Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Lundbäck: Om träfiberplattor, deras framställning, egenskaper och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 OKT. 1933
KEMI
75
Hyvelspånen avskiljes vid sågen från den
ordinära häcken, som är mer eller mindre uppblandad
med sågspån, och brännes sedan vid Treetexfabriken.
Sågspånen bortsållas vid ankomsten till fabriken och
blåses till ångpannehuset, där den finner användning
som bränsle. Lämpligen användas roterande sålltrummor, som samtidigt avskilja överstor hack. På
den innersta duken kvarstannar denna, som omhugges. Sågspånen får gå genom båda dukarna,
medan den lagom stora häcken eller, som den kallas,
flisen får avmatas från den yttre duken.
Borttagandet av såg- och hyvelspån medför att
Treetexen är jämförelsevis stark i förhållande till sin
ringa vikt. Den är 20 % lättare än Masoniten, trots
att den mäter ytterligare 1/16// i tjocklek, men har
samma brotthållfasthet.
Vi hava nu kommit till häckens defibrering.
Denna sker här i s. k. Bauerkvarnar. (Fig. 4.) En
dylik består av tvenne skivor, som rotera mot
varandra med betydande hastighet, ungefär l 000 varv i
minuten, således en relativ hastighet av 2 000 varv
per minut. Diametern är cirka l 200 mm. Den ena
skivan är perforerad nära centrum och genom dessa
hål inmatas flisen, samtidigt som varmt vatten påspritsas.
Matningen sker automatiskt, vilket är absolut
nödvändigt för erhållande av en homogent mald
fibermassa. En rulle är försedd med tänder och
excentriskt placerad i ett plåthus på inmatningsstupet.
Denna rulle roterar med den nedfallande flismassan,
och dess hastighet kan varieras efter behag med en
Lewellenregulator (av "Reeves"-typ).
Träet inmatas nu och får passera mellan skivorna.
Skivorna äro fodrade med s. k. kvarnplattor, till
formen cirkelsektorer. Varje sats dylika omfattar sex
stycken, således tolv stycken per komplett kvarn.
De göras av ett special-manganstål och kokillgjutas,
en för övrigt tekniskt ganska svårutförbar process,
som det först efter ett helt års experiment lyckats
ett av våra svenska järnverk att utföra. Sektorernas
ytform är icke alltid lika.
Treetexfibern males i två på varandra följande
kvarnar, av vilka den första får utföra grovarbetet.
Den kallas fibrator. Från denna kvarn, där häcken
egentligen endast sönderslås, föras de nu ännu rätt
så stora fiberknippena medelst en skruvtransportör
till en rad av parallellkopplade kvarnar, där den
slutliga defibreringen sker.
Fig. 5. Treetexkvarnplattornas
utseende.
Fig. 4. Treetexfabriken, Bauerkvarn.
Fibratorsektorerna visas
å fig. 5 till vänster -
deras reffling har tandartat utseende, medan
finkvarnarnas är rutformig.
Sektorernas utbalansering,
såväl statiskt som
dynamiskt, är ytterligt viktig
för skivornas livslängd och
för övrigt för hela
maskineriets driftsäkerhet, då
det ju här är fråga om
stora roterande massor. En
sats malsektorer räcker i
fem till sju veckor,
undantagsvis åtta veckor. Ju
äldre de bliva, ju
mindre blir kapaciteten och
ju sämre blir kvaliteten på
fibern
I detta sammanhang förtjänar påpekas, att
malningsgraden är av oerhörd betydelse. Man kan
reglera denna genom att låta den ena rotorn vara förskjutbar i axiell led. Genom en skruv och ett par
fjädrar kontrolleras ansättningen.
Det förefaller kanske enkelt, men det är ganska
många faktorer, som spela in vid framställningen av
en fibermassa för en isoleringsplatta. Den måste
vara absolut jämn, och den har också rätt stor likhet
med s. k. raffinörmassa från våra träsliperier. Någon
ytterligare målning är icke erforderlig, men den som
göres i Bauerkvarnarna kontrolleras genom s. k.
Freenessprovning i laboratoriet. Varje kvarn provas
minst en gång i halvtimmen. Freenessprovningen
innebär, att massans förmåga att släppa vatten genom
en silduk mätes - ju hårdare mald den är, dess
långsammare avgår vattnet.
Den önskvärda malningsgraden kan man erhålla
genom att reglera dels ansättningen av skivorna, som
ovan nämnts, dels matningshastigheten och slutligen
genom reglering av vattentemperaturen.
Naturligtvis är det av betydelse, om sågtimret t. e.
fått övervintra på land eller i vatten, liksom ock gran
och tall giva väsentligt olika resultat vid målningen.
Granen giver en vitare, men mera stickig board.
Man kan säga, att Bauerkvarnarna äro synnerligen
driftsäkra. De lämna vid rätt skötsel en mycket
jämn produkt. En betydande nackdel existerar
emellertid, i det att de erfordra ganska mycken elektrisk
energi. Av en kvarn, som sålunda erfordrar 200 hkr
erhåller man per dygn tillräckligt med fiber för cirka
2 200 kvm 1/2 ’’ wallboard.
Treetexprocessen är således i motsats till
Masonitemetoden ganska kraftödande. Vid Treetexfabriken,
där man framställer cirka 4 mill. kvm per år,
konsumeras i det allra närmaste konstant 2 500 kW.
Fibrerna rinna under påspolning av kallt vatten
från kvarnarna ned i ett mindre massakar, där de
uppblandas med detta vatten till en välling, cirka
l 1/2 %-ig, så att blandningen blir pumpbar.
Jag lämnar här Treetexprocessen för att övergå till
den tredje här i landet brukliga defibreringsprocessen, nämligen den som användes vid fabrikerna i
Regnsjö och Töre, där Joniten resp. Torexen
framställes. Dessa båda fabriker äro mindre än de två
förut nämnda. De göra ca 2 700 kvm halvhård eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
