- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
63

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - Carl Montelius: Imo-skruven - en ny motor- och pumpkonstruktion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stor, att dess bottendiameter motsvarar
drivskruvarnas ytterdiameter. Drivskruven blir sålunda
synnerligen kraftig i förhållande till sidoskruvarna, vilket
speciellt vid högre vätsketryck är nödvändigt på
grund av den höga effekt Imo-skruven kan
upptaga.

Det intressantaste med konstruktionen är det som
saknas, nämligen kugghjul för kraftöverföring mellan
skruvarna samt lager. Orsaken till att detta är
möjligt ligger däri, att skruvarna kunna dimensioneras
så, att sidoskruvarna ej deltaga i pumparbetet, utan
att drivskruven utför detta helt och hållet.
Sidoskruvarna äro sålunda fullkomligt effektlösa och
tjänstgöra blott som tätande slider för drivskruven. Att
detta åter är möjligt förklaras av den egendomliga
formen för tätningslinjen mellan drivskruv och
sidoskruvar. På fig. 5 visas en tvågängad sidoskruv med
borttagen drivskruv, där de för tryck utsatta
delarna av gängspåren betecknats mörkare än de delar
av samma spår, som ligga på andra sidan om
tätningslinjen mot drivskruven. Utan att närmare ingå
på den matematiska undersökningen av frågan, är
det påtagligt, att om momenten av vätsketrycken
mot de utsatta delarna av gängsidorna balansera
varandra, så varken avger eller mottager löpskruven
någon pumpeffekt. Vid en viss spårbredd, avpassad
efter spårdjup och övriga dimensioner, komma
tydligen momenten att balansera varandra, och skruven
blir effektlös. Det är t. o. m. möjligt att
"överkompensera" skruvarna, så att vätsketrycket strävar att
driva sidoskruvarna, vilka i så fall rotera
självständigt utan att drivas av drivskruven.

Anordningen är alltså synnerligen idealisk, i det
att inga mekaniska krafter behöva förekomma mellan
skruvarnas gängytor utan hela effekten tillföres till

illustration placeholder

Fig. 6. Elektro-motorpump; 875 lit./min., 30 m, 2000 varv/min.

illustration placeholder

Fig. 7. Imo-pumpens delar.

illustration placeholder

Fig. 8. Imo-pump för höga tryck.

vätskan direkt från drivskruven. Sidoskruvarna åter,
som icke hava någon annan funktion än att tjänstgöra
som tätning, få löpa direkt i höljet utan lager, och deras
cylindriska yttre ytor rulla
utan friktion mot drivskruvens botten. Sidoskruvarnas
form gör dem dessutom väl lämpade att löpa som tappar
i höljet, så mycket mer som gängspåren tjänstgöra som
smörjspår.

Den konstruktiva utformningen av ett Imo-aggregat
framgår av fig. 4, som visar horisontaltvärsnittet av en
pump eller motor. De tre samverkande skruvarna vila i
ett hölje, vars lopp passar till skruvarnas ytterdiametrar.
Detta hölje är fästat i pumphuset, mot vars löstagbara gavel skruvarnas
ändlager stödja. Genom borttagandet av denna gavel
kunna skruvarna och om så önskas även höljet lätt
uttagas. Om skruvarna verka såsom pump,
inkommer vätskan på bilden från höger, passerar
skruvsatsen och avgår till vänster. Verkar skruvsatsen åter
såsom motor, går vätskan i motsatt led. Trycksidan
ligger alltså alltid åt packboxen till. För de
sällsynta fall, då skruvsatsen skall arbeta såsom pump
eller motor i båda rörelseriktningarna, insättas
ändlager vid båda ändarna av skruvarna.
Konstruktionen är sålunda synnerligen enkel, speciellt på den
grund att radiallager icke behövas. Ett dylikt har
dock bibehållits för drivskruvaxeln närmast
packboxen för att upptaga eventuella snedkrafter från
kopplingen.

Fig. 6 visar en liknande pump monterad, under det
att fig. 7 visar samma pump med delarna uttagna.
Alla dessa enheter äro utförda med skruvarna och
höljet blott så långa som nödvändigt är för att minst
en gänga ständigt skall täta. Då emellertid
gängvolymen håller sig fullkomligt oförändrad under
rotationen, finnes intet hinder för att förlänga
konstruktionen så att ständigt två eller flera gängor äro i
ingrepp. Genom en sådan ändring är det möjligt att
med blott obetydlig förändring av konstruktionen öka
det tillåtna trycket väsentligt. Ett specialfall synes
av fig. 8, som visar de inre delarna av en
högtryckspump, konstruerad för 150 at tryck.

Konstruktionen kan synas mycket enkel och
självklar, men i verkligheten är det en lång utveckling,
som ligger bakom, och mycket arbete har nedlagts,
innan den fått denna form. Den första modellen
måste tillverkas i en vanlig gängskärningssvarv och
bestod blott av två samverkande skruvar med
relativt låg stigning, kopplade med kugghjul. Ett antal
enheter av samma typ utfördes för att prova, huru
anordningen arbetade såsom pump, såsom motor
(hydraulisk kraftöverföring) och såsom
luftkompressor. Sedan det visat sig, att dessa försöksmodeller
väsentligen arbetade efter beräkning, bildades ett
konsortium mellan direktör B. INGESTRÖM och
uppfinnaren, vilket sedermera ombildades till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free