- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Elektroteknik /
142

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - V. Olander: Aseas högfrekvensgeneratorer av växelfälttyp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

TEKNISK TIDSKRIFT

2 SEPT. 1933

Fig. 3. Stator till GR 1608 under plåtläggning.

lade, att en övergångslindning bildas. Mittelspåren
upptaga därjämte en dämplindning.
Ledaredimen-sioneri hos såväl denna lindning som hos
magnet-lindningen är så vald, att förlusterna av de
högfrekventa dämpströmmarna bliva så små som möjligt.

Ledaren i armaturlindningen utgöres av rund,
bomullsisolerad och impregnerad kabel sammansatt
av tunna emaljerade trådar, varigenom säkerhet
finnes för att ej strömförträngningsförlusterna kunna
orsaka lokal uppvärmning och hopsmältning av de
enskilda trådarna i kabeln.

Isolationen till järn består av kraftigt tilltagna
bakelitpappersrör. Lindningen, som färdigkopplad
utgöres av två lika halvor, är utförd som
enplans-härvlindning - sticklindad - med två ledare per
spår och två strömkretsar per fas. Varje ledare är
uppdelad i fyra parallella parter med två parter i
breddled i spåret, varför vridning av de i höjdled
liggande gjorts mitt i varje "polgrupp". Denna
uppdelning har vidtagits för ernåendet av en något så
när hygglig spårfyllfaktor samt i avsikt att
underlätta lindningsarbetet, enär annars kabeln skulle bli
tämligen styv och ohanterlig.

Statorplåtkärnan, se fig. 3, är uppbyggd av
papper sisolerad, i segment stansad, 0,&5 mm höglegerad
plåt. För rotorn har använts normal medellegerad
plåt, pappersisolerad och stansad med ungefär
halv-cirkulära spår, se fig. 4.

Generellt kan sägas, att formgivningen av
rötor-tänderna sker under iakttagande av att vid given
spänning och givet ledartal i armaturlindningen
amperevarven för stator- och rotortänderna blir
minimum, detta icke så mycket med tanke på att
nedbringa magnetströmmens storlek utan fastmer av en
önskan att erhålla en magnetiseringskurva med högt
maximum. Därjämte måste, såsom vi senare skola
finna, även önskvärdheten av små övertoner i
fältkurvan beaktas.

Växelfälttyp en i tomgång.

Så länge ingen tandmättning finnes, stiger den i
tomgång inducerade spänningen vid ej alltför små
luftgap proportionellt med magnetströmmen för att
vid inträdande tandmättning gå upp till ett maximum
och därefter sjunka, huru mycket än magnetiseringen
ökas. Orsaken till detta märkliga faktum är dels
deformationen av fältkurvan, varigenom minimitätheten

i luftgapet, Bmin, se fig. 5, växer relativt
maximität-heten, Bmax, så att med stigande magnetisering
grundtonen i fältkurvan blir allt mindre och mindre,
dels, vilket kanske är lika viktigt, att
statortand-mättningen tvingar en del av flödet från en mättad
tand tvärs över spårmynning och spår till vidstående
omättade tänder. Härigenom försämras
sammanlänkningen mellan armaturlindningen och flödet och
det hela resulterar i en lägre spänning än om
tänderna varit omättade.

Huvudparten av detta läckfält, sp år tvärfältet, är
normalt lokaliserat till spåröppningarna, och det
ligger därför nära till hands att utföra dessa relativt
stora mot vad i normala maskiner är fallet. Så göres
också, varmed samtidigt minskad
läckreaktansspän-ning samt även lägre reaktionsspänning erhålles.
Stora spåröppningar medföra emellertid benägenhet
för fluxpulsation med åtföljande förluster i de
härför utsatta delarna samt deformering av
spänningskurvan.

I magnetlindningen induceras emellertid en
damp-ström, som praktiskt taget förhindrar uppkomsten av
denna andra ton liksom övriga toner av jämnt
ordningsnummer. Man gör det oaktat klokt i att
inlägga en särskild dämpram, som förutom dessa
flöden även kan taga hand om pulsationer av annan art,
pulsationer som ej kunna dämpas bort av de
seriekopplade härvorna i magnetlindningen. I ett
oscillogram av spänningskurvan komma inga jämna toner
till synes, men härav bör ej den förhastade slutsatsen
dragas, att spåröppningarna i berörda hänseende
äro utan verkan. I följande överläggningar skola vi
återkomma till denna intressanta och viktiga fråga.
Först dock några ord om fältkurvan!

Denna innehåller såsom synes jämna toner, men de
giva endast fält, som sluta sig över statortändernas
luftgapsytor utan att bliva sammanlänkade med
armaturlindningen. De äro fördenskull i dubbel mening
onyttiga fält. Å ena sidan bidraga de ej med något
tillskott till den inducerade spänningen, å den andra
bidraga de att öka järnförlusterna och detta med ett
ingalunda föraktligt belopp vid ogynnsam
dimensionering. Den första jämna tonen kan hava en
amplitud på ända till 40 % av grundtonsamplituden,
varvid de av densamma alstrade förlusterna uppgå till
ca 0,1 watt per cm2 av maskinens luftgapsyta. För

Fig. 4. Rotor till GR 1608 plåtfärdig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933e/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free