- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Kemi /
21

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1933 - Sydney M. Hagman: Gummiindustriens utveckling - Evert Norlin: Undersökningar över rening av råvatten ur Kottlasjön i Skärsätra vattenverk, Lidingö, genom fällning med aluminiumsulfat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 MARS 1933

KEMI

21

gjort, ha för hela gummiindustrien varit av
grundläggande betydelse. Kvantitativt sett spela emellertid
de ämnen, som inblandas i kautschuken för att
åstadkomma vulkanisering, en relativt obetydlig roll. I
mängd överträffas de vida av de fyllmedel, som för
olika ändamål tillsättas. Det är en utbredd åsikt,
att alla dessa ämnen endast tillsättas för att göra
gummit billigare. Intet kan vara oriktigare - vilket
utan vidare inses därav, att åtskilliga av dessa
ämnen betinga ett högre pris än gummit självt.

Blandningstekniken har i hög grad förbättrats
under de senare åren, särskilt genom kunskapen om de
s. k. aktiva fyllmedlen, dvs. sådana fyllmedel, som
inblandas i gummit direkt för att förbättra dettas
kvalitet. Främst bland dessa står kimrök, särskilt den
kimrök, som brukar benämnas carbon black, och som
framställes direkt ur naturgas. Ursprungligen lär
den ha tillgripits som ett surrogat för den dyrare och
tyngre zinkvitten, som förr ansågs oundgängligen
nödvändig vid framställningen av särskilt slitstarkt
gummi, exempelvis för bilringar. Då zinkvitt som
nämnt påverkar vulkaniseringen, tänkte man sig nog
i allmänhet, att den verkade genom att på något vis
förbättra vulkaniseringen. Men då kimröken, som i
detta avseende är fullkomligt overksam, visade sig
överlägsen zinkvitt vid framställning av slitstarkt
gummi, blev det klart, att i varje fall icke hela den
förbättring, som zinkvitten åstadkom kunde
tillskrivas dess inverkan på vulkaniseringen.

Genom systematiska mätningar av olika fyllmedels
kornstorlek och samtidiga, grundliga undersökningar
av deras förhållande i gummi lyckades så W. B.
Wiegand år 1920 visa, att det existerar ett så nära
samband mellan ett ämnes finkornighet och dess
förstärkande inverkan på vulkaniserat gummi, att man är
berättigad att anse denna vara att hänföra till de
krafter, som äro verksamma på gränsytan mellan
kautschuken och det inblandade ämnet. Dessas
storlek måste ju bero på det inblandade ämnets natur
men äro för varje ämne proportionella mot storleken
av kontaktytan. Man har även försökt mäta "vätningsvärmet" mellan kautschuk och andra ämnen,
dels direkt, dels genom studier av
förbränningsvärmet för rena ämnen och blandningar. Om man
också ännu ej hunnit så långt på denna väg, låta
försöken en dock ana en tid, då de gamla mer eller
mindre vaga erfarenhetsrönen kunna ersättas av

direkt siffermässig kunskap på detta lika svåra som
viktiga område.

Till aktiva fyllmedel brukar utom kimrök räknas
magnesiumkarbonat, kaolin, zinkvitt m. fl. Som
typen för ett inaktivt fyllmedel brukar man betrakta
tungspat. Redan krita är i detta avseende bättre,
även om den brukar räknas som inaktiv.

Även de inaktiva fyllmedlen kunna emellertid ha
en annan uppgift än som blott och bart
utspädningsmedel. Sä kan man t. e. med dem reglera det
vulkaniserade gummits hårdhet o. d. Likaledes kunna de
verksamt bidra till det ovulkaniserade gummits
formbarhet och bearbetningsbarhet.

Som aktivt fyllmedel skulle man också kunna
betrakta regenerat. Namnet är så tillvida missvisande
som det icke finnes någon metod att bokstavligen
regenerera vulkaniserat gummi, dvs. efter
avlägsnande av svavlet återställa rågummit i sitt
ursprungliga skick. Existerande metoder, som samtliga
använda sig av upphettning av gummit till högre
temperatur i förening med kraftig bearbetning, gå i
själva verket ut på att ge det vulkaniserade,
svavelhaltiga gummit en sådan konsistens, att det kan
bearbetas som rågummi. Tydligen kan man härvidlag
föreställa sig, att man desaggregerar gummit till en
viss grad. Efter tillsättning av svavel kan regeneratet
ånyo vulkaniseras, varvid antagligen åter aggregering
inträder. Den så erhållna produkten har vanligen
mindre styrka och elasticitet än den ursprungliga,
men förhåller sig annars som ett verkligt vulkanisat.

Fyllmedlen användas i växlande, ofta ganska stora
mängder. I slitbanan till bilringar t. e., vilken ju är
särskilt utarbetad med tanke på stor slitstyrka, torde
man numera i allmänhet på 100 delar kautschuk
inblanda 5-20 delar zinkvitt, 30-50 delar kimrök
samt 5-10 delar acceleratorer, svavel och
uppmjukningsmedel.

Dylika uppmjukningsmedel tillsättas för att
underlätta gummits formbarhet. Som sådana användas ett
flertal fetter och oljor, hartser och högre fettsyror,
tjära, beck m. m. På senare tid har man emellertid
funnit, att man genom lämpligt val av uppmjukningsmedel kan aktivt påverka dispersionen av fyllmedlen
och kanske även rent av ytkrafterna mellan denna
och kautschuken. Även här föreligger således ett
område, där den moderna vetenskapliga gummiforskningen går hand i hand med tekniken.

UNDERSÖKNINGAR ÖVER RENING AV RÅVATTEN UR

KOTTLASJÖN I SKÄRSÄTRA VATTENVERK, LIDINGÖ,

GENOM FÄLLNING MED ALUMINIUMSULFAT.

Av docent EVERT NORLIN.

(Forts. fr. sid. 16.

Serie III. Noggrannare studium av

pH-värdets inverkan.

En ny serie gjordes med ledning av resultaten
från serie IL I den nya serien iakttogs fällningens
uppkomst med kortare tidsintervall. Temperatur ca
150C. Angiven H2SO4-tillsats avser 2 liter vatten.

Serien visar, att bästa resultatet ernåtts vid ett
pH av 5,5 till 5,0.

Serie IV. Inverkan av olika
mängder sulfat utan och med tillsats av
svavelsyra = 1,16 cm3 per 2 l vatten,
motsvarande pH = 5,5.
Temperatur ca 150C.

Serien visar, att tillsats av 60 mg/1 sulfat utan
svavelsyra ger gott resultat och med svavelsyra ännu
bättre; vid en tillsats av 40 mg/1 sulfat erfordras
svavelsyretillsats för ernående av god utfällning.
20 mg/1 sulfat är otillräcklig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:15:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933k/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free