Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
TEKNISK TIDSKRIFT
2 DEC. 1933
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör R. LILJEBLAD, varefter protokoll från
sammanträdet den 20 oktober upplästes och godkändes. I
föreningen invaldes distriktsingenjören E. JACOBSSON och
yrkesinspektören J. WELIN-BERGER.
Härefter förrättades val av styrelse och funktionärer
för arbetsåret 1934. Valet, som verkställdes med
acklamation, utföll i full överensstämmelse med
valnämndens förslag. Styrelsen fick följande sammansättning:
ordf. direktör Ragnar Liljeblad (omval), v. ordf.
driftdirektör Henning Fransén (omval), v. ordf.
civilingenjör Hans Thorelli (nyval), sekreterare tekn. dr Fredrik
Dahlgren (omval) och tekn. dr Håkan Sterky (nyval),
övriga ledamöter: laborator Mauritz Möller (omval),
ingenjör Henning Spanne (omval), civilingenjör Helge
Ericson (nyval), kraftverksdirektör Sam Malmfors
(nyval), civilingenjörerna Per Sundberg och Gustaf
Swedenborg (nyvalda).
Redaktören för "Elektroteknik" är dessutom
självskriven ledamot av styrelsen.
Vidare utsagos följande personer till representanter i
Svenska teknologföreningens styrelse: ordinarie:
driftdirektör H. Fransén (omval), civilingenjör Helge
Ericson (omval), suppleant: civilingenjör Hans Thorelli
(nyval).
Till klubbmästare omvaldes civilingenjörerna Bertil
Silfverhjelm och Sven Hedberg.
Till redaktör för "Elektroteknik" omvaldes för
arbetsåret 1934 civilingenjören Julius Körner.
Föreningen godkände ett av teknologföreningens
kansli utarbetat förslag till sammanträdesdagar under
år 1934. Detta program fick följande utseende:
Kraftteknik: 19 januari, 16 februari, 16 mars, 20
april. 21 september, 19 oktober och 16 november.
Teleteknik: 2 februari, 2 mars, 6 april, 5 oktober,
2 november och 7 december.
Dag för vårsammanträde i maj och ev.
julsammanträde i december skulle som vanligt bestämmas senare.
Ordföranden meddelade, att föreningens styrelse
beslutat rikta en anhållan till ESK om upptagande av
arbete för normer för kvicksilverströmriktare ur
funktionssynpunkt. Vidare meddelade ordföranden, att
föreningens styrelse föreslagit föreningen tillsättande av
en kommitté för fullföljande av de arbeten beträffande
bestämmelser för pulsationsgraden hos till
belysningsnät anslutna kvicksilverlikriktare, som tidigare utförts
av Svenska elektricitetsverksföreningen i samarbete
med Kungl. telegrafstyrelsen, Samarbetsdelegationen mot
radiostörningar och Stockholms elektricitetsverk. På
förslag av civilingenjör S. Norberg beslöt emellertid
föreningen att hos ESK anhålla om upptagande av även
denna fråga.
Huvudpunkten på kvällens program utgjordes av ett
föredrag av civilingenjör U. LAMM över ämnet
"Kvicksilverströmriktarens fysik och teknik". Talaren
framhöll inledningsvis, att kvicksilverströmriktarens
utvecklingshistoria så till vida avviker från de elektriska
maskinernas, som den förstnämndas teori och fysikaliska
underlag blivit klarlagda först hand i hand med de
konstruktiva arbeten, som föranletts av praktikens behov
av stillastående omformare från växelström till
likström. En analys av de olika typer elektriska ventiler
för större effektbelopp, som kommit till utförande, gav
en uppdelning i dels elektronventiler, som praktiskt
sakna positiva joner, dels jonventiler, i vilka såväl
positiva som negativa joner som odelade gasmolekyler
förekomma. Talaren gav härefter en särdeles
klargörande och detaljrik redogörelse för det fysikaliska
förloppet i en kvicksilverströmriktare. Härav framgick
bl. a., att katodspänningsfallet normalt uppgår till 10 V
med en stömtäthet vid katodfläcken av icke mindre än
4000 A/cm2 och en elektrostatisk fältstyrka i
övergångsskiktet av l MV/cm. Själva ljusbågen i den fria
gassträckan - det s. k. Langmuirplasmat - innebär
en kraftig stötjonisering med strömtransport medelst
såväl positiva joner som elektroner. De förstnämnda
transportera dock endast cirka 1/340 av strömmen.
Anodspänningsfallet ligger numera inom området O-4
V. Ett studium av spänningsfördelningen inom
Langmuirplasmat medelst en sond stöter på vissa
svårigheter beroende på att sonden upptager
elektronladdningar och omger sig själv med en positiv
rymdladdning, men genom avledning av lämplig strömstyrka
kan sonden utnyttjas för tillförlitlig spänningsmätning.
Sondens egenskaper kunna vidare överföras på ett för
styrnings- och regleringsändamål insatt galler, vilket i
isolerat tillstånd ävenledes uppladdas negativt och
omgives av en positiv rymdladdning. Anbringandet av
en negativ spänning utifrån ökar den gallret omgivande
rymdladdningen och möjliggör ett effektivt
förhindrande av motsvarande anods tandning samt kan inom
vissa gränser även släcka förefintlig ljusbåge. Normalt
användes en reaktiv gallerspänning av 60-100 V i vila
före anodens tandning. Under varje anods
spärrintervall uppstår en obetydlig glimström i motsatt riktning
mot arbetsströmmen. Om glimurladdningen övergår i
ljusbåge uppstår baktändning. Lagarna för
baktändningarnas uppkomst äro tämligen outredda, och det
synes, som om den rena slumpen här spelat in. Av
stor vikt för undvikande av baktändningar är
emellertid val av lämpligt anodmaterial, ytterlig renlighet vid
arbetet samt lämplig anodtemperatur, cirka 400-600 °C.
I anslutning till ett flertal ljusbilder demonstrerades
olika konstruktioner för tillvaratagande och
kondensering av de vid katoden rikligt utvecklade
kvicksilverångorna. Vidare demonstrerades i anslutning till den
gallerstyrda strömriktarens teori ett flertal metoder för
åstadkommande av branta spänningsvariationer hos
gallren med enbart stillastående apparatur. Efter ett
kort omnämnande av avjoniseringsgallrens uppgift samt
en nyligen utarbetad metod för ytterst snabb
automatisk spänningsreglering övergick talaren till en översikt
över den gallerstyrda strömriktarens olika
användningsområden, dvs. för spänningsreglering,
växelriktning, omriktning, drift av komrnutatorer samt vissa
kopplings- och regleringsändamål. Ifråga om
spänningsregleringen i likströmsnät påpekades den nackdel,
som ligger i den relativt låga effektfaktorn på
växelströmssidan vid nedreglerad likströmsspänning. Vid
växelriktning erfordras synkront maskineri, och
växelriktarens existensberättigande blir sålunda ett
ekonomiskt problem, då växelströmsnätet har att självt
svara för den reaktiva effekten.
Efter föredraget, som mottogs med livligt bifall,
framförde ordföranden föreningens tack till ingenjör
Lamm, varefter vidtog en särdeles livlig diskussion med
inlägg av herrar ANDREASSON, RITZLER, DAHLGREN, S.
VELANDER, E. VELANDER, HERLITZ och NORDFELDT samt
föredragshållaren.
Det av ett 70-tal medlemmar besökta sammanträdet
avslutades kl. 22,25, varefter vidtog supé och samkväm.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
