Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1933 - Erik Lundh: Sveriges skogars avkastning enligt senaste undersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 AUG. 1933
KEMI
63
tillvarataga allt vid avverkningarna utfallande
virke, är det uppenbart, att det under alla
förhållanden skall visa sig praktiskt ogenomförbart att
tillvarataga hela den ovan angivna
virkeskvantiteten. Detta gäller sålunda även om
avsättningsbetingelserna för de virkesslag, varom fråga är,
skulle bliva väsentligt förbättrade. Omöjligheten av
ett dylikt fullständigt utnyttjande framstår särskilt
tydligt, om man betänker, att i omförmälda
virkesbelopp till icke ringa del ingår virke, som beräknats
komma att avverkas inom zonerna l och 3,
omfattande Norr- och Västerbottens läns lappmarker resp.
Jämtlands län och norra Dalarna, där å vidsträckta
områden den glesa bebyggelsen ej skänker
förutsättningar för användning av avfallsvirke. När man
skall bedöma, hur stort virkesbelopp, som för den
närmaste framtiden, utöver nu uppskattad
förbrukning, årligen skall kunna uthålligt uttagas och
nyttiggöras ur våra skogar, måste man förvisso taga
hänsyn härtill. Å ena sidan må emellertid även
beaktas, att det arbete, som under senare tid nedlagts
å grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket
liksom för genomförandet, överhuvud taget, av en
intensivare skogsvård, förr eller senare kommer att
medföra ökad virkesproduktion. Särskilt om man ser
frågan på något längre sikt torde detta icke böra förbises.
Det för den närmaste framtiden vid normal
avverkning kalkylerade virkesöverskottet uppgår, som
förut nämnts, till ca 15 mill. fm3. Med hänsyn till
rådande utdrivningsförhållanden, gles bebyggelse etc.
i vissa delar av vårt land samt virkets delvis
undermåliga kvalitet hava skogssakkunniga ansett sig
böra reducera detta med 1/3, eller 5 mill. fm3. Denna
virkeskvantitet skulle sålunda, beroende på alltför
stora kostnader för tillvaratagande m. m., under
inga förhållanden kunna tänkas komma till
utnyttjande. Återstoden, ca 10 mill. fm3, som även den
till huvudsaklig del torde böra förutsättas bestå av
klenare dimensioner och avfall av barrvirke samt
lövvirke har emellertid ansetts böra kunna utan
orimliga kostnader uttagas om användning kan
skapas för virket.
1931 års skogssakkunniga resumerade sin
uppfattning i ämnet i följande uttalande:
Därest avsättningsmöjligheter kunna beredas,
synes alltså, utöver för den närmaste framtiden
uppskattad virkesförbrukning, årligen ur våra skogar
kunna ställas till förfogande en virkeskvantitet av
ca 10 mill. fm3. Detta uttag skulle bliva till största
gagn för skogsvården. Genom virkets utnyttjande
nytillskapade arbetstillfällen kunna, i dagsverken
räknat, ungefärligen anses motsvara virkesuttagets
storlek i fm3. Det måste följaktligen vara i hög
grad önskvärt, att sådana åtgärder vidtagas, som
planmässigt åvägabringa ökade möjligheter till
förbrukning av det virke, varom nu är fråga.
Med utgångspunkt härifrån togo sig
skogssakkunniga, som bekant, den uppgiften före att
undersöka, på vilka näringslivets olika områden ett utökat
tillgodogörande av virke kunde ske. Därvid togs
även i viss utsträckning hänsyn till de icke
oväsentliga kvantiteter virkesavfall från den träförädlande
industrien (sågspån, ribb, sulfitavfallslut m. m.)
vilka för närvarande ej i sin helhet kunna användas.
Någon uppskattning av mängden av detta avfall
gjordes dock ej.
De sakkunnigas förslag ifråga om åtgärder för
åvägabringande av ökad användning av virke faller
utom ramen för mitt föredrag, och jag skall sålunda
ej ingå härpå.
Reflexioner över beräkningsresultaten.
Emellertid torde det kunna vara av intresse för
deltagarna i kemistmötet samt öka förutsättningarna
för den efterföljande diskussionen, om jag här i all
korthet framför några reflexioner, vartill de
beräkningsresultat, för vilka jag nu haft nöjet redogöra,
kunna föranleda.
Med hänsyn till beskaffenheten av det
virkesöverskott, som för närvarande icke kan tillgodogöras, är
uppenbart, att vad vi här i landet framförallt hava
behov av är förbättrade avsättningsmöjligheter för
klenare virke och virkesavfall. För förädling av
det gagnvirke, som vi inom överskådlig framtid
kunna producera, är i stort sett - bortsett alltså
från rent lokala förhållanden - vår industris
kapacitet fullt tillräcklig. Detta torde, även i stort sett,
kunna sägas gälla såväl Norrland som landet i övrigt.
Svårigheterna att finna avsättning för det sämre
virket komma förvisso att bliva större i norra än i
södra Sverige. Ifrågavarande virke måste nämligen
förutsättas i stor utsträckning komma till användning
för bränsleändamål, varvid man med Norrlands glesa
bebyggelse ej kan räkna med samma möjligheter som
i södra Sverige att öka denna konsumtion. Det kan
därför rent generellt sägas vara särskilt av behovet
påkallat att i Norrland få till stånd industriell
förädling av det sämre virket. Härför talar även det
förhållandet, att enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker fr. o. m. år 1934
bliva underkastade ny lagstiftning. Denna kommer
att erbjuda möjligheter för en betydligt snabbare
exploatering av den övermogna och skadade skogen.
Vid avverkning av dylik skog blir procenten
avfallsvirke mycket hög. Ett önskemål är alltså att få till
stånd en industri, som, bland annat, kan använda
sig av dylikt avfallsvirke.
Härmed är icke sagt, att icke även i södra
Sverige finnes utrymme för en industri för förädling av
klenare virke och avfall. Man torde kunna göra
gällande, att våra tillgångar på dylikt virke äro så
stora, att vi, för den händelse lönande användning
kan finnas, på intet vis ännu behöva bekymra oss
för, att dessa skola sina. Givet är dock, att man
vid planläggning av industriell förädling noggrant
måste undersöka de rent lokala förutsättningarna
med avseende på tillgång och förbrukning av virke
m. m.
Skogsvårdsarbetets betydelse för våra skogars
framtida avkastningsförmåga.
I detta sammanhang torde även vara på sin plats
att omnämna, att vi ha all anledning för framtiden
räkna med en väsentligt stegrad
avkastningsförmåga hos våra skogar. Som väl för flertalet här
närvarande är känt har under de senaste
decennierna bedrivits en rätt så intensiv skogsvård,
vilken bland annat tagit sig uttryck i omfattande
åtgärder för dikning av torvmarksimpediment,
skogsodling av gamla kalmarker m. m. Jag vill icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
