Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Lundbäck: Om träfiberplattor, deras framställning, egenskaper och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEKNISK TIDSKRIFT
14 OKT. 1933
plattan få benägenhet att slå sig. Vid Treetexfabriken är rulltorken anordnad i åtta våningar
och består först av en inmatningssektion,
därefter av en s. k. våtsektion, där den relativa
fuktigheten hålles endast några procent under mättningsstadium. Den uppvärmda fuktiga luften blåses
av en 125 hkr fläkt över värmebatterier ned i själva
torkugnen. Under varje våning av de kedjedragna
rullarna ligga ångelement. Temperaturen uppgår till
omkring 130°C. Luften får cirkulera och ur
densamma tages genom automatiska regleringsanordningar nätt och jämt så mycket fuktig luft och
ersattes med färsk luft, att fuktighetsförhållandena bliva
de riktiga.
I den andra avdelningen i torken, torrsektionen,
fortsätter avdunstningen tills arkets torrhalt uppgår
till 98 %. Här är temperaturen något lägre, cirka
123-125°C. Jämväl här blåses luften över
värmeelementet på samma sätt som i den våta sektionen.
Här hålles emellertid den relativa fuktigheten något
lägre.
I denna del av torken försiggår även en annan
process, nämligen den tredje fasen av limningen, den
s. k. sintringen. Som bekant har papperet vid
pappersfabrikationen icke erhållit sin motståndskraft
mot vatten förrän detsamma å några torkcylindrar
utsatts for hög temperatur. Vid den höga
temperaturen ändrar det på fibrerna utfällda hartslimmet
karaktär, det sintrar, som man säger, på
fiberväggarna och åstadkommer den välbekanta effekten att
fibern förlorar mer eller mindre sin förmåga att
upptaga vatten. Man märker också genast, om en enda
slinga i torken icke är ordentligt dränerad utan står
fylld av t. e. kondensvatten under tryck, att plattorna
från denna våning icke visa den låga
vattenabsorption, som utmärker god wallboard.
Vid tunneltorken, som användes vid Regnsjö, har
man ett stort antal vagnar. Dessa vagnar utgöras av
stativ, uppbärande perforerade plattor, på vilka de
våta Jonitarken uppläggas medelst en tippel.
Vagnarna slussas in i en tunnel, där varm, fuktig luft
medelst stora fläktar bringas att cirkulera. Då
torkningsprocessen fullbordats, slussas vagnarna ut. I
praktiken förfar man så, att en vagn inslussas
samtidigt som en annan utmatas.
Sedan plattorna torkats, oberoende av metod,
trimmas de, sorteras, och i förbigående kan sägas, att
denna sortering bör vara synnerligen sträng, samt
provas. I Rundvik får man ju arken med rätt
tjocklek ur torken, men vid fabriker med rulltork måste
varje ark provas på rätt tjocklek. Vid Treetexfabriken har man toleranserna ± 0,3 mm, vid Ankarboardfabriken ± 0.5 mm enligt uppgift i Svensk trävarutidning. Man har emellertid den glädjen att veta,
att, med den relativt konstanta vikt man får tack
vare att materialet icke pressats, plattans porositet
är mycket jämn och sålunda variationen i
isoleringsförmåga ringa.
Men plattan måste ändå genomgå laboratorieprov.
Ett modernt fabrikslaboratorium i en wallboardfabrik innehåller två avdelningar; dels en provavdelning, där man upptill 6 gånger i halvtimmen gör
precisionsprov på först tjocklek, därefter vikt, därefter
brotthållfasthet och till sist absorptionsförmåga av
vatten.
Brotthållfastheten mätes i en Brennan’s brytappa-
rat. En skål upphängd på en hävarm får fyllas med
hagel och bryta ett över tvenne stöd upplagt 3"
brett boardstycke. Hävarmen är balanserad, och i
det ögonblick stycket brytes avstänges automatiskt
hageltillrinningen. Skålen väges efter brytningen,
och genom enkel formeluträkning får man ett värde
på plattans brotthållfasthet. Det är ju klart, att
man kan öka brotthållfastheten genom att öka
fibermassan. Att därför, såsom en del förståsigpåare till
kunder - speciellt arkitekter och byggmästare -
göra, helt enkelt bryta ett par wallboardark och
dekretera, "att den här plattan är starkast och
följaktligen bäst", är ju nonsens. Man förlorar ju då
boardens värdefullaste egenskap, nämligen
isoleringsförmågan. Vid Treetexfabriken hava vi därför gått
in för att dividera boardens brotthållfasthet uttryckt
i lbs./kvadrattum med vikten uttryckt i lbs. per l 000
kv.-fot. Ju högre denna siffra är, ju bättre. Den får
aldrig understiga talet 60, och dessutom får icke
brotthållfastheten understiga ett speciellt värde.
Absorptionsprovet utföres på så sätt, att en bit 6"
i fyrkant väges, varefter kanterna doppas i smält
paraffin för att förhindra kapillärkraftens inverkan,
varefter biten väges ånyo. Härefter nedsänkes den
25 mm under vattenytan i ett 20-gradigt
vattenbad, där den får ligga i exakt 2 timmar. Sedan
upptages biten, lägges mellan två absolut torra,
tjocka läskpapper och pressas lätt, varefter den
väges. Ett ark, som efter 2 timmar absorberat över
25 % av sin vikt - som ju är ganska låg -. av
vatten, anses icke tillfredsställande i absorptionshänseende, och denna board kan icke säljas annat
än som Sekunda.
Den andra avdelningen av laboratoriet är
kanske mera ett forskningsinstitut. Här nedlägges
arbete på att på lämpligt sätt impregnera boarden
för speciella ändamål. Det är icke
undertecknad bekant, huruvida vid de övriga fabrikerna
sådan impregnering äger rum, men vid Treetexfabriken
arbetas i stor utsträckning med zink- och arseniksalter enligt patenterad metod. Board behandlad
härmed säljes emellertid på grund av
lagbestämmelser icke i Sverige utan uteslutande i tropikerna.
Där gör den god nytta. Genom zinkarsenikimpregneringen visar det sig nämligen, att boarden kan
motstå de s. k. vita myrornas angrepp. Termiter
t. ex. hava ju en enastående förmåga att förtära trä
och man har sett exempel på att hela verandor av
obehandlat material på fabulös kort tid blivit
uppätna. Som ett kuriosum kan nämnas, att vi för
cirka ett år sedan utsände en bit oimpregnerad och
en bit impregnerad Treetex. De båda bitarna lades
under verandan till en bungalow i Bortre Indien.
Efter en kort tid inspekterades desamma, varvid
befanns, att den oimpregnerade biten spårlöst
försvunnit. Den impregnerade låg kvar orörd.
Även för andra ändamål arbeta vi med
impregnering. Vi hava sålunda på sista tiden kommit ganska
långt på vägen mot eldfast Treetex. Fig. 10 visar
ett "eldförsök", där tvenne hus, ett impregnerat och
ett oimpregnerat, antänts samtidigt.
Emellertid är förf. tyvärr icke i tillfälle att här
meddela sammansättningen av det impregneringsmedel, som här använts, då patent å detsamma ännu
ej erhållits. I några länder hava myndigheterna
godkänt den eldfasta Treetexen som tillåtet bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
