Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - W. Kautter: Den 10:e tyska radioutställningen i Berlin den 18-29 augusti 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TEKNISK TIDSKRIFT
4 NOV. 1933
DEN 10:E TYSKA RADIOUTSTÄLLNINGEN I BERLIN DEN 18-29
AUGUSTI 1933.
AV w. KAUTTER.
Årets Berlinutställning blev en stor publiksuccés.
Utställningen präglades på sätt och vis av den nya regimen
i Tyskland. Utom de speciella firmautställningarna
funnos stora avdelningar med rent upplysande innehåll.
Så t. e. skildrades i en hall radions historia. Dessutom
hade riksvärnet och marinen utställt ett stort antal
apparater för militärt ändamål, och i en schematisk
framställning i relief visades radions användning i det
historiska Skagerackslaget.
För att möjliggöra radions spridning även bland de
bredare lagren har på riksregeringens initiativ
konstruerats en god mottagare till synnerligen billigt pris,
varvid icke mindre än 28 olika firmor samarbetat.
Denna mottagare, den s. k. "Volksempfänger", säljes för
76 mark och tillverkades först i en serie på 100 000
stycken, men redan de första dagarnas
försäljningsresultat visade, att denna serie måste fördubblas.
"Volksempfängern" består av en enkrets tvårörsmottagare med en trioddetektor REN 904 och en slutpentod
RES164 samt har inbyggd högtalare av
elektromagnetisk typ. Mottagaren är förvånansvärt känslig, och
ehuru den egentligen endast är avsedd som
lokalmottagare, kan man med en god antenn få in en hel del
utländska stationer. Mottagaren tillverkas för
växelströmsdrift i pressat bakelithölje samt för likströms-
och batteridrift med hölje av trä för att i möjligaste
mån sysselsätta industrien likformigt. I övrigt synas
på utställningen mycket få batteriapparater. Av de
större apparaterna dominera superheterodynerna full-
ständigt och bland dessa 5-rörssupern, vilken är
utrustad med alla tänkbara finesser, till vilka vi
återkomma senare. Men även de s. k. raka mottagarna ha
ytterligare förbättrats i det kretsarnas dämpning
minskats. Trots detta kan emellertid en rak mottagare ej
mäta sig med en super i fråga om avstämningsskärpa.
Även 2-krets 3-rörs mottagarna, vilka alltjämt äro starkt
representerade, ha i 3-rörs supern fått en allvarlig
konkurrent. Dessa småsuprar, som tillverkas av en hel del
firmor, ha en fullständigt sagolik selektivitet och
känslighet. Första röret tjänstgör samtidigt som blandarrör och oscillator, medan det andra röret över ett mellanfrekvensbandfilter tjänstgör som detektor. Tredje röret
är slutrör. Känsligheten kan sättas till ca 50 - 100 uV,
där med känslighet menas den fältstyrka, som med en
normal antenn ger 50 mW växelströmseffekt till
högtalaren. Beträffande känslighet kan 3-rörs supern
naturligtvis ej mäta sig med de större suprarna, där man kan
räkna med ca 5 ^V, men avstämningsskärpan är
praktiskt taget lika stor.
Vid en annan art av småsuprar använder man
reflexkopplingar, i det samma rör användes flera gånger.
Dessa bliva ännu något känsligare än föregående. Som
rör användes de nya hexoderna och binoderna, till vilka
vi återkomma längre ned. Som exempel på dessa suprar
kan nämnas Schaub-supern 34. Enär reglerbar
återkoppling saknas, ha småsuprarna en avgjord fördel
framför andra mottagare med samma rörantal.
Starkt representerade voro även enkrets
tvårörs-mottagarna. Som slutrör användes vanligen en 6-watts pentod, och ljudstyrkan regleras med en variabel kopplingskondensator i antennen. Känsligheten är ca 100-200
WV, vilket medger mottagning av, utom lokalsändaren,
även starkare utländska stationer.
Nästan alla mottagarna äro även utrustade för
mottagning av kortvågiga stationer, vanligen 18-61 meter.
Inställningen har i synnerhet vid de större mottagarna
betydligt förenklats. En avsevärd förbättring utgör den
"ljudlösa inställningen". Med starkt nedreglerad
volymkontroll kan man medelst en optisk signalanordning
ställa in exakt på resp. sändare. Denna signalanordning
utföres på olika sätt, ibland av en glimlampa med
variabel glimsträcka, ibland av ett skuggstreck av olika bredd
och ibland av ett vanligt visarinstrument. Samtliga
bättre apparater ha automatisk volymkontroll för
motverkande av fading och som nyhet märkes här
automatisk blockering. Medelst en särskild ratt kan man ställa
in den minsta fältstyrka apparaten kan mottaga. Ställer
Fig. 1. "Volksempfänger", standardiserad apparat för
massfabrikation.
Fig. 2. Siemens’ "Länderskala".
man t. e. in på 100 ^V, hör man de stationer, vilkas
fältstyrka är under 100 ^V överhuvud taget icke alls, under
det att de övriga komma in med full högtalarstyrka.
Detta har den fördelen, att apparatens känslighet ej
uppdrives högre än vad som med hänsyn till störningarna
är lämpligt. De flesta apparater ha även
klangfärgskontroll, med vilken man efter behag kan undertrycka
de högre frekvenserna. Ingen enda super hade separat
oscillatorrör.
Stationsskalan har ägnats särskild uppmärksamhet.
Elegantast härvidlag är otvivelaktigt Siemens’
"länder-skala". Medelst en särskild ratt kan man vrida fram
över ett dussin olika skalor framför ett skalfönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
