Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1933 - Sydney M. Hagman: Gummiindustriens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
TEKNISK TIDSKRIFT
11 MARS 1933
var under försöken att varaktigt avlägsna denna,
som det år 1839 lyckades amerikanaren Charles
Goodyear att framställa ett gummi, som i ett slag
förverkligade, ja till och med överträffade alla
gummifabrikanters drömmar. - Han blandade
kautschuken med något svavel samt blyvitt och
upphettade sedan blandningen. Så fick han den fasta, torra,
högelastiska kropp, som man nu i allmänhet tänker
på, när man talar om gummi. - Några år efteråt,
1842, nådde Thomas Hancock i England liknande
resultat genom att doppa rågummi i smält svavel.
Genom tillräcklig långvarig inverkan av svavlet
lyckades han även för första gången framställa
hårdgummi. År 1846 slutligen fann Alexander Parkes,
att liknande substanser kunde erhållas genom
inverkan av klorsvavel på gummi. Med ett gemensamt
namn kommo alla dessa processer att kallas
vulka-nisering.
På grundval av dessa upptäckter uppväxte hastigt
en ganska livlig industri. Redan på 1840-talet skall
gummiförbrukningen ha stigit till 400 ton om året,
en för denna tid ingalunda föraktlig siffra, - Den
nya industriens huvudprodukter voro länge
regnkappor och dylika artiklar av gummiimpregnerat
tyg, men ganska snart började även slang,
kirurgiska artiklar samt galoscher intaga ett framstående
rum.
Den stigande förbrukningen stimulerade till ett
rJltmera forcerat tillvaratagande av allt tillgängligt
vildgummi, framför allt i Sydamerika men även i
Afrika och Ostindien, - Fram emot 1912 hade
vild-gummiproduktionen drivits till sin kulmen, nämligen
70 000 ton om året. Då hade emellertid redan
kautschukodlingen kommit igång, och från och med nu
är det denna, so’m tar överhanden.
Gummiodlingens början ligger emellertid betydligt
längre tillbaka i tiden. Redan år 1876 lyckades det
den initiativkraftige engelsmannen sir Henry
Wickham att smuggla ut frön av Hevea brasiliensis från
Amazonområdet. Sedan de dragits upp i England,
överfördes de som plantor till Ceylon och
Malackahalvön. Inalles lär antalet endast ha belöpt sig till
ca 2000, och från dessa härstamma alla de väldiga
plantager, som nu täcka en areal av över 3 millioner
hektar i engelska och holländska Ostindien.
Intresset för gummiodlingen var dock i början
ringa. Plantager anlades visserligen men fingo halvt
växa igen, och hela saken syntes för en tid nästan
ha råkat i glömska. - Omkring sekelskiftet började
^å automobiierna göra sig gällande. Det dröjde inte
länge, förrän dessa jämte cyklarna blevo de största
gummiförbrukarna. I och med bilindustriens
exempellöst hastiga utveckling växte även
gummiindustrien till storindustri.
Den kautschukmängd, som kunde utvinnas ur vilda
träd räckte ej på långt när till för en sådan
utveckling. När därtill kom en lågkonjunktur på
kaffe-rnarknaden, började man åter intressera sig för
kautschukodling. Redan vid sekelskiftet torde man
ha fört plantagegummi i marknaden. Ännu år 1905
hade dock dess mängd ej stigit högre än till 145 ton
och 1910 till 8000. Nu övertogs emellertid
vildgummits hittills dominerande roll mycket hastigt av
plantagekautschuken. Redan 1915 översteg dennas
mängd 100000-talet ton och 1920 hade den stigit
till 300000 ton. - Under tiden hade dock priserna
stadigt sjunkit, och nu kom ett bakslag. De under
rusningen 1910 anlagda plantagerna stodo i sin
största produktionskraft och tecken till
överproduktion började märkas, samtidigt som den allmänna
depressionen satte in. Prisfallet blev katastrofalt, och
plantageägarna vädjade till regeringarna. Så
infördes den restriktionspolitik, som är känd under
namnet Stevenson-planen. Dess innebörd var i
korthet, att plantagerna endast tillätos producera en
viss, av det allmänna världsprisläget beroende del
av produktionen 1920-21. Försöken att få de
holländska odlarna med på denna politik strandade
visserligen, men planen genomfördes dock och var i
kraft till oktober 1928. - Huruvida
restriktionspolitiken motsvarade sitt syfte - den brittiska
plantageodlingens upprätthållande - är ju svårt att
yttra sig om. Det faktum, att den brittiska andelen
i världsproduktionen av gummi under
restriktionstiden sjönk från 68 till 57 %, torde emellertid
åtminstone delvis få anses vara en verkan av planen.
Likaledes torde den ha befordrat uppkomsten av de
många av asiater ägda plantager, som nu bilda ett
synnerligen besvärande moment för såväl
engelsmän som holländare. Dessutom torde det numera få
anses avgjort, att den verkade fördröjande på den
rationalisering av driften, som under de höga
prisernas tid i hög grad försummats och sedan måst
genomföras i ett utomordentligt forcerat tempo.
Såväl under restriktionstiden som senare har
produktionen ökats, så att den under år 1929 utgjorde
ca 850 000 ton och under 1930 något mindre. Priset
har under tiden stadigt sjunkit för att just nu stå
så lågt som aldrig förr.1 Tydligen har det relativt
höga priset i förening med den kraftiga expansionen
hos gummiindustrien under restriktionstiden,
stimulerat till en alltför stor ökning av den odlade
arealen, vilket ’då träden kunna tappas då de äro
5-7 år gamla och lia sin största produktionskraft
vid 1.0 till 15 års ålder skulle göra sig gällande just
nu. Den ekonomiska krisen, särskilt i Amerika, som
ju förbrukar minst 3/4 av allt rågummi, torde även
ha bidragit mycket starkt till prissänkningen.
De rågummikvaliteter, som, frånsett avfallsgummi
o. d., produceras på plantagerna, ha sedan en längre
tid standardiserats till tre: Smoked Sheets, som har
sitt namn därav att den torkas i rök för att bättre
motstå förruttnelse och mögelbildning samt First
Latex Grepe eller Vit Grepe och Brun Grepe, vari
samma resultat nåtts genom noggrannare tvättning.
I Alf. Larssons stora verk ?’Sveriges kemiska
industri" behandlas gummiindustrien icke. - Måhända
är detta en tillfällighet - måhända låg det då för
tiden ett visst berättigande i att icke räkna
gummiindustrien till de kemiska industrigrenarna. Ty i
varje fall vid den tid, då han påbörjade sina stora
arbeten, dvs. väl före år 1910, var gummiindustrien
en åtminstone från kemisk synpunkt i viss mån
stillastående industri. Man arbetade efter tämligen
fastlagda recept, man blandade gummit efter vissa
erfarenhetsregler, vilkas innebörd man knappast
sökte göra sig reda för, man upphettade och
vulkaniserade det, utan vidare tanke på de kemiska
och fysikaliska reaktioner, som äro kärnan i dessa
i Sedan detta skrivits har priset å rågummi hållit sig
tämligen oförändrat eller sjunkit något medan den årliga
produktionen varit ca 750 000 ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
