Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - W. Kautter: Den 10:e tyska radioutställningen i Berlin den 18-29 augusti 1933 - Notiser - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 NOV. 1933
ELEKTROTEKNIK
175
Varje lands sändare har här sin speciella skala, varför
man, om störningar skulle uppträda på en sändare, lätt
kan finna en med denna samhörig, som sänder samma
program. Dessutom finnes en skala med samtliga
stationsnamn, samt en annan, graderad i kHz, så att man
under alla förhållanden skall hitta rätt i etern. I
allmänhet graderas skalorna numera i kHz i st. f. i
våglängd.
Bland nyheterna på rörmarknaden märkes framför
allt hexoderna och binoderna. Hexoderna utgöra en
utveckling av skärmgallerrören, i det att mellan
skärmgaller och anod insatts, utom ett fånggaller, även ett andra
styrgaller. Då de båda styrgallren, genom det för
högfrekvens jordade skärmgallret, äro fullständigt åtskilda,
kunna en hel del uppgifter, t. e. frekvensblandningen i
superheterodyner, lösas mycket elegantare än förut.
Fading-hexoderna utgöra en ersättning för exponentialrören. Genom dessa erhålles en mycket större
regleringsgrad trots att mindre regleringsspänning erfordras.
Vid exponentialrören kan en reglering av l : 300
erhållas vid en regleringsspänning av l-40 volt. Vid
hexoderna erhållas en reglering av ända till l : 100 000 vid
en regleringsspänning av l-7 volt. Binoderna utgöra
en kombination av ett vanligt förstärkarrör och en eller
två diodlikriktare. Dessa senare arbeta utan anodhjälpspänning, varför ingen distorsion genom tillstötande
anodlikriktning kan uppkomma. Dessutom erhålles vid
binoderna lätt den för fadingkontrollen erforderliga
gallerförspänningen.
Stora ansträngningar ha gjorts för att förbättra spolkonstruktionen. Sålunda användes finpulveriserat järn
i de s. k. Ferrocartspolarna. Dessa spolar ha en
järnkärna, bestående av finpulveriserat magnetiskt
högvärdigt järn, vilket klistrats i skikt på papper. Spolarna
äro likvärdiga med de bästa cylinderspolar, men deras
dimensioner äro betydligt mindre, varjämte skärmningen ej behöver utföras så omsorgsfullt.
Även högtalarna ha förbättrats. Speciellt har
verkningsgraden ökats. I de bättre mottagarna användes
uteslutande elektrodynamiska högtalare. Även många
tvårörsapparater äro utrustade med dylika. Fältlindningen kopplas ofta även som sildrossel.
Televisionen var även talrikt representerad genom ett
flertal olika system. Man har numera uppnått en
bildfrekvens av 25 bilder pr sek. Tekniken på detta område
har dock ännu ej nått en sådan utveckling att någon
allmännare spridning kan väntas.
Kampen mot störningarna föres med stor iver,
varvid ett otal olika störningsskydd sett dagens ljus. För
de vanligare störningsarterna finnas mycket billiga
skydd, varmed man kan undertrycka störningar från t. e.
en elektrisk ringklocka, innan den hinner ut i etern.
Väl ute i etern är det inte så lätt att oskadliggöra
densamma, ehuru även på detta område framsteg äro att
vänta. Flera firmor leverera skärmad antennkabel,
varvid hela nedledningen är skärmad, så att endast den
egentliga antennen förmedlar mottagningen.
Vidare är att nämna anordningar för självinspelning
av grammofonskivor. Emellertid är priset för en god
sådan apparat ännu så högt, att någon allmännare
spridning ej kan påräknas.
NOTISER
Högspänningskonferensens handlingar.
