Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - V. Olander: Aseas högfrekvensgeneratorer av växelfälttyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 OKT. 1933
ELEKTROTEKNIK
159
var. Inträder mättning redan så tidigt som vid
in-duktiv f asf or skjutning, utsättes ugnen då för en
spänningsstegring, som vid kapacitiv f asf or skjutning
övergår till en spänningssänkning. Om vi åter
inställa seriekondensatorn för en något lägre spänning
än kortslutningsspänningen, blir
spänningsvariationen på ugnen mindre. Av fig. 11 framgår, huru vid
praktiskt taget konstant aktiv effekt ugnsspänningen
varierar med den reaktiva belastningen. Kurvan har
erhållits vid prov på Boforsgeneratorn med en
serie-kondensator på 105 ^F. Denna inställdes senare på
102 ^uF, varvid än gynnsammare förhållanden
erhöllos.
Av denna uppgift och av förut lämnade
generatordata kunna vi sluta oss till, att
kondensatorspän-ningen är 86,5 % av generatorns märkspänning, en
hög men ingalunda för hög siffra för generatorer med
seriekondensator. Storleken av denna spänning
begränsas för övrigt endast av mättningsförhållandena
i maskinen och av villkoret att belastningsströmmen,
läckfälten och de i maskinen okompenserade
reaktionsfälten ej giva för hög temperatur stegring åt
plåt och lindningar. Ju högre reaktionsspänning,
desto mer gör sig också reaktionsfältet märkbart vid
sidan av tomgångsfältet och desto större blir även
variationen av ugnsspänningen från induktiv till
kapacitiv belastning. Tillåtas relativt stora
spänningsvariationer, är det generellt möjligt att med
användande av bättre plåt och eventuellt isolering av
klass B minska generatorstorleken betydligt.
Procentuellt stiger naturligtvis reaktionsspänningen och
därför också priset på seriekondensatorn. Huruvida
kostnaden för generator och kondensator blir lägre
än vid måttligt långt driven utnyttning torde vara
tvivelaktigt. I alla händelser medför användandet
av seriekondensator vid normal utnyttning av
generatorn såväl stor ekonomisk besparing som en
utomordentligt stor fördel ur
spänningsregleringssyn-punkt.
Förluster.
Tomgångsfältkurvans grundtonskomponent har hos
induktormaskinen en amplitud på 40-50 % av
soo
St O
Fig. 11. Ugnsspänningens variation med belastningen.
maximala luftgapsinduktionen, under det den hos
vanliga synkrona maskiner - med individuellt lindade
poler - är ungefär lika stor som maximala
luftgapsinduktionen. Bortses från andra faktorer av mindre
betydelse, måste denna omständighet ge sig till
känna i en relativt låg effekt, för såvitt ej
periferihastigheten kan höjas i motsvarande grad. Vid
konstruktioner med massiv rotor äro ju mycket höga
hastigheter möjliga, men för växelfälttypen står
denna konstruktiva möjlighet ej till buds och är i
allmänhet möjlig endast för små likfältmaskiner, där
den dubbelfrekventa belastningspulsationen i rotorn
är av mindre betydelse för förluster och
uppvärmning. Växelfälttypen måste under alla
omständigheter utföras med laminerad rotor, en konstruktion,
som likväl tillåter en periferihastighet betydligt
överstigande gränsen för vanliga maskiner.
Emellertid stiga friktions- och
ventilationsförlusterna snabbt med hastigheten, varför det med
hänsyn till en god verkningsgrad ej torde löna sig att
för ernåendet av billig maskin allt för långt följa
denna väg. Även vid relativt blygsamma
hastigheter äro hos Självventilerande maskiner dessa
förluster i regel den största eller åtminstone en stor
post i förlustkontot. Särskilt gäller detta
växelfälttypen, som liksom asynkronmaskiner har radiella
kylkanaler i stator och rotor. Vid detta
ventilationssystem måste särskilt vid höga hastigheter stora
stot-förluster uppstå, i synnerhet vid luftens inträde i
sta-torkanalerna, även om mellanläggen - "fläktarna"
- i rotorkanalerna för given luftmängd formas på
bästa sätt. Tänkbart och möjligt är att giva
kyl-luften en nästan radiell inströmningsriktning i
sta-torkanalerna. Mellanläggen i rotorkanalerna
tjänstgöra då endast som ledskenor, varför lämpligen en
yttre fläkt får ombesörja lufttillförseln till maskinen.
Metoden har sina fördelar men även vissa nackdelar,
så främst den minskade driftsäkerheten.
Andra tomgångsförluster äro vad man i dagligt tal
kallar järnförluster. Att ingå på dessas beräkning
skulle föra för långt. Vi skola endast göra klart för
oss, var de äro lokaliserade och vilka faktorer, som
bestämma deras storlek.
Huvudparten av förlusterna ligger helt naturligt i
statortänderna. Dessa genomgås såsom vi av det
föregående sett av ett konstant fält med överlagrade udda
toner, slutande sig kring spåren. Hysteresis?örlusterna
äro för de frekvenser, varom här är fråga, relativt sett
ganska små, även då man tar i betraktande den
"ensidiga" ommagnetiseringen av materialet.
Undersökningar visa nämligen genomgående, att sådan
om-magnetisering särskilt vid låga induktioner ger större
förluster än en lika stor ommagnetisering utan
överlagring. I samma riktning verkar ytförträngningen,
som emellertid vid ensidig ommagnetisering
knappast gör sig märkbar vid här förekommande tätheter
och plåtkvalitet. Vid normal ommagnetisering av
t. e. ett ringprov med samma plåtsort är
ytförträngningen särskilt vid låga tätheter synnerligen
framträdande, beroende på att permeabiliteten är hög mot
vid ensidig ommagnetisering. Detta bör hållas i
minnet, då förlusterna i maskinen beräknas med
ledning av på så sätt utförda prov. Efter separering av
hysteresis- och Virvelströmsförlusterna, en mätning
som kan göras endast vid låg frekvens, kunna dessa
förluster utan större fel proportioneras upp till l 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
