Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1933 - Julius Gelhaar: Om kalciumkarbid och kalkkväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 MAJ 1933
KEMI
39
Fig, 22. Apparat för bestämning av kvävets relativa joniseringsgrad.
och zinktrådar och elektrolyten av magnesiumsulfatlösning. Batteriets spänning prövades med en
precisionsvoltmeter, och elektrometerns utslag
jämfördes då densamma uppladdades, med dessa
mätningar. Elektrometern var av doc. G. Isings
konstruktion, och dess utslag avlästes med ett litet
mikroskop. Fig. 23 anger sambandet mellan volt och
avlästa skaldelar, och någon förändring hos
instrumentet med tiden kunde ej iakttagas. Batteriets ena
pol, elektrometerns hölje och cylindern B voro
jordade.
Eftersom en uppmätning av den absoluta joniseringen skulle ha krävt en betydligt mera invecklad
apparatur, har med denna anordning endast relativa
värden kunnat erhållas. En mätning utfördes
nämligen på det sättet, att sedan det med kväve fyllda
röret A upphettats till den avsedda temperaturen,
evakuerades cylindern B med en luftpump till visst
vakuum t. e. 650 mm Hg. Kranen e stängdes,
staven c uppladdades och elektrometerns utslag
avlästes. Nu öppnades hastigt kranen d, varvid hett
kväve strömmade till cylindern B. Om nu kvävet
var joniserat, så neutraliserades stavens laddning,
och elektrometerns utslag blev mindre i proportion
till joniseringsgraden. Under kvävets strömning
till cylindern neutraliserades en del av det joniserade
kvävet. Mätningarna måste därför ske så likformigt
som möjligt, för att jämförbara resultat skulle kunna
erhållas. Stavens laddning, som vid efterföljande
mätningar alltid var negativ, måste göras så stor,
att kvävet endast neutraliserade en del av den-
samma. En mätning där elektrometern gick tillbaka
till O var sålunda oduglig. Fig. 24 utvisar nu
resultatet av dessa mätningar. Med enbart nickelrör
och med flusspat i kvartsrör erhålles regelbundna
linjer, under det att klorkalcium visar en mera
invecklad form. Detta står i samband med dess
smältpunkt vid 774°, varvid ytan blir en annan. Man
finner emellertid att joniseringen med flusspat är
lika stor vid 900° som i ett nickelrör vid l 000° och
att med klorkalcium erhålles samma joniseringsgrad
redan vid 800°. Likheten med azotering av karbid
är påtaglig. Sedan länge har man känt att flusspaten nedsätter reaktionstemperaturen ca 100° och
klorkalcium ca 200°.
En jämförelse mellan denna sista fig. samt fig. 21
visar samma sak, vilket ännu bättre framgår av fig.
25. De prickade linjerna äro desamma som i fig. 24.
På linjen utan tillsats har inprickats
reaktionskonstanterna vid l 000°, l 050° och 1100° enligt fig. 18.
De äro resp. 0,0,58, 0,16 och 0,41. Samma konstanter
vid flusspattillsats infalla vid resp. l 038°, 982° och
930°. Dessa punkter inprickas på fig. Man finner,
att linjen nära sammanfaller med joniseringskurvan.
För klorkalciumtillsats ligga nämnda punkter vid
resp. 797°, 864° och 937° och överensstämmer
åtminstone vid första punkten med joniseringskurvan.
Att den ej gör det vid de högre, beror som förut
nämnts på förändringen i reaktionsytan.
Ehuru dessa försök äro såväl primitiva som
knapphändiga, framgår det likväl rätt klart, att
tillsatsernas inflytande på reaktionshastigheten mellan kväve
och karbid ligger i deras egenskap att aktivera
kvävet vid en relativt lägre temperatur. Ehuru
inga mätningar föreligga på LiCl och LiF, som även
använts som tillsatser, är det likväl förut bekant
att dessa salter utöva en starkt joniserande förmåga
på gaser vid högre temperatur.
Av de förut relaterade försöken framgår att
tillsatserna hava ett visst inflytande på konstanterna
A och b i ekv.
k = AT2 e~T
Särskilt konstanten b är i detta sammanhang
intressant. Den har erhållit följande värden.
Tillsats b
Ingen........................ 37050
CaF2 ........................ 25 800
CaBr9 ....................... 21200
CaCl2 ....................... 13 500
LiCl ........................ 11950
Volt
\
| Temp.C * |
Fig 23. Förhållandet mellan volt och
skaldelar i elektrometern. (2 mätningar med en
månads mellan ruin.)
Fig. 24. Den relativa joniseringen av
kväve i nickelrör och i närvaro av CaCl2
och CaF2.
Fig. 25. Samband mellan kvävets
relativa joniseringsgrad och reaktionshastigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
