman: Bakelit och bakelitprodukter, deras tillverkning och användning som isolermaterial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TEKNISK TIDSKRIFT
AUG. 1933
den kan utan att förändra sig under kortare tid tåla
uppvärmning till cirka 200° C.
Då bakelit genom värme bringas att övergå till
det olösliga C-stadiet, sker detta under
gasutveck-ling, som visar sig genom blåsbildning i massan.
För att förhindra detta måste bakelitens härdning
eller, som det också kallas, bakning, i allmänhet ske
under yttre tryck antingen i pressformar eller under
lufttryck, eller också skall härdningen försiggå under
svag värme, men kräver då flera dygn för att bli
fullständig. Bakelithartset är i rent tillstånd
genomskinligt samt brunt eller gult till färgen och har en
specifik vikt av 1,35. I detta tillstånd har det
användning vid framställning av diverse
galanteri-varor såsom armband, halskedjor, paraplyskaft,
cigarrmunstycken, tobakspipor, etuier etc.
Sin största användning har det dock vid
framställning av isoleringsmaterial, där bakelithartset
utgör binde- och impregneringsmedel för fibermaterial
såsom papper, väv etc., samt som bindemedel i
pressmassor, där det blandas med trämjöl, asbest
eller andra fyllnadsämnen. Det användes dock även
för en mängd andra ändamål t, e. som bindningsämne
i slipskivor, vilka därigenom tåla upp till ca 50 %
högre periferihastighet än vad som varit möjligt med
andra bindemedel, vilket torde vara en av de senaste
årens förnämsta förbättringar inom slipskiveområdet.
Vidare kan det användas för fanering. Mycket
tunt papper lackeras med bakelit, och detta lägges
mellan faneret och det föremål, som skall faneras,
varefter under värme och tryck bakeliten smälter
och fäster faneret. Ävenså framställes av bakelit
utomordentligt värme- och oljebeständiga
bakelit-läcker, som vid uppvärmning till 200°C ej uppvisa
någon förändring. I hårdhet överträffa dessa alla
andra läcker.
Bakelithartset tillverkas i kondensationsapparater
av fenol (CCH5 . OH), ren karbolsyra eller kresol
(00H4 . CHH ’- OH) och formaldehyd (formalin)
(H . COH). Om bakelit tillverkas endast i en
kon-densationsprocess, användes en alkalisk katalysator,
t. e. ammoniak (NH4OH)
Tillverkas hartset i två tempon, dvs. reaktionen
mellan fenol och aldehyd sker vid hög temperatur
och större delen av katalysatorn tillsättes senare vid
lägre temperatur, användes på det tidigare stadiet
ofta en sur katalysator, såsom svavelsyra.
Då man framställer bakelit i ett arbetstempo,
kondenseras fenolen och formaldehyden tillsamman»
med ammoniak som katalysator genom
uppvärmning till 90°C i en sluten kokare. Sedan reaktionen
påbörjats, lämnar den exotermiska reaktionen
erforderlig värme, varför värmetillförseln utifrån
avstänges och ersattes med vattenkylning. Under
reaktionen avskiljes vatten, och när reaktionen är
fullbordad, göres hartset fullständigt vattenfritt under
vakuumbehandling, varefter det tappas ur kokaren
och avkyles.
Bakelitharts av denna typ användes bl. a. för
framställning av pressmassor och bakelitlack, vilka i sin
ordning användas för lackering och impregnering av
papper, tyg och andra fibermaterial. Då bakeliten
framställes i två tempon, får fenolen reagera vid en
jämförelsevis hög temperatur med en liten del av
formaldehyden antingen utan katalysator eller med en
sur sådan, som t. e. svavelsyra. Vatten från formal-
dehyden och det som bildats under kondensationen,
får koka bart, och produkten blir ett antingen icke
hårdnande eller långsamt hårdnande harts. Till
detta harts sättes vid låg temperatur mer aldehyd
(ofta i paraform) och en alkalisk katalysator
hexame-tylentetramin (CH,,)6N4, som erhålles genom att
behandla formaldehyd med ammoniak. Den enligt
detta förfarande framställda bakeliten blir efter
uppvärmning till ca 160°C formbar, men hårdnar
därefter hastigt och övergår till en olöslig form inom
loppet av några få minuter. På grund av denna
egenskap är denna bakelit mycket lämplig för
framställning av s. k. "snällpressmassor", dvs.
pressmassor, som endast behöva 5-6 min. i pressformar för
att bli färdiga.
Den för framställning av bakelithartset behövliga
apparaturen består av två slutna kokpannor av
koppar försedda med rörverk. Den ena,
förkondense-ringspannan, är dessutom försedd med
kopparrör-spiral för ånguppvärmning och kylning av massan,
återflödskylare för att undvika förlust av flyktiga
ämnen samt manhålslucka och avtappningsanordning.
I denna inpumpas de i framställningen ingående
råmaterialen, fenol, formaldehyd och ammoniak, och
blandas medelst rörverket. Värme tillföres genom
att ånga passerar kopparrörsspiralen, och
temperaturen stegras successivt till 90°C. Genom
reaktionsvärmet i massan stiger temperaturen, varför
avkylning nu måste tillgripas. Det är av stor vikt att
under processen genom värmning eller kylning hålla
massan vid konstant temperatur inom 90-95°C, enär
i motsatt fall massan lätt kan övergå i olösligt
tillstånd och blir då oanvändbar. Efter ca 2 timmars
behandling är förkondenseringen av massan färdig
och den har nu separerat i vatten och flytande
bakelit. Blandningen tappas därefter i
efterkondense-ringspannan, som är försedd med mantel för
ånguppvärmning och kylning, manhålslucka och
avtappningsanordning. Pannan är ansluten till en
vakuumpump, och i rörledningen är en vattenkyld
kondensor med förlag insatt för kondensering och
uppsamling av det under tillverkningsprocessen bildade
vattnet.
Blandningen behandlas i denna panna under
vakuum vid 95° C för att driva bort vattnet och
kondensera massan till en trögflytande konsistens. Den
från blandningen bortdrivna vattenångan och övriga
lättflyktiga beståndsdelar ledes genom den
vattenkylda kondensorn och uppsamlas i förlaget, där man
kan observera det bortgående kondensatet. När
detta börjar minska, är det ett tecken på att hartset
(blandningen) snart är vattenfritt och börjar bliva
färdigkondenserat. För att bestämma det rätta
kon-densationsstadiet måste nu täta provningar av
massan företagas. Proven kylas i vatten, och när
kondensationen drivits så långt, att ett vattenkylt prov
är brytbart, är bakelithartset färdigt och måste
skyndsamt tappas ur pannan. För att förhindra
efterkondensering av hartset måste det hastigt
avkylas, och det tappas därför i plåtformar i tunna
skikt, som kallna fort. Detta förfarande för
tillverkning av bakelit gäller det fall, då den framställes i
fast form. Det fasta hartset användes vanligen till
bakelitlack och löses för detta ändamål i sprit eller
aceton. Vid tillverkning av bakelit till pressmassor
användes vanligen flytande bakelit. Denna fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
