Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belastningsförhållanden. Förslaget utmynnade i vissa
matematiska formler och definitioner, avsedda att
möjliggöra ett klarare bedömande av förhållandena vid
intermittent drift.
Ingenjör Lindahl utgick i sitt anförande från den
föregående talarens resultat och tillämpade dessa på
vissa typer av intermittent drift, såsom valsverk,
kranar etc. Talaren var av den uppfattningen, att stora
fördelar skulle kunna vinnas genom tillämpning av det
föreslagna systemet.
Efter de båda anförandena gav ordföranden en kort
sammanfattning av frågans läge och framförde
föreningens tack till talarna, varefter vidtog en kortare
diskussion med inlägg av herrar Stenqvist, Norberg,
Wennerberg och S. Velander. Full enighet syntes
råda, att förändringar måste vidtagas beträffande
märkning och provning av maskiner för intermittent
drift, och talarna syntes i stort sett ansluta sig till det
framställda förslaget.
Härefter lämnade ingenjör A. Hansson ett
meddelande om "Inbyggnad och skötsel av kullager i
elektriska maskiner". En ingående analys gjordes
beträffande de olika toleransnormernas inverkan på
glappningsförhållandena vid kullager. Talaren varnade för
alla försök att medelst kilar eller stoppskruvar
förhindra kullagrens s. k. "valsning". Ehuru risken för
dylik valsning synes vara ganska stor, uppvisade dock
felstatistiken vid kullagermotorer synnerligen goda
resultat. I fråga om kullagrens smörjning ställde sig
talaren deciderat på den ståndpunkten, att
smörjkoppar ej böra användas utan lagren med långa
mellanrum öppnas och helt fyllas med fett.
Efter anförandet vidtog en livlig diskussion med
inlägg av herrar Thorelli, Palmgren, Liljeblad och
Hansson. Beträffande smörjningsfrågan samt
tolkningen av vissa erfarenhetsresultat ifråga om
korrosion rådde i viss mån delade meningar.
Det av ett 70-tal deltagare besökta sammanträdet
avslutades kl. 23, varefter vidtog supé och samkväm.
F. Dn.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, anordnade tisdagen den 3
oktober 1933 ett studiebesök i Stockholms observatorium
i Saltsjöbaden. Deltagarna samlades kl. 19 i observatoriet
och mottogs av dettas chef, professor B. Lindblad, som
inledningsvis lämnade en av ljusbilder åtföljd
redogörelse över observatoriets allmänna planering,
instrumentella utrustning och arbetsuppgifter. Härefter
studerades under ledning av professor Lindblad, docenten
Asklöf och assistenten Ramberg observatoriets refraktor,
spegelteleskop och astrograf samt tidcentral. I
refraktorrummet ägnades särskild uppmärksamhet åt
ringnebulosan i Lyran, ett ur astronomisk synpunkt mycket
närbeläget studieobjekt, på ett avstånd av "endast" cirka
400 ljusår. Efter det särdeles givande och av vackert
väder gynnade besöket i observatoriet intogs gemensam
supé i Grand hotel Saltsjöbaden under presidium av
föreningens vice ordförande, driftdirektör H. Fransén, samt
med professor Lindblad och hans medhjälpare som
gäster. Vid supén uttalades de närvarandes beundran
för den astronomiska vetenskapen och ett tack till
kvällens ciceroner av ordföranden samt ingenjör S.
Tennander, varefter professor Lindblad svarade i ett kortare
anförande.
Det av ett 40-tal deltagare besökta samkvämet
avslutades vid midnattstiden.
F. Dn.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal den 20 oktober 1933 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överingenjör Ragnar Liljeblad, varefter protokoll från
sammanträdet den 22 september och studieutflykten den
3 oktober upplästes och godkändes.
I föreningen inträdde enligt anmälan
civilingenjörerna Lennart Nyström och Attila Heiner.
