- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Kemi /
7

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Arne Tiselius: Ramaneffekt och molekylbyggnad - Evert Norlin: Undersökningar över rening av råvatten ur Kottlasjön i Skärsätra vattenverk, Lidingö, genom fällning med aluminiumsulfat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 JAN. 1933

KEMI

2929

H

t

I
H

3016

H

x-c-x

I
H

2967

w-O

3050

X

H-C-X
l
X

3000

3080

Fig. 10. Konstitutiva inflytanden på
C-H bindningens Ramanfrekvens.

Även för oorganiska
föreningar har man
spårat lagbundenheter i
en viss
bindningsfrekvens’ lägesvariationer.
Gerlach har visat, att
nitratfrekvensens läge
varierar på ett
synnerligen regelbundet sätt
med kationen laddning
och storlek.

Det förefaller också
som om en viss parallellism mellan bindnings typ och läget av den inre
frekvensen framträder, som i följande tabell för
cyangruppen.

Tabell 3.

CH3CN ................... 2 246

C6H5CN .................. 2 227

Hg(CN)2.................. 2195

K2Hg(CN)4 ............... 2150

KAg(CN)2 ................ 2139

K3Cu(CN)4................ 2095

KCN ..................... 2 082

Av övriga empiriska lagbundenheter kan nämnas,
att strukturisomera substanser självfallet visa olika

Ramanspektra. Orto-, meta- och paraderivat visa
tydliga skillnader (har påvisats t. e. för xylolerna).
Cis- och transisomeri avspeglas också, vilket visats
för dikloretylenerna, vilkas Ramanspektra
överensstämma i fråga om de linjer, som anses känneteckna
C-C- och C-H-bindningen, men i övrigt äro olika.

Synnerligen intressant är, att vätets båda
modifikationer, orto- och paravätet, vilka upptäcktes av
Bonhoeffer, visa olika Ramanspektra, vilket också
kunde väntas teoretiskt, då dessa båda isomerer äro
olika i fråga om kvantifieringen av
molekylrotationen. Mc Lennan i Toronto, som lyckades observera
denna skillnad i flytande väte, kunde till och med
följa omvandlingen av den ena i den andra formen
genom observation av Ramanspektra.

Polymerisation, för den händelse den verkligen
leder till bildandet av nya molekyler och ej endast
är en allmän association tycks också leda till
ändringar i Ramanspektra. Så fann Bhagavantam (en
av Ramans lärjungar i Calcutta), att Ramanspektret
av S(X vid vanlig temperatur består av nio linjer,
av vilka emellertid 6 försvinna vid uppvärmning till
ungefär 95°C. Annars har man funnit, att
Ramanspektra äro nästan oberoende av temperaturen, och
man ledes därför till det antagandet, att vi vid en
rumstemperatur ha en blandning av S03 och S2O6
som vid den högre temperaturen övergått till SO3,
med det enklare spektret.

UNDERSÖKNINGAR ÖVER RENING AV RÅVATTEN UR

KOTTLASJÖN I SKÄRSÄTRA VATTENVERK, LIDINGÖ,

GENOM FÄLLNING MED ALUMINIUMSULFAT.

Av docent EVERT NORLIN.

1. Om vattenrening med aluminiumsulfat.
Ytvatten ur sjöar och vattendrag hava vissa för
dricksvatten olämpliga egenskaper, vilka på ett
effektivt sätt kunna avlägsnas genom fällning med
aluminiumsulfat. Dessa egenskaper äro:

a) grumlighet, framkallad av organiska eller
oorganiska ämnen; vattnet brukar vara mera grumligt
vissa tider på året,

b) missfärgning, oftast beroende på lösta organiska
ämnen mestadels humusämnen,

c) stor mängd bakterier, vanligen oskadliga, mera
sällan sjukdomsbakterier,

d) oangenäm lukt av lösta gaser eller andra lösta
ämnen,

e) större halt mindre välsmakande lösta organiska
ämnen, vanligen föreningar eller salter av
humussyror.

Vid en tillsats * av 10-150 g aluminiumsulfat
pr m3 med eller utan samtidig tillsats av soda,
kalkvatten eller svavelsyra, beroende på vattnets
beskaffenhet, uppkommer genom omsättning med i vattnet
ingående bikarbonater en fällning, vars
sammansättning, struktur och utfällningshastighet är beroende
av vattnets sammansättning och vissa andra
faktorer, huvudsakligen temperatur och vattnets
mekaniska behandling under utfällningen. Denna fällning

drar med sig kolloidalt lösta ämnen, vilka missfärga
och i övrigt förorena vattnet, och den tar med sig
suspenderade partiklar, som grumla vattnet, såväl
som bakterier, och därjämte absorberar den
illaluktande gaser. En obetydlig del av fällningen
kommer alltid på sandfilterna och inverkar i hög grad
gynnsamt vid filtreringsprocessen.

Det tekniska aluminiumsulfatet har en
sammansättning, som varierar inom de gränser, följande
siffervärden ange:

% Al2O3 % SO3

Minimum ......... 16,6 35,9

Maximum ......... 20,6 41,4

I genomsnitt ...... 18,2 39,3.

Medelsammansättningen motsvarar närmast ett
basiskt sulfat enligt följande formel:

2Al2 (SO4)3-Al2 (SO4)2(OH)2

Enligt en amerikansk kemist FRANK HALE sker
utfällningen i neutrala och svagt sura vatten, dvs.
med pH under 7 à 8 enligt följande ekvation:
2Al9(SOJ, - Al2(SOJ0(OH)2 + 6(CaCO, + H2CO,) +
-I- 4H0O =z 2Al.,(COJ2 . (OH)., - Al2(SOJ0 . (OH), +
+ GCaSO4 + 8H2COn.

Fällningen består således i detta fall av ett basiskt
dubbelsalt, aluminium-karbonat-sulfat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933k/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free