Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Thure Sundberg och Elof Ljungholm: Undersökningar av garageluft m. m. på halt av koloxid - Büttner: Fosforsyra som avrostnings- och rostskyddsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 JUNI 1933
KEMI
45
Tab. 3.
Luftens halt av koloxid, promille
Börjande mörkfärgning ungefär på nedanstående avstånd från fuktningsstället, mm
Avståndet motsvarar tid i minuter
0,46
50
6
0.43
60
7,5
0.26
80
10
0,17
140
17,5
0,05
150
19
tagna under juni-november, innehöllo 23 prov 0,03
å 0,09 promille koloxid, 11 prov 0,10 å 0,14 promille
och 3 prov 0,16 å 0,18 promille. De övriga voro fria
från koloxid, men det är möjligt att en del av dem,
som icke tagits av laboratoriets personal, förvarats
för länge, innan de inlämnades.
Dessutom togos luftprov vid två tillfällen i
innersta delen av tunnelbygget strax efter sprängning.
Första gången var koloxidhalten 10 minuter efter
sista skottet 2,09 promille; 23 min. senare (4 min.
efter stockridåns borttagande) hade halten gått ned
till 0,15 promille. Andra gången var luftens
koloxidhalt 8 å 14 min. efter sprängning 1,92 promille och
dess kolsyrehalt 2,1 promille.
I nov. 1932 togos på begäran luftprov i Stockholms
nyaste och största omnibusgarage, då bussarna
kommo in vid midnattstid. Inom en tid av 45 min.
togos 6 prov på skilda platser i etablissementet, och
deras koloxidhalt utgjorde 0,14 å 0,27, i medeltal 0,21
promille.
Prov av gatuluft, tagna den l juli 1932 vid
trafikkonstapelns plats i korsningen
Vasagatan-Kungsgatan, visade kl. 12 på dagen 0,04 promille koloxid
och en timme senare 0,00 promille.
Ett ovan nämnt, vid vissa försök använt litet
garage, avsett för två bilar, hade en luftvolym av 98
m3 (6,80 X 5,60 X 2,57) och saknade annan ventilation
än genom springor kring de med fönster försedda
dörrarna, Vid ett tillfälle konstaterades, att en viss
koloxidhalt i det tillstängda garagets luft jämnt
avtog, nämligen på 25 min. från 0,46 till 0,43, promille
och på ytterligare 150 minuter till 0,23 promille. När
en bilmotor var i gång, ökades också koloxidhalten
proportionellt mot tiden. En Ford-bil fick gå i
tomgång med normalt varvantal; härvid blev luftens
koloxidhalt 15, 28, 42 och 49 min. efter starten resp. 1,06,
1,97, 2,89 och 3,45 promille. Härav kan beräknas, att
luftens koloxidhalt på 10 min. kom upp till 0,7
promille. Vid försök med andra bilar ökades
koloxidhalten på 10 min. i ett fall med 0,83, i ett fall (fet
bensinblandning) med 1,08 och i ett tredje fall (särskilt fet
bensinblandning och relativt högt varvantal) med
icke mindre än 1,9 promille. Om man bortser från
det ringa läckaget genom springor, motsvara nämnda
siffror en alstrad koloxidmängd av resp. 69, 81, 106
och 186 liter (0°760 mm) på 10 minuter.
Bland hrr ventilationsteknici synas olika meningar
göra sig gällande om det lämpligaste systemet för
ventilation av garage. Med anledning härav må
erinras, att det åtminstone icke är någon brist på goda
metoder för bestämning av koloxid i garageluft, som
utgör hinder för en utredning av hithörande problem.
FOSFORSYRA SOM AVROSTNINGS- OCH
ROSTSKYDDSMEDEL.
Referat av ett föredrag av dr BÜTTNER.
Genom järnets röstning uppstå betydande skador
och materialförluster. Följande uppgifter ange
storhetsordningen härav: The West Scotland Iron and
Steel Institute har beräknat, att världsproduktionen
av järn under åren 1890-1923 uppgick till 1766
millioner ton, och att under samma tidsperiod 718
millioner ton eller mera än 40 % förstörts genom
korrosion. I U. S. A. uppskattar man de värden,
som årligen gå förlorade genom järnets röstning, till
2,5 millioner dollar. De skador, som av samma
orsak uppstå i Tyskland, anses uppgå till l-2
milliarder guldmark. Die Deutsche
Reichsbahn-Gesell-schaft har fastställt, att kostnaden för
skyddsåtgärder mot rost uppgår till 32 RM per ton järn, vilket
motsvarar 48 millioner RM i totalkostnad, enär
järnförrådet, som skall skyddas, uppskattas till 1,5
millioner ton.
Även om dessa siffervärden endast äro
ungefärligen riktiga, enär uppgörandet av en sådan statistik
erbjuder stora svårigheter, är det dock tydligt, att
ett studium av korrosionsproblemet är synnerligen
viktigt, och att effektiva åtgärder mot rostningen
böra kunna medföra en inbesparing av stora värden
av nedlagt kapital.
Vanligt järn har alltid benägenhet att rosta, och
därför föreligger dels uppgiften att befria redan
rostat järn från de bildade oxidationsprodukterna
och dels att vidtaga åtgärder för att skydda järnet
mot röstning. På grund härav uppstå tvenne skilda
problem, som likväl äro av varandra nära beroende,
nämligen avrostning och rostskydd eller ännu bättre
uttryckt järnskydd.
Avlägsnandet av rost och de andra
oxidationsprodukter, som uppstå vid järnets bearbetning, nämligen
gjut- och valshud eller hammarslagg, kan ske dels
på mekanisk väg och dels på kemisk väg. I förra
fallet kan ytans rening ske för hand genom skrapning
och borstning eller på maskinell väg genom
roterande trummor, vari mindre föremål behandlas med
sand eller också genom sandblästring.
Rostningsprodukternas avlägsnande på kemisk väg
sker genom järnets behandling med syra, en process,
som i tekniken allmänt kallas betning.
Såväl det mekaniska som det kemiska förfarandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
