Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1933 - Ernst Rothelius: Om arbetssättet hos vindsiktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TEKNISK TIDSKRIFT
KEMI
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.
JULI 1933
INNEHÅLL: Om arbetssättet hos vindsiktar, av bergsingenjör Ernst Rothelius. - Litteratur. - Notiser.
OM ARBETSSÄTTET HOS VINDSIKTAR.
Av bergsingenjör ERNST ROTHELIUS.
I en tidigare uppsats1 behandlades olika
vindsiktskonstruktioner och deras betydelse vid den torra
finmalningen av fast gods. Därvid omnämndes helt
kort en del av svårigheterna vid praktisk drift av
vindsiktar. Här följer nu en sammanställning av
teoretiska data och praktiska iakttagelser belysande
vindsiktarnas arbetssätt, vilken torde vara av intresse
för dem, som ha med vindsiktsdrift att göra.
Det teoretiska underlaget för vindsiktningsprocessen.
För korn med samma specifika vikt är
Vindsiktningen en normal klasseringsprocess, dvs. en
indelning av kornen i s. k. kornklasser, till vilka endast
korn med vissa avgränsade dimensioner höra.
Förekomma korn med olika specifika vikter är det fråga
om en sorteringsprocess, där de olika sorterna
utgöras av i luften samfallande korn. Hela
vindsiktningsprocessen är sålunda en praktisk tillämpning
på de fysikaliska lagarna för kroppars rörelse i
motståndsmedia. De egenskaper hos en kropp, som
inverka vid dess fall i ett motståndsmedium, äro:
specifik vikt, volym, totala projektionsytan vinkelrätt
mot rörelseriktningen samt beskaffenheten (jämn
eller ojämn, rå eller slipad) och formen av kroppens
yta. De faktorer hos luften, som hava betydelse äro:
specifik vikt, viskositet samt dess allmänna
rörelsetillstånd. Anpassningen och tillämpningen av de
teoretiska principerna på vindsiktningen, sådan den
utföres i praktiken, är nästan omöjlig, då det är svårt att
få exakt matematisk kännedom om
strömningsförhållandena i olika snitt inne i apparaterna, beroende på
upprepade starka riktningsförändringar hos
luft-godsströmmen och sektionsförändringar i
genomloppsarean. Då flera kroppar falla samtidigt, blir
hastighetsminskningen större än som motsvarar totala
projektionsytan vinkelrätt mot rörelseriktningen på
grund av att ett annat rörelsetillstånd inträder i
luften. Därför måste alltid strömningsförhållandet vid
varje mängd fast gods bestämmas, innan man
matematiskt behärskar processen. Största möjligheten att
uppnå resultat skulle vara den, att vid en viss medtransporterad godsmängd bestämma hastigheten och
strömningsförhållandena hos luften vid utgången ur en
vindsikt av Raymond- eller Rematyp, således vid
luft-strömsiktar. Här skulle man i det närmaste kunna be-
Teknisk tidskrift, avdelning kemi, häftena 2, 3 och 4 år
1931.
stämma maximaldiametern på korn, som kunde följa
med luftströmmen ut i röret till cyklonen, förutsatt
att godsluftströmmen ej hade så kraftig
rotationsrörelse att centrifugalkrafter gjorde sig för starkt
gällande. Naturligtvis har redan en stor del för fina
korn avskiljts i vindsikten, varför den beräknade
korndiametern vid en viss lufthastighet och en viss
godsmängd i luften endast kommer att angiva det
ideella resultatet, vilket i praktisk drift är
ouppnåeligt. För en sikt av Moodietyp, där fläkten sitter
inom sikthuset, är en sådan beräkning nästan
omöjlig att utföra, då man samtidigt får både translations-
och rotationsrörelser hos luft-godsströmmen förutom
ändringarna i genomströmningsarean.
Vindsiktningens verkningsgrad.
Det mekaniska arbete, som en Moodievindsikt
verkligen utför, nämligen godsets utkastning medelst
fördelningsskivan och fläktens arbete med att sätta
luften i rörelse, är mycket svårt att bestämma.
Förhållandet mellan det verkligen uträttade mekaniska
arbetet till det arbete, som tillförts sikten, skulle
angiva vindsiktens verkningsgrad och utgöra ett mått
på konstruktionens ändamålsenlighet. Enär det
verkligen uträttade arbetet är nästan omöjligt att
beräkna, får man taga de i litteraturen uppgivna
värdena på vindsiktars verkningsgrader med stor
reservation. Författarna mena vanligtvis något helt annat.
Vad beträffar Raymond- och Remavindsiktar är det
svårt att tala om verkningsgrader i denna mening.
Granskar man närmare, vilka faktorer och
storheter, som ingå i de i litteraturen befintliga
verkningsgraderna på vindsiktar, skall man erfara att de
endast gälla godset, som passerar vindsikten. Man
finner ej alls något samband mellan tillfört arbete
och vunnet resultat. I stället har man i dessa formler
angivit relationen mellan godsvikt och kornstorlek i
ingående gods och hos genom vindsiktning vunna
produkter. Man skulle snarare kunna tala om vindsiktningens verkningsgrad, dvs. själva processens
verkningsgrad. Av denna skulle framgå, huru den
med luften såsom motståndsmedium utförda
sorteringen eller klasseringen hade utfallit. Genom
kombination av dessa beräknade verkningsgrader, vilkas
utgångssiffor erhållits genom direkta provningar, med
de teoretiska kunskaperna man f. n. har beträffande
luftseparation, skulle det bliva möjligt att klarlägga
de linjer man borde följa för att erhålla bättre
vindsiktskonstruktioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
