Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Lundbäck: Om träfiberplattor, deras framställning, egenskaper och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 OKT. 1933
KEMI
77
från Moälven nedanför ett bryggeri och t. o. m. så
nära utloppet, att man vid högt vattenstånd i
Bottniska Viken får saltvatten i tuben. Därför fick man
uppmärksamheten fästad på denna sak, och numera
korrigeras alltid pH-värdet, så att svårigheter av
nämnd art undvikas.
Sedan massan formats på upptagningsmaskinen,
håller den väl i regel cirka 18-20 % torrsubstans.
Det gäller att få ut så mycket vatten som möjligt
före torkningen, och därför får den våta banan
passera en eller flera pressar. Fig. 8 visar fem par
pressvalsar, mellan vilka fiberbanan får skrida fram
samtidigt som filtar av lämpliga typer (över och
underfiltar) få suga upp vattnet. Presstrycket å
valsarna uppgår till cirka 16 ton för varje. I de här
visade pressarna erhålles en cirka 30 %-ig massa, dvs.
den håller minst 30 % torrsubstans.
Ansättningen av pressvalsarna, både den stora
pressen och de mindre valsarna på själva
upptagningsmaskinen, är mycket viktig för de färdiga
plattornas utseende, speciellt för tjockleken. Denna
är ganska stor, då banan lämnar
upptagningsmaskinen, minskas betydligt i pressen, men sväller sedan
igen, varefter till sist ånyo en krympning sker i och
med torkningen. För att ernå ett gott resultat är
det nödvändigt att reglera massans konsistens
medelst regulatorer, likaså tillrinningen. Gör man
detta och har man en någorlunda konstant
målnings-grad, kan man genom kontroll på pressarna hålla
mycket stränga fordringar på tjocklekens jämnhet,
varom mera nedan.
Utkommen ur pressen är det lämpligt, att banan
skäres i vått tillstånd. Det göres åtminstone vid
fabrikerna här i Sverige. I Amerika skär man icke
banan förrän den torkat, men vi föredraga att
använda oss av en s. k. våtsåg. Denna snabbt
roterande cirkelkniv får resa snett över arket på samma
tid som arket behöver för att gå det projicierade
avståndet i banans längdriktning. Kniven lyftes och
återvänder därefter till sitt utgångsläge. Medelst en
magnetswitch ökas banans hastighet i samma
ögonblick som kniven fullbordat skärningen, och arket får
med denna ökade hastighet via en s. k. tippel in-
Fig. 8. Presspartiet av en wallboardmaskin.
Fig. 9. Rulltork.
transporteras i torkugnen. Omedelbart efter det
arket ingått i torkugnen återgår hastigheten till den
normala, och tippeln inställer sig i jämnhöjd med
nästa våning.
Vid Ankarsviksfabriken använder man sig av en
oscillerande upp- och nedgående kniv i stället för en
roterande.
Masonitefabrikens våtsåg är något annorlunda
utförd än Treetexfabrikens, men principiellt torde den
vara likartad. I varje fall är detta en synnerligen
intressant detalj i fabrikationen. Den går absolut
klanderfritt och helautomatiskt, och på
Treetexfabriken har folkhumorn döpt denna apparat till "Den
tänkande August".
Vi hava nu hunnit till torkanordningarna.
Rent principiellt vilja vi skilja mellan tre
torkningsmetoder, som här komma till användning. Först
nämnes presstorkningsmetoden, använd vid
Rundvik, medan vid Treetexfabriken, i Ankarsvik och i
Töre rulltorkar äro uppförda, och vid Regnsjö en
s. k. tunneltork kommit till användning.
Vid presstorkningen förfar man på det sättet, att
arket införes mellan tvenne upphettade plattor, som
därefter närmas varandra under tryck till ett av
stoppklackar bestämt fixerat läge. Varje platta är
ihålig och uppvärmes med ånga. Givetvis sker
under torkningsprocessen samtidigt en krympning av
plattan, men i presstorken pressas arket
hårdare än vad som motsvarar
krympningen. För den skull är det ganska
lätt att vid en fabrik med
presstork-anläggning hålla plattornas tjocklek
konstant. Här varierar emellertid i
stället porositeten och därmed
värmeisoleringsförmågan. Plattorna få ligga
så länge i pressen som erfordras för att
torrheten skall uppgå till 97 å 98 %
torrsubstans, vilket plägar taga en tid
av 50 min. En stor fördel med
presstorken är att ytorna bliva synnerligen
släta och vackra.
Vid rulltorkarna (fig. 9) sker
torkningen i fuktig luft, Detta är en
synnerligen viktig detalj, ty skulle
torkningen ske i torr luft, bleve resultatet
att avdunstningen från plattans yta
skulle gå så hastigt, att densamma
skulle hårdna och efteråt giva
svårigheter för avdunstning från plattans
inre. I vilket fall som helst skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
