- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
85

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - Joel Björklund: En analys av prov med stållinor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISK TIDSKRIFT
MEKANIK

HÄFTE 8         AUGUSTI 1933


REDAKTÖR: H. F. NORDSTRÖM
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN


INNEHÅLL: En analys av prov med stållinor, av ingenjör Joel Björklund. – Några materialfrågor vid
svetsning, av diplomingenjör O. Hallström. – Litteratur.

EN ANALYS AV PROV MED STÅLLINOR.

Av ingenjör Joel Björklund, Västerås.


De systematiska provningar, som under senare år
företagits med stållinor, hava till fullo ådagalagt
otillförlitligheten av de metoder, efter vilka dylika
linor i allmänhet hittills dimensionerats, och en viss
osäkerhet vid beräkningen av desamma har på grund
härav uppkommit. För att icke även
fortsättningsvis behöva känna denna osäkerhet stå vi sålunda
inför nödvändigheten att fastställa en ny princip för
dessa beräkningar, och det kan därför vara av
behovet påkallat att lägga de genom proven och från
praktiska försök vunna resultaten till grund för en
undersökning av möjligheterna för utveckling av en
dylik princip.

De utförda proven behöva dessbättre ej endast
verka i negativ riktning utan kunna också,
åtminstone delvis, utnyttjas i positivt hänseende.
Undersökningarna hava visserligen ådagalagt, att ett
väsentligt större antal faktorer måste medtagas i
räkningen än vad som hittills varit brukligt, och det kan
därför förefalla, som om oredan härigenom blivit ännu
större, men det synes dock, som om det i trots av
detta vore möjligt att fastställa en relativt enkel
grund för beräkningen.

Om vi sålunda vilja se oss om efter en annan
beräkningsmetod, måste vi först göra klart för oss,
genom vilka medel vi kunna vinna syftet. Tydligt är,
att mångfalden av de faktorer, som hava inflytande
på dimensioneringen, och dessas varierande natur
omöjliggöra ett teoretiskt bestämmande av
lindimensionerna. För att illustrera detta påstående skola
här endast de huvudsakligaste av dessa faktorer
uppräknas.

1) Dragspänning per ytenhet.
2) Förhållandet mellan linans krökningsdiameter
och tråd- resp. ytterdiametern.
3) Materialslaget i linan.
4) Linans trådantal.
5) Radien av linskivans resp. -trummans spår i
förhållande till linans ytterradie.
6) Linans slagningssätt.
7) Böjningssättet (om böjning åt ett eller flera håll).
8) Linans konstruktion.
9) Det material, mot vilket linan ligger an i spåret.
10) Slagningsmetoden (förspänningar på grund av slagningen).
11) Den vinkel, under vilken trådarna och kardelarna slås.
12) Smörjning och smörjmedel.

En teoretisk metod för variabla faktorer av sådan
art som de här uppräknades är ej gärna möjlig, och vi
hava därför tydligen ingen annan utväg än att på
rent experimentell väg söka klarlägga problemet
efter vissa lämpliga riktlinjer.

Med ledning av några av hittills verkställda prov
skall här ett försök göras att analysera de problem,
som förefinnas, och klarhet om möjligt söka vinnas,
efter vilka principer fortsatta experimentella
undersökningar böra verkställas, för att dessa vid de
många influerande faktorerna skola kunna
genomföras med minsta möjliga arbete och kostnader.

Innan vi övergå härtill böra måhända några
reflexioner göras angående den princip, efter vilken
dimensioneringen bör ske. Närmast till hands ligger
att utgå från dragspänningen, och de utförda
undersökningarna få också anses ha bevisat, att man
lämpligen bör söka fastställa en för varje fall avpassad
dragspänning och välja en lina med så stor area,
att denna spänning ej överskrides. Men samtidigt
måste vi skaffa oss en utgångspunkt för bestämmandet
av denna lämpliga dragspänning. I Bach’s
formel utgöres denna utgångspunkt av en viss
"säkerhetsfaktor", som sålunda skall vara ett mått för den
säkerhet mot brott, som förefinnes. Då linan
emellertid så småningom trots den beräknade säkerheten
mot brott ändock brister, är det givetvis ej fullt
logiskt att tillämpa denna metod. Dimensioneringen
bör ske under fullt medvetande, att linorna så
småningom förstöras, således äro organ med begränsad
användning och därför skola anpassas antingen för
en viss arbetskvantitet eller för en viss användningstid.
Likaså måste man klargöra orsaken till linans
begränsade användning, och för den som sysslat med
ämnet är det uppenbart, att den ojämna och
ogynnsamma belastning av linans olika trådar, som
uppkommer vid övergång från en sträckt till en böjd
form och vice versa samt anliggningen mot skivan,
då linan löper över en dylik, äro de förstörande
omständigheterna. Det blir sålunda antalet övergångar
mellan sträckt och böjd form som blir bestämmande
för linans livslängd och som bör bilda utgångspunkt
för dimensioneringen. Samtidigt får man emellertid
icke lämna ur sikte, att linan måste dimensioneras
så, att alltid en viss säkerhet mot en ren avslitning
av linan förefinnes.

Kan man nu utgå ifrån att antalet böjningar bör
bilda utgångspunkten för dimensioneringen, så skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free