Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - H. Sterky: L. M. Ericssons system för samtidig telegrafering och telefonering på telefonkabelledningar - speciellt bärfrekvenssystem i fyrtrådskoppling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
TEKNISK TIDSKRIFT
2 DEC. 1933
Fig. 17. Principschema för selektiv ekospärr avsedd för Ö. T.-system.
fungerar på så sätt, att den effektivt kortsluter
linjen, då amplituderna efter f yrtrådsö ver draget
överskrida ett visst värde. Med denna anordning har
Ö. T.-systemet visat sig fungera bättre, och de förut
observerade störningarna vid utsändningen av
signalfrekvensen ha eliminerats. Genom
amplitudbegrän-saren införes emellertid även en begränsning av
tal-amplituderna, så att fyrtrådsöverdraget icke längre
kan arbeta med en utgångseffekt av 50 mW utan
blott med c:a 20 mW. Denna begränsning är
emellertid sannolikt av mindre betydelse.
Ekospärr för ö. T.-sy st em.
På fyrtrådsförbindelsen mellan Stockholm och
Malmö förekomma inga ekospärrar, varför inga
särskilda åtgärder behövt vidtagas för att släppa
telegraffrekvenserna förbi en eventuellt inkopplad
ekospärr. För att emellertid kunna möjliggöra
användning av Ö. T.-system även på långa
fyrtrådsförbin-delser, som för telefondriften måste utrustas med
ekospärrar, har L. M. Ericsson utvecklat en
frekvens-selektiv ekospärr, som spärrar talfrekvenserna,
under det att telegraffrekvenserna släppas fram. Det
skulle föra för långt att i detalj ingå på denna
ekospärrs utformning, men jag skall i korthet beskriva
principen för spärrningen.
I den ledning, som skall spärras, inkopplas en
differentialanordning1 med tvenne filter vilkas
karakteristiker äro reciproka med frekvensen. En
sådan differentialfilteranordning har från de båda
ledningsklämmorna (se fig. 17) konstant
karakteristik för alla frekvenser, då det ena filtret
kort-slutes på sin utgångssida och det andra filtret
lämnas öppet, och alla frekvenser kunna då passera
genom differentialfiltret utan nämnvärd dämpning. Om
å andra sidan bägge filterna kortslutas på sina
utgångssidor åstadkomma de totalreflexion för de
frekvenser, som kunna passera genom filtret, och
därigenom erhålles en effektiv spärrverkan för dessa
frekvenser. Anordningen är nämligen ekvivalent
med en kortslutning av ledningen. Ekospärren
innehåller dessutom en patentskyddad spärranordning2
med glimlampor för erhållandet av snabb sp ärr verkan.
Glimlampan nr 14 i fig. 17 matas över en förstär-
1 Se Sv. pat. ans. nr 219/32 T. Laurent.
2 Se Sv. pat. nr 71927 T. Laurent.
käre ansluten till den spärrande ledningen och är
inkopplad på utgångssidan av det ena av
förutnämnda differentialfilter. Då en talfrekvens
inkommer på ledningen L3, tändes glimlampan och
åstadkommer .en effektiv kortslutning av ledningen
Lx-L2. Förstärkaren är försedd med avstämda
transformatorer, så att den ej förstärker
telegrafsvängningarna utan blott svängningar omkring l 000
p/s, vilka äro viktigast för talöverföringen.
S ammanf attning.
Jämte det tontelegrafsystem, som f. n. håller på
att utvecklas hos Telefonaktiebolaget L. M. Ericsson
utgör underlagrings- och
överlagringstelegrafsyste-men en komplett serie system för telegrafering på
telefonledningar. Det är möjligt, att behovet av
telegrafförbindelser nu icke är särdeles stort,
åtminstone ej inom Sverige, men man kan våga antaga, att
i den mån f j ärr skriftmaskiner komma att införas för
allmänt bruk i Sverige dylika system för telegrafering
på telefonkablar skola få allt flera
användningsområden. Utarbetandet av de bägge systemen för
underlagrings- och överlagringstelegrafi kan sålunda
sägas syfta mot en framtida användning av
telefonkablar till förmån för såväl telefon- som
telegraftekniken. Vad speciellt beträffar
underlagringstelegraf-systemet, torde de erfarenheter, som vunnits under
dess utexperimenterande, kunna vara av viss
betydelse, då det gäller lösandet av problemet att
impulsera på landsledningar, så att de nuvarande
automatsystemen kunna utsträckas även till förorter utanför
det egentliga stadsautomatnätet. I själva verket är
problemet långlinjeimpulsering något enklare än
underlagringstelegrafproblemet, ty för överförandet
av impulser för omställning av väljare etc. behöver
man icke så komplicerade filter och anordningar som
för telegrafsystemet, då impulseringen som bekant
icke sker samtidigt med telefoneringen.
Även om L. M. Ericssons system för
underlagrings-och överlagringstelegrafi icke direkt skulle hava
medfört några särskilt epokgörande lösningar av
telegrafproblemet, vågar jag uttrycka en
förhoppning, att de framlagda synpunkterna skola visa sig
verka befruktande på såväl telegraf- som
telefoningenjörernas arbete till gagn för utvecklingen av den
elektriska teletekniken i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
