Teknisk Tidskrift / 1933. Elektroteknik / 178 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Sterky: L. M. Ericssons system för samtidig telegrafering och telefonering på telefonkabelledningar - speciellt bärfrekvenssystem i fyrtrådskoppling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

telegrafering ett långt stycke framåt och ökat möjligheterna
för allt fullständigare utnyttjande av en
dubbelledning för telekommunikation. Det senaste
decenniets intensiva utveckling på det rörtekniska
området har emellertid givit tekniken ytterligare ett
utmärkt medel för än effektivare användning av en
dubbelledning. Jag syftar härvid på användningen
av växelströmmar som bärfrekvenser för
överförandet av meddelanden.

Fig. 1 a. Vanlig telegrafväxel uppdelad i sinussvängningar enl. Fourier.

Fig. 1 b. Med telegrafväxel modulerad växelström, uppdelad i sinussvängningar enl. Fourier.

Om man tillåter sig att betrakta en likström
såsom en växelström med frekvensen 0, blir skillnaden
mellan ett system, som arbetar med avbruten
likström, och ett system, som arbetar med avbruten
växelström för överföring av telegraftecken, ganska
liten. För tekniska diskussioner i hithörande frågor
är ett sådant betraktelsesätt till stor hjälp.

Fig. 1 a visar, huru telegrafväxel med likström
som bärfrekvens kan uppdelas enligt Fourier i olika
komponenter sinusformade svängningar. Om växeln
följer med en vinkelfrekvens av omega_t, finner man
genom en matematisk utredning, att grundtonen för
växeln får vinkelfrekvensen omega_t, samt att övriga
övertoner i Fourier-analysen bli udda. Man finner
sålunda, att växeln enligt den översta figuren
kominer att innehålla svängningar av frekvensen omega_t, 3 omega_t,
5 omega_t osv., och att amplituderna för de olika
frekvenserna sjunka med frekvensen. Nu tillgängliga
telegrafreläer kunna giva mycket goda tecken även om
man blott utsänder t. e. grundtonen eller grundton
och tredje överton enligt Fourier av den
ursprungliga rektangulära växelkurvan. För att överföra dessa
tvenne svängningar erfordras då en bandbredd hos
de använda filtren, som blir lika med delta > 3 omega_t. Detta
exemplifieras nederst till höger i fig. 1 a och gäller
som nämnts då en likström avbrytes med
telegrafväxel.

Om vi i stället skulle låta telegrafväxel med
vinkelfrekvensen omega_t avbryta en växelström med
frekvensen omega_B erhålla vi en kurva för den utgående
svängningen enligt fig. 1 b. Om denna kurva
uppdelas enligt Fourier, finna vi, att den består av ett
antal svängningar med frekvenserna omega_B, dvs.
bärfrekvensen, tvenne sidofrekvenser omega_B ± omega_t, tvenne
andra sidofrekvenser omega_B ± 3 omega_t osv. De bägge
sidofrekvenserna omega_B ± omega_t äro de sidofrekvenser,
som motsvara grundtonen i enveloppen till
svängningarna i den vänstra figuren. De bägge
sidofrekvenserna omega_B ± 3 omega_t motsvara tredje övertonen till
samma envelopp osv. En blick på fig. 1 b visar,
att en med telegrafväxeln modulerad bärfrekvens
kommer att upptaga ett utrymme i frekvensområdet,
som är dubbelt så stort som motsvarande
frekvensområde, då en likström moduleras med telegrafväxel.
Vi få nämligen delta’ = 6 omega_t = 2 delta.

Av fig. 1 b hava vi sett, att man vid
telegrafering med växelströmsbärfrekvens kommer att
erhålla bägge sidobanden till den modulerade
bärfrekvensen. Detta är till synes en olägenhet, då
man härigenom tar dubbelt så stort utrymme i
frekvensspektrum som i föregående fall i anspråk. Denna
olägenhet kan ev. undvikas, om man medelst filter
eller på annat sätt undertrycker det ena sidobandet
eller detta och bärfrekvensen. Emellertid är en sådan
lösning knappast praktisk, ty vid telegrafering ligga
sidofrekvenserna så pass nära bärfrekvensen, att
man ej utan svårighet kan konstruera filter, som
klippa bort det ena sidobandet, men släppa igenom
det andra jämte bärfrekvensen. Samtidig
telegrafering och telefonering på en dubbelledning med
användning av växelström såsom bärfrekvens erbjuder
emellertid trots detta så stora fördelar framför
telegraferingen med ren likström, att den nämnda
olägenheten är betydelselös. Vi hava nämligen genom
moduleringsprocessen erhållit en möjlighet att flytta
läget av de utsända telegraftecknen till praktiskt
taget vilken plats som helst i frekvensspektrum.
Moduleringsprocessen och dess ömvändning,
demoduleringen eller detekteringen, är sålunda av
fundamental betydelse för all modern bärfrekvenstelegrafi
och -telefoni. Redan tidigare har jag framhållit, att
det andra fundamentala byggnadselementet för
bärfrekvenstekniken är elektriska filter. Utvecklingen
inom bärfrekvenstekniken i våra dagar står därför i
mycket intimt samband med de uppfinningar och
nykonstruktioner, som göras på modulator- och
filterområdet. Visserligen krävas även för
bärfrekvenstekniken förstärkare av olika slag, men själva
förstärkarproblemet är så pass bearbetat och i jämförelse
med de nämnda problemen så pass enkelt, att denna
sida av saken icke erbjuder vare sig några större
svårigheter eller något nytt av allmännare intresse.

För fullständighetens skull må dessutom här
nämnas, att möjligheter förefinnas för en modulering av
en bärfrekvens med en annan redan modulerad
bärfrekvens. Sådana system äro delvis i drift och
delvis under utarbetande hos olika firmor, och nya
system arbetande enligt denna princip äro förberedda.
Fördelen med en sådan dubbelmodulering är den, att
ett helt knippe bärfrekvenser var och en modulerad
med av varandra oberoende telegraftecken kan
flyttas i frekvensspektrum till ett för transmissionen
lämpligt område.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>