Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - V. Olander: Aseas högfrekvensgeneratorer av växelfälttyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
7 OKT. 1933
fält kunna nämligen i närstående poler hava sådan
riktning, att de kunna dämpas bort av
magnetlind-ningen eller av förutnämnda dämpramar, men kunna
även vara unipolära, dvs. i varje ögonblick likriktade
i alla poler. Fält av denna art uppträda hos
maskiner med udda spårtal på poldelningen, när armatur
-lindningen upptar ett jämnt antal spår per
likströmspol, vare sig de närmast magnetspåren befintliga
armaturspåren äro halvlindade eller ej.
Gynnsammare fältförhållanden erhållas emellertid alltid, om
dessa spår lindas med halva antalet ledare mot de
övriga. Mindre dämpströmmar och mindre förluster
följa härmed, vare sig strömmarna måste söka sig
fram runt maskinen över tryckplåtarna och de yttre
plåtskikten eller få gå den bekvämare, mindre
förlustbringande vägen genom koaxiala dämpringar.
Är man emellertid av någon anledning, t. e. behov av
större riklighet i spänning, tvungen att fullinda alla
armaturspåren, får man också räkna med att lägga
in dämpringar, som tillsammans måste upptaga en
ström på ungefär 40 % av strömvolymen per spår i
armaturlindningen och med en frekvens lika med
maskinfrekvensen. Strömmar med högre frekvens
av udda ordningstal finnas även, men dessa äro små.
Dessutom induceras här liksom vid alla andra spårtal,
spårkombinationer och lindningsutföranden
spänningar i magnetkretsarna av flöden varierande med
dubbla grundfrekvensen och i vissa fall därjämte
även spänningar av grundfrekvens.
Karakteristiskt för alla induktormaskiner är det i
tid och rum konstanta fält, som belastningsströmmen
alstrar. Detta fält sluter sig från magnetpol till
magnetpol och minskar tätheten i tänder och rygg
vid induktiv last men ökar den vid kapacitiv
belastning. Det är lätt att för en given
lindningsanord-ning och för en belastning vilken som helst grafiskt
bestämma belastningsfluxens variation med tiden i
olika tänder. Efter summering av dessa kurvor för
två närstående magnetpoler framgår, vilka flöden
som måste dämpas bort och vilka anordningar, som
måste vidtagas för ernående av bästa möjliga
resultat. Man får dock ej glömma, att damp strömmarna
på grund av det variabla luftgapet ej blott återverka
på de flöden, som alstrat dem själva, utan även giva
flöden och spänningar i armaturlindningen av andra
frekvenser än dämpfrekvensen. Den sammanlagda
verkan av belastnings- och damp strömmar na blir,
såsom också erfarenheten ger vid handen, att den
magnetomotoriska kraften fördelar sig lika på
närstående tänder, varför reaktionsfältet per tand och
den därav inducerade spänningen kan räknas lika
med en konstant, multiplicerad med halva strömmen
i spåret, dividerad med medelluftgapet, om därjämte
korrektion anbringas för den dubbelfrekventa
damp-strömmens grundtonsflux i armaturlindningen.
Vi skola ej längre uppehålla oss vid denna fråga
och ej heller vid beräkningen av det verkliga
tandflödet vid belastning, enär härvid principiellt
förfares lika som vid tomgång, blott man ihågkommer
att till magnetlindningens ampérevarv lägga de i
varje ögonblick förefintliga ampere var ven i
armatur-och dämplindningar. Så snart mättning finnes, är
det som bekant ej längre möjligt att beräkna de av
de olika fälten inducerade spänningarna för sig och
sammansätta dessa, utan man måste utgå från den
totalt verksamma magnetomotoriska kraften och
härav med magnetiseringskurvan som basis efter
passning härleda den totalt inducerade
elektromotoriska kraften. Då läck- och reaktionsspänningen
måste ligga 90° förskjuten i förhållande till
belastningsströmmen, ger ett diagram tomgångs- och
belastningsspänningen, varav vi alltså efter jämförelse
med motsvarande värden vid omättat järn kunna läsa
oss till den spänningsminskning, som mättningen
medfört.
Denna räkning är ganska långrandig, men måste
med undantag för maskiner med små mättningar
genomföras i sådana fall, då seriekondensator användes
för att kompensera generatorns reaktans. För att
spänningen på ugnskretsen skall bliva så konstant
som möjligt är det av vikt, att reaktionsspänningen
ej påverkas för mycket av mättningen.
En generator utan mättning och med
seriekondensator, precis inställd för det induktiva
spänningsfallet, går med konstant spänning oberoende av
variationer i belastning och fasfor skjutning. Av
ekonomiska skäl tillåtes denna emellertid ej bliva större än
30°, kapacitiv eller induktiv. Maskinpriset per kVA
är nämligen av naturliga skäl betydligt större än
motsvarande kondensatorpris.
I verkligheten förefinnes i regel en viss mättning.
Inställes seriekondensatorn för den mot omättat järn
svarande reaktionsspänningen är allt gott och väl,
så länge generatorn går med relativt stor induktiv
fasförskjutning, då såsom diagrammet fig. 10 visar,
flödet i maskinen är litet, men när induktansen
i ugnen minskar, går f asf or skjutningen vid
oförändrad inställning av ugnskondensatorerna allt mer
över till kapacitiv. Då stiger mättningen i
maskinen, och seriekondensatorn överkompenserar sålunda,
varför spänningen på ugnen blir lägre än den nyss
Fig. 10. Vektordiagram för generator med och utan seriekondensator,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
