Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - A. G. Arnold: Vilken är den bästa hushållstaxan? Utvecklingen av amerikanska elektricitetstaxor som skolexempel - E. R. Andersson: Bestämning av lampavstånd med hjälp av medelbelysning och minimibelysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
2 SEPT. 1933
Ett undantag från den allmänna
utvecklingstendensen bilda två företag, vilka tidigare hade
rumstaxa, men senare övergått till andra taxor. Så t. e.
hade Scranton Electric Co. åren 1931-32 kWh-taxa
med abonnentavgift och El Paso Electric Co. ren
blocktaxa. Detta undantag har dock intet inflytande
på slutresultatet.
Ett företag har icke endast bibehållit samma
taxeform, Wrights användningstidstaxa, utan även samma
taxehöjd under 12 års tid! Reflexionerna göra sig
själva.
Den väsentliga fördelen med den efter rumsantal
e]ler golvyta utgående taxan är, att rumsantalet eller
golvytan vanligtvis är proportionellt mot den
installerade ljuseffekten och mot förbrukarens köpkraft,
under det att den rena blocktaxan icke tager någon
hänsyn till skillnaden i betydelse - såväl elektriskt
som ekonomiskt - mellan abonnenter av olika slag.
Den taxa, som bäst ansluter sig till
självkostnaderna, är blocktaxan enligt fig. 4. Kurvan för
produktionskostnaderna som funktion av
producerade kilowattimmar framgår av fig. 12. Den
sammansättes av effekt- och energikostnaderna samt de
konstanta fasta kostnaderna OA. Jämföra vi denna
kurva med avgiftsbeloppet enligt blocktaxan,
framträder tydligt likheten mellan de båda kurvorna.
Fogar man till blocktaxan även en fast avgift av
storleken OA plus lämplig vinst, och gör stegantalet
tillräckligt stort, så kan man erhålla samma
procentuella vinst, oberoende av strömförbrukningen.
Detsamma gäller för den på lämpligt sätt utbildade
rumstaxan. Vid det i fig. 6 uppsatta exemplet
erhålles förlust vid liten strömförbrukning, under det
vinsten blir större vid stigande förbrukning.
Rums- eller golvytetaxorna, vilka för närvarande
äro de vanligaste i Förenta staterna, äro till
karaktären blocktaxor, men de taga även hänsyn till
abonnentens köpkraft och installerad effekt och utgöra
därför synnerligen goda, om icke rent av de bästa
hushållstaxorna.
BESTÄMNING AV LAMPAVSTÅND MED HJÄLP AV
MEDELBELYSNING OCH MINIMIBELYSNING.
Av E. R. ANDERSSON.
Allmänt.
I en föregående artikel i denna tidskrift1 har jag
angivit metoder för bestämning av lampavstånd vid
utomhus belysningsanläggningar. Vid alla dessa
hade olikformighetsgraden (eller likformighetsgraden)
tagits till utgångspunkt. "Leitsätze fur die
Be-leuchtung mit kiinstlichem Licht" innehålla
emellertid värden endast på medelbelysning och minsta
belysning. Beträffande belysningens olikformighet
säges däri blott: "Die Beleuchtungsverteilung im
Raume muss so gleichmässig sein, dass von Stelle
zu Stelle keine schroffen, störenden Unterschiede
vorhanden sind, die die Erkennbarkeit
beeinträch-tigen". I "Erläuterungen zu den Leitsätzen" står
ej heller något att läsa om likformighetens storlek.
Erfarenheten visar dock, att belysningens
likformighet är i hög grad beroende av medelbelysningsstyrkan. Likformigheten bör sålunda stå i
ungefär direkt proportion till medelbelysningen, eller,
med andra ord, produkten av olikformighetsgrad ($)
och medelbelysningsstyrka (Em) är närmelsevis
konstant:
Em - fi « konstant.
Detta framgår bl. a. tydligt av efterföljande tabell,
som hänför sig till en stad med cirka en halv million
vm
#
Em-#
Representativa gator och trafikcentra ....................
15-20
2-4
40-60
Huvudgator
7-8
6-8
48-56
Affärsgator ........................
5-6
8-10
48-50
Bostadsgator ..........
2-3
10-12
24-30
Förstadsgator, infartsvägar ................................
0,5-1
’25-50
25
invånare och vars värden på medelbelysning och
olikformighetsgrad visat sig lämpliga. Enligt
tabellen kunna vi som undre gräns för produkten Em . $
sätta värdet 25 och som övre det dubbla. Förr
översteg Em . $ oftast 100 och kunde t. o. m
uppgå till l 000. Numera kan det förstnämnda värdet
anses som översta gräns.
Med hjälp av de i "Leitsätze" upptagna värdena
på medelbelysningen samt av produkten Em . $
erhålles således lätt olikformighetsgraden, varefter
man med fördel kan bestämma lampavståndet med
någon av de metoder, som grunda sig på denna.
Härvid kommer i de flesta fall också fordran på en
viss minimibelysning att automatiskt uppfyllas. För
att vara fullt säker på att detta bliver fallet kan
man begagna följande dock ej lika enkla metod.
Först några ord om den hjälpmetod, som
kommer till användning! Den medelbelysning, som en,
ev. flera lampor i bredd alstra på en rektangulär
yta av bredden b och längden l (= lampavståndet),
kan med tillräcklig noggrannhet bestämmas, om man
tänker sig den rektangulära ytan ersatt med en
lika stor cirkulär yta, vars radie R alltså är
(Att cirkelytan n R2 träffas av en något
i Elektroteknik, 1932, häfte 10, sid. 159.
större ljusström än ytan b . l kompenseras
närmelsevis av att man tager hänsyn endast till lampan
eller ljuskällorna inom cirkeln.) Utstrålningsvinkeln
a för de ljusstrålar, som infalla på cirkelperiferien,
beräknas ur:
E a
där h betecknar upphängningshöjden, eller tages ur
den kurva, som angiver detta samband mellan a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
