Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1933 - G. H. Hultman: Gasindustriens utveckling till storindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBR. 1983
av svetsskarvarna sker på arbetsplatsen. Effektivt
skydd mot vagabonderande strömmar har man ännu
icke. Man rekommenderar mätning av
strömintensiteten vid alla ställen, där sådant kan komma i fråga.
Genom att de många små koksverken slopats
och ersatts av centralkoksverk ha
uppsamlings-ledningarna kunnat göras kortare än eljest.
Ruhrgas A. G. nät har, som jag redan nämnt, en längd
av nära l 000 km. För gasens transport användes
1 regel till kolvångmaskiner direkt kopplade
kolvkompressorer. Denna drift är billigast och även
lämpligast ur drifttekniska orsaker. Ångan
framställes på centralkoksverken av mindervärdiga
bränslen på kedjerost och är synnerligen billig. Vid
lågt strömpris skulle elektrisk drift även kunna
tänkas, men regleringen sker enklare och billigare
med kolvångmaskinen. Turbokompressorer äro icke
lämpliga för alstring av höga tryck men mycket
lämpliga vid stora gasmängder och låga tryck. För
mellankompressorstationerna, där ånganläggningar
icke finnas, kan man använda gasmaskiner,
dieselmotorer eller elektriska motorer, helst i någon
kombination för större driftsäkerhets skull. Ruhrgas
A. G. har 22 kompressorstationer för inpumpning
av gas i tryckledningen. Deras sammanlagda
kapacitet är 450 000 m3 per timme.
Från fjärrgasledningarna skall gasen levereras till
olika förbrukare, i regel storgasförbrukare. För var
och en sådan uppsättas anordningar för gasens
uppmätning och tryckets nedsättning till lämplig
storlek. Trycknedsättningen sker i regulatorer av
vanlig konstruktion, försedda med erforderliga
säkerhetsanordningar för erhållande av jämnt gastryck,
som är ett huvudvillkor för att en gasbrännare skall
fungera fullt tillfredsställande.
För att i övrigt säkerställa kundkretsen har
inrättats en clearingcentral vid huvudförvaltningen i
Essen, som övervakar distributionen i alla dess
detaljer och varifrån order om alla åtgärder utgå.
Centralens uppgifter äro att reglera och fördela
gasleveranserna, att kontrollera gasens beskaffenhet,
att tillse rörledningarna och att ingripa vid
störningar. För att lösa dessa uppgifter användes
elektrisk fjärrmätning och telefoner, med ledningar
förlagda i kablar utmed huvudrören och nedlagda
samtidigt med dem. Alla mätningar, som göras vid
centralkoksverken, såsom tillverkad gasmängd,
begynnelsetryck, gasens värmevärde och egentliga
vikt, överföras till centralen och registreras. Likaså
registreras tryckmätningar, som göras på vissa
ställen utmed nätet. För nätets övervakning äro
vidare anställda tjänstemän, som äro stationerade
längs linjen, var och en med sin bestämda sträcka
att tillse. Vid koksverken liksom utmed linjen på
2 km avstånd från varandra finnas telefonstationer,
som stå i förbindelse med centralen, och på vissa
ställen specialutrustade reparationskolonner, som
äro beredda att omedelbart rycka ut efter
telefonorder från Essen. Då centralen hålles bemannad
såväl dag som natt, torde man härigenom ha skaffat
sig en i allo förstklassig distributionsapparat.
Det återstår ännu några frågor att besvara. Huru
långt lönar det sig att transportera gas och hur ha
dessa stora distributionsföretag ekonomiskt burit
sig? Till den första frågans besvarande vill jag
nämna, att vid ett större gasverk i Tyskland torde
gasen kosta i gasklockan inkl. ränta och
avskrivning av verket ca 3 pf per m3, vid medelstora och
mindre gasverk givetvis mer. Dessa 3 pf gälla
oberoende av var i Tyskland verken ligga, tack vare
att landet har tämligen jämnt fördelade
koltillgångar. Dessutom ha alla orter utmed Östersjön
och de stora floderna tillgång till billiga engelska
kol. Vid de stora centralkoksverken, som ju så att
säga taga kolen direkt ur gruvan till ugnarna, kan
man beräkna gasens kostnad i klockan till 0,85 pf
för icke renad gas och 1,1 pf per m3 för renad gas.
Marginalen ligger alltså för storkonsumenter mellan
l pf och 3 pf per m3, för mindre konsumenter blir
den givetvis större. En direkt transport av gas
från Ruhrområdet ända till Berlin är därför icke
rimlig. Man anser, att gränsen nås vid 150 km och
en minsta gasmängd av 150 000 m3 per dygn.
Förefinnes en tillräckligt stor konsumentgrupp på större
avstånd, bör ett nytt centralkoksverk anläggas i
närheten av denna grupp och näten anknytas för
erhållande av reserv. Hannover ligger visserligen
.på 200 km avstånd från Hamm och får gas direkt
därifrån, men i närheten av Hannover ligga de
stora koksverken Obernkirchen och Ilsede, som väl
så småningom få övertaga leveransen.
Ruhrgas A. G. gick år 1931 med en förlust av
l 970 000 Mk, enligt vad dess årsberättelse angiver.
Av denna siffra kan man emellertid icke draga någon
slutsats på grund av den depression, som för
närvarande härskar inom den tyska industrien. Av
Ruhrgas’ berättelse för år 1931 framgår, att vid
jämförelse med år 1930 33 städer hade en minskning
av 8 %, 5 storkonsumenter inom järnindustrien en
minskning av 31 % och 12 konsumenter inom
järnmanufakturen en minskning av 49 % i sin
gasförbrukning. År 1931 framställdes endast 1/3 av den
koksmängd, som framställdes 1927. Det är dock
att hoppas, att industrien där liksom här åter snart
må komma i gång, och då stå de tyska
centralkoksverken i Ruhr ovanligt väl rustade för sin
uppgift.
Med tanke på de stora distributionsnäten omkring
de tyska koksverken liksom kring alla större
gasverk, med början numera även i vårt land, kan man
med allt fog tala om att gasindustrien utvecklats till
en verklig storindustri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