Huvudpunkten på kvällens program utgjordes av en
diskussion över ämnet "Kondensatorer inom
krafttekniken" med tre inledningsföredrag. Först
behandlade ingenjören H. Spanne ämnet "Kondensatorernas
konstruktion och karakteristiska egenskaper".
Inledningsvis omnämnde talaren, att driftsäkra och för praktiskt
bruk lämpade kraftkondensatorer först tillverkades år
1924, men efter denna tid har utvecklingen gått särdeles
fort. Kondensatorernas konstruktion illustrerades med
ett antal diagram över de termiska egenskaperna hos
på olika sätt behandlade isolermaterial. Utslagsgivande
för den termiska stabiliteten är lutningen hos kurvan
för förlusterna som funktion av temperaturen, varvid
givetvis önskas en obetydligt stigande och helst
horisontell eller fallande kurva. För erhållande av dylik
kurva är det av vikt, att isolermaterialet är fritt från
elektrolyter. Kondensatorns effekt per volymsenhet är
proportionell mot periodtalet samt mot kvadraten på
elektrostatiska fältstyrkan. Enär punktfel alltid
förekomma även i det bästa papper, måste varje skikt
bestå av ett flertal tunna papperslager. Som ett exempel
på vart man kan komma med rationell dimensionering
omnämndes, att vid en frekvens av ett par tusen
perioder samt vattenkylning en specifik effekt om 50 à 75
kVAr per dm3 kunnat ernås. Talaren visade även ett
antal principdiagram över olika anordning av
isolationsskikt och metallfolium, avseende olika kombinationer
av serie- och parallellkoppling mellan olika delar av
isolermaterialet och lämpade för olika
anslutningsförhållanden.
Näste talare var civilingenjör H. Åberg, som
redogjorde för "Användningsområden inom krafttekniken".
Talaren redogjorde sålunda för kondensatorernas
användning för effektfaktorförbättring, spänningsreglering,
överspänningsskydd med eller utan extra uttag för
spänningstransformatorer, glättning vid likriktare, start
och drift av enfasmotorer, anslutning för
högfrekvenstelefoni på kraftledningar, gnistsläckning vid
likströmsbrytare etc. Bland de många intressanta
detaljer, som anfördes, må särskilt omnämnas ett
påpekande av hurusom vid effektfaktorförbättring hos
normala induktionsmotorer effektfaktorn i regel ej bör
höjas längre än till värdet 0,95, enär i motsatt fall vid
frånkoppling av kombinationen motor-kondensator
egenmagnetisering kan äga rum till väsentligt högre
spänning än nätets.
Slutligen behandlade civilingenjör Th. Erlandsson
"Några ekonomiska synpunkter beträffande
faskompensering". Talaren påpekade, hurusom den roterande
synkronmotorn möjliggör väsentligt större anpassning
till belastningsvariationer men samtidigt kräver mera
tillsyn än kondensatorn. Jämförande kostnadskurvor
för kondensator och roterande kompensator visades, av
vilka framgick, att för små kompenseringseffekter
kondensatorn är ojämförligt mera ekonomisk, medan vid de
högre effekterna den roterande kompensatorn är
gynnsammare. Likaså visades kurvor över den ekonomiska
kompensationsgraden under olika förhållanden.
Talaren framställde slutligen ett förslag till kombination
av kondensator och roterande maskineri, varvid
kondensatorn upptager kompensationens grundlast, den
roterande maskinen de erforderliga variationerna.
Sedan ordföranden framhållit den stora praktiska
betydelsen hos det behandlade ämnet och framfört
föreningens tack till inledarna, vidtog en särdeles livlig
diskussion med inlägg av herrar Thielers, Lundholm,
Herlitz, Norberg, Liljeblad, Dreyfus, Halden,
Hansson, Ell samt inledarna.
Det av ett 120-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22,45, varefter vidtog supé och samkväm.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
