Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 APRIL 1933
KEMI
31
Till- k9 j, r.
s.lts 7^i ^a , b A Iteaktionsisocljor
&a/tb AI funnet ber.
CaCl2 0,07 0,31 4,43 15230 0,0230 0,07 0,os8
0,31 0,81 2,61 11 880 A = 0,0236 T2 e -1If5 0,31 0,31
Med. 13555
0,81 0,905
CaBr2 0,022 0,iö 23 100 7,65 0,22 0,023
0,16 0,71 19300 k= 7,65 T2 e "-l00 O.ie 0,149
Med. 21200
LiCl 0,045 0,29 3,56 11800 0,01 0,045 0,044
0,16 0,50 3,12 12100 A = 0,01T2O-11T9 0,i6 0,17
Med. 11950
LiF 0,092 0,29 3,i5 12200
0,29 0,55 1,9 7 150
haft ett normalt förlopp. Vid tillsats av LiF
befanns det sålunda, att vid 700° dröjde det ca 20
minuter innan någon synbar kväveabsorption ägde
rum. Vid tillsats av flusspat brukar absorptionen
vanligen börja omedelbart som kvävet påsläppes.
Vid beräkning av k vid dessa azoteringar har
erhållits rätt så konstanta värden. I följande tabell
har medeltalen angivits vid olika temperatur och
med olika tillsats.
Temperatur
700°
800°
900°
1 000°
Tillsats
k
k
h
k
CaCl2
0,070
0,31
0,81
CaBr2
0,022
0,165
0,71
LiCl
0,045
0,16
Oy50
LiF
0,0092
0,29
0,5,5
Härav beräknas följande värden på A och b enligt
formeln
k = AT2e~r
(Eftersom b har väsentligt olika värden för LiF är
beräkningen i detta fall ej slutförd.)
Om de beräknade värdena på b jämföras med
dem, som erhållits utan tillsats och med tillsats av
flusspat, så finner man att endast med LiCl har
erhållits ett par ungefär lika värden. Att CaCl2,
CaBr2 och LiF ej ger samma resultat ligger, för den
händelse teorien är riktig, utan tvivel i det
förhållandet att smältpunkterna ligga inom eller nära
intill det temperaturområde, vari azoteringarna utförts.
Sämst visar sig LiF vara, men så ligger dess
smältpunkt vid 842°. Azoteringen vid 800° är alltså
utförd med osmält LiF, under det att den varit smält
vid de båda andra. LiCl har däremot varit smält
vid samtliga azoteringar.
Att smältpunkten spelar en viss roll vid
azoteringen framgår även av det förhållandet att
reaktionshastigheten ej ökas i enlighet med den angivna
formeln, när temperaturen går över 1150°. Man
finner sålunda värdet på k proportionsvis lägre, än det
som kan beräknas av ovan anförda formler. Vid de
azoteringar som företagits vid l 200° har det alltid
visat sig att kalkkvävet varit starkt hop sin trät,
varigenom reaktionsytan blivit mindre. Enligt ett vid
l 200° gjort försök uppgår sålunda k till 1,45, under
det att den kan beräknas enligt de vid lägre
temperatur utförda försöken till 2,9 eller jämt dubbelt.
Eschmann2 som utfört azoteringar ända upp till
l 300°, visar att reaktionen då gått påfallande lång-
samt. Av 4 mätningar på absorberat kväve efter
57 7, 13 och 28 minuter kan man beräkna
reaktionskonstanten till 0,70. Kalkkvävet var även flytande
vid denna temperatur.
Det visar sig sålunda, att i de fall någon
fasförändring ej äger rum inom försöksazoteringarnas
temperatur, så kan reaktionshastigheten beräknas, om
inan antar att densamma är proportionell mot kvävets
joniseringsgrad. Eftersom en sintring inträder vid
ca l 150° (Franck och Heilmann5 bestämmer punkten
tiil l 146°) ändras härvid reaktionsytan och
reaktionen går relativt långsammare vid högre
temperatur.
(Forts.)
LITTERATUR
Bokanmälan.
Handbuch der technischen Elektrochemie, unter
Mit-wirkung von zahlreicTier Factileute lierausgegeben von
Professor Dr. VIKTOR ENGELHARDT. Akademische
Ver-lagsgesellschaft, Leipzig. Första bandet, del I, 613
sidor (1931), del II, 331 sidor (1932).
Det torde för närvarande knappast finnas någon med
en vidsträcktare erfarenhet av den tekniska
elektrokemiens utveckling än professor Engelhardt, och gäller
detta såväl tiden som mångsidigheten. Såsom anställd
hos Siemens & Halske sedan 1889, under de senaste
decennierna såsom -chef för deras elektrokemiska
avdelning, har han varit med om och tagit en synnerligen
aktiv del i den elektrokemiska storindustriens
utveckling ända från början och därvid haft att göra med de
allra flesta grenarna av densamma. Man har därför
anledning ställa mycket stora förväntningar på den
handbok, varmed professor Engelhardt avsett att giva en
värdig litterär avslutning på sitt verk, sedan han
nyligen dragit sig tillbaka från sin befattning hos Siemens.
Etnligt förordet är avsikten att giva "ein
abgeschlosse-nes, möglichst gleichmässiges und eingehendes Bild iiber
die Entwickltmg und die derzeitigen Grundlagen der
technischen Elektrochemie" och betonas särskilt, att
man kommer att eftersträva en kort utgivningstid, så
att icke de första delarna hinna bliva delvis föråldrade,
tills de sista utkomma. Att döma av de två föreliggande
delarna av första bandet, där på ett sammanlagt
sidoantal av nära l 000 endast en jämförelsevis liten del av
det hela behandlas, rör det sig om ett mycket brett lagt
verk. För detsamma har det givetvis varit nödvändigt
för utgivaren att anlita ett flertal fackmän såsom
medarbetare såväl med hänsyn till de uppställda
fordringarna på lika ingående och sakkunnig behandling av alla
områden som på en snabb utgivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