Förhandlingarna vid 1933 års högspänningskonferens i Paris
föreligga nu i tryck. Enligt meddelande från konferensens
sekretariat utgöra desamma tre volymer om inalles
cirka 2 600 sidor och 500 illustrationer. Priset är 300
francs. Handlingarna kunna rekvireras hos
generalsekreteraren, adress Conférence Internationale des
Grands Réseaux Électriques å Haute Tension, 54,
Ave-nue Marceau, Paris.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 22 september
1933 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överingenjör RAGNAR LILJEBLAD, varefter protokoll från
sammanträdet den 28 april och utflykten den 24 maj
upplästes och godkändes. I föreningen invaldes
ingenjörerna EDVIN OLSSON, FILIP WALLIN, YNGVE ÖVERGAARD,
ALBIN ÖHMAN och GUSTAV NILSSON samt inträdde enligt
anmälan civilingenjörerna KNUT ALMSTRÖM och NILS
STRÖM.
Härefter tillsattes valnämnd för tiden september
1933-september 1934. Ordföranden utsåg som
medlemmar laboratorn M. MÖLLER, sammankallande, och
överingenjören K. E. ERIKSSON, båda med förnyat mandat.
Av föreningen omvaldes ingenjör F. FRANSSON,
byrådirektör A. HOLMGREN och byråingenjör R. PHILIPSON
samt nyvaldes civilingenjörerna G. CARLSSON och HUGO
BLOMBERG.
Från den av Svenska elektricitetsverksföreningen
och Svenska elektroingenjörsföreningen gemensamt
tillsatta oljekommittén hade inkommit dels "Förslag till
tekniska bestämmelser för leverans av oljor, avsedda
för transformatorer och oljeströmbrytare", och dels
’’Förslag till tekniska bestämmelser för leverans av
fasta asfaltartade kabelmassor".
Elektricitetsverksföreningen hade för sin del godkänt förslagen, och
elektroingenjörsföreningens styrelse hemställde nu, att
föreningen även måtte godkänna desamma och
överlämna dem till ESK. En kort redogörelse för
förslagens förhistoria och innehåll lämnades av
kommitténs sekreterare, tekn. dr F. DAHLGREN, som även
meddelade, att skriftligen inkommit en erinran från
L. M. Ericssons kabelverk, enligt vilken normerna för
kabelmassa borde begränsas att gälla dylik massa för
starkströmsändamål. Vid ärendets behandling
framfördes ett förslag av ingenjören S. PHILIP, att frågan
om kabelmassenormerna borde bordläggas för beredande
av tillfälle för kabelmassefabrikanter att närmare
studera desamma. Då emellertid förslagen på ett tidigt
stadium utsänts till samtliga intresserade parter,
beslöt föreningen att för sin del godkänna såväl olje- som
kabelnormerna, dock med uppdrag till kommittén att
vid slutredigering taga hänsyn till det från L. M.
Ericssons kabelverk framställda förslaget, medan
intresserade, som önskade framställa ytterligare erinringar,
hänvisades att göra detta under frågans behandling
inom ESK.
Ordföranden meddelade härefter, att tisdagen den
3 oktober 1933 anordnas ett studiebesök för
elektroingenjörsföreningens medlemmar vid Stockholms
observatorium i Saltsjöbaden med efterföljande supé på
Grand hotel Saltsjöbaden.
Huvudpunkten på kvällens program utgjordes av
korta meddelanden angående "Aktuella elektromaskinfrågor". Först behandlades frågan "Intermittent drift
av elektriska maskiner och transformatorer etc. med
hänsyn till storleksval, märkning och provning" med
anföranden av tekn. dr J. WENNERBERG och ingenjör
G. LINDAHL.
Dr Wennerberg erinrade om de svenska
maskin-normernas uppdelning av driftarterna i kontinuerlig
och korttidsdrift samt kritiserade denna enkla
uppdelning på basis av teoretiska överläggningar
beträffande uppvärmningsförloppet hos såväl roterande
som stillastående maskiner. Som en ersättning för de
nu gällande anvisningarna föreslog talaren ett nytt
system av märkningsdata, baserat på noggrannare
uppgifter angående ifrågavarande maskins driftkurva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
