Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - H. Bengtsson: Orientering över olika metoder för telegrafering på telefonkablar. Inom svenska telegrafverket tillämpade metoder för telegrafering å transformerade telefonledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.7 OKT. 1933
ELEKTROTEKNIK
155
Fig. 12. Polariserat relä för mellanöverdrag.
erhålla ett lämpligt relä för mellanöverdrag. Som
bekant har inom telegrafverket sedan några år tillbaka
införts s. k. fjärrskrivmaskiner (eng. teletype, teleprinter, tyska Fernschreibmaschine), vilka vunnit en
betydande spridning särskilt i Amerika.
Ifrågavarande apparater äro föremål för stort intresse hos
telegrafförvaltningarna över hela världen och synas av
allt att döma få en vidsträckt användning i framtida
telegraftjänst. Även i Sverige torde man få räkna
med att fjärrskrivmaskinen i framtiden kommer att
tagas i anspråk i mycket stor utsträckning som
ersättare för morseapparaten.
Fjärrskrivmaskinen ställer emellertid betydligt
större krav på teckentransmissionen än
morsesystemet, enär teckenimpulserna utsändas med större
hastighet (ca 3 gånger så stor som vid morsetelegrafering). Försök gjordes att använda det förut
beskrivna kabelöverdraget, Typ K l, för telegrafering
med fjärrskrivmaskiner. Resultatet av dessa försök
gav vid handen, att fullt tillfredsställande
driftsäkerhet ej uppnåddes. I detta sammanhang bör kanske
påpekas, att K 1-överdraget utarbetats uteslutande
för morsetelegrafering. När detta överdrag
utexperimenterades - år 1922 - hade man ingen tanke på
att övergiva morsesystemet.
Med hänsyn till ovan anförda omständigheter togs
problemet upp till förnyad prövning, vilken bl. a.
föranledde en omkonstruktion av K1-överdraget. I
samband därmed gjordes även ingående undersökningar
av filteranordningarna (störningsskydden) i avsikt
att ernå så fullständig störningsfrihet för
telefonkretsarna som möjligt. Med förutvarande överdrag hade
man nämligen iakttagit, att i ogynnsamma fall
svagare störningar kunde uppfattas på
telefonförbindelserna.
Vid provningen av det nya överdraget visade det
sig, att i längre förbindelser tillräcklig driftmarginal
ej var möjlig att uppnå på grund av de kraftiga
filter, som införts i kretsen och kabelkapacitetens
dämpande och deformerande inverkan på teckenbild-
ningen. Svårigheterna löstes emellertid på ett
betryggande sätt genom att utrusta mottagarereläet
med en vibrationsanordning enligt Gulstads princip
Ehuru det polariserade reläet är betydligt
överlägset ett opolariserat relä med hänsyn till såväl
känslighet som snabbhet, är det dock mindre väl ägnat
som mottagningsapparat, när det gäller telegrafering
med större hastighet genom längre kablar. På grund
av kabelkapaciteten undergå tecknen deformation,
så att, ehuru de på avsändningssidan utsändas
korrekt och riktigt utbildade, de vid framkomsten
undergå förvanskning. Detta förhållande
åskådliggöres å fig. 13 (undre bilden), som visar utseendet av
ett tecken (morsetecknet––––) vid
mottagnings-ändan av en kabel. Härav framgår dels, att det
första teckenelementet (punkten) är betydligt försvagat,
dels att strömkurvan mellan de båda strecken ej
hunnit kasta om riktning (på andra sidan nollinjen a),
innan spänningen vid avsändningssidan kastat om
riktning för efterföljande impuls. Det är bl. a. av
denna anledning, som man inom kabeltelegrafien vid
mottagningen använder sig av recorders eller undulatorer, å vilka tecknen nedskrivas på en
pappersremsa i form av en kontinuerlig våglinje.
Utslagets storlek (amplituden) är direkt beroende av
strömstyrkan, varför dessa apparater återge varje
förändring i strömmen. För att teckenimpulserna
skola bli läsliga på en recorder eller undulator
erfordras nämligen icke, att de ha en oföränderlig mittlinje,
dvs. att punkter och streck (positiva eller negativa)
skola stiga till en viss höjd på ömse sidor om
mittlinjen, i det ögat är i stånd att tyda även mycket små
variationer i den nedskrivna våglinjen. Beträffande
ett relä måste däremot ovannämnda krav på de
mottagna teckenimpulserna uppfyllas för att det skall bli
i stånd att återgiva impulserna korrekt.
Överingenjören vid Store Nordiske Telegraf-Selskab K. O. A. GULSTAD har genom en genialisk
lösning kommit ifrån nämnda svårigheter. I Gulstadreläet
är det ej de svaga telegrafimpulserna, som lämna den
för ankarets rörelser erforderliga energien. Denna
erhålles i stället från en lokal strömkrets och
telegrafströmmen kontrollerar endast ankarrörelserna på
avsett sätt. Fig. 13 (övre bilden) visar principen för
reläet. Det är försett med två lindningar, av vilka
den ena är ansluten till telegrafledningen och den
Linje
Lokalsfröm^ Kabelström-, ,Rc5ulf- ström
~ JT
Fig. 13. Gulstadreläets princip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
