- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti 1933 - O. Hallström: Några materialfrågor vid svetsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 1. Stål. Nedlagt arbete 10 . 10–3 kg/mm2. Absorberat arbete

0,04 . 10–3 kg/mm3. Gjutjärn Nedlagt arbete 5 . 10-3 kg/mm2.

Absorberat 0,7 . 10-3 kg/mm2.



motsvarande hysteresisytan, alltså det som
absorberas av materialet, utgör ett mått på materialets
dämpningsförmåga. Som synes av data i figuren,
är hysteresisytan för gjutjärn betydligt större än för
stål, och förhållandet mellan dessa tal borde sålunda
representera förhållandet mellan materialens
dämpningsförmåga.

Även ett jämförande svängningsförsök å en
gjutjärns- och en stålstav med samma dimensioner giver
det resultatet, att gjutjärn har en betydligt bättre
dämpningsförmåga än stål. Fig. 2 giver resultat
från ett dylikt svängningsförsök. Stavarna voro
inspända och bringades till svängning genom en
utböjning. Begynnelseamplituden var 30 mm på båda
stavarna, alltså i det praktiska fallet motsvarande
jämnstyv konstruktion. På grund av provisoriska
mätanordningar kunde endast tvenne avläsningar av
amplituden mellan 30 och 0 göras och motsvarande
tider fastställas. Resultaten peka dock markerat
även här mot gjutjärnets överlägsna
dämpningsförmåga i förhållande till stålets.

illustration placeholder
Fig. 2.


Elektrodtyper.



Som bekant använder man sig av följande typer
elektroder: blanka, tunnbeklädda och tjockbeklädda.
Huru dessa äro sammansatta och vad de giva
svetsfogsmaterialet för huvudsakliga egenskaper torde
vara bekant och kan sammanfattas i följande.

Den blanka elektroden består av en i vanlig
mening olegerad, kolfattig ståltråd. Kolhalten rör sig
i allmänhet omkring 0,10 %. Manganhalten är olika
för olika fabrikat men torde i allmänhet röra sig
mellan 0,30 och 0,60 %. Kiselhalten hålles så låg
som möjligt. Åtminstone i en del blanka elektroder
förefinnas vissa mängder icke metalliska ämnen,
såsom alkalier, detta för att åstadkomma en jämnare
båge. Den blanka elektroden giver ett svetsmaterial,
som innehåller koloxid i form av små blåsor och
järnoxidul i form av små trådar eller fjäll. Dessutom
har materialet ur luften upptagit kväve, varför
svetsmaterialet kommer att innehålla fria nitrider, oftast
i fin nålform. Kolhalten är praktiskt taget borta.
Härtill kommer även att materialet på grund av den
stora avsvalningshastigheten erhåller gjutstruktur.

Svetsmaterial av naken elektrod är ifråga om
sammansättning och struktur vitt skilt från vanligt smitt
eller valsat stål, som för övrigt kan tänkas ingå i
konstruktionen. Jämfört med grundmaterialet kan
detta karakteriseras av att kolhalten är så gott som
borta. I stället finnas kol- och järnoxider i
liknande form som grafit i gjutjärn samt nitrider.
Dessa senare kunna med avseende å brotthållfastheten
betraktas som ersättare för den utbrunna
kolhalten. För övrigt inverka de emellertid menligt på
de mekaniska egenskaperna. Tabell 2 visar en
sammanställning av ett antal dragprov utförda å
provstycken, helt uppbyggda av svetsmaterial.

Tunnbeklädda elektroder ha en beklädnad med
uppgift att skydda ljusbågen mot oxidering,
avkolning och nitrering. Slaggen är icke tillräckligt
värmeskyddande för att i enkel svetssträng
hindra bildandet av gjutstruktur. Vi hava här alltså ett
relativt tätt och oxidfritt material med någon kolhalt
och låg nitridhalt men med gjutstruktur.
Draghållfastheten för dessa svetsningsmaterial brukar i regel
hålla sig vid ca 35—40 kg/mm2 och tänjbarheten per
1/2 N. vid ca 12—15 %.

Den tjockbeklädda elektroden giver ett mera
effektivt skydd mot oxidering, avkolning och
nitridbildning. Dessutom innehåller beklädnaden vissa
legeringsämnen, som vid svetsningen övergå till svets
materialet, oftast Mn men även Ni, Cu, Mo m. fi.
Slaggbildande ämnen förekomma i sådan myckenhet
och ofta av värmeavgivande art, så att slaggen
förmår reglera avsvalningen på sådant sätt att
svetsmaterialet i allmänhet får en finkornig, normaliserad
struktur.

Svetsmaterialet av den tjockbeklädda elektroden
blir sålunda i allmänhet tätt och av god struktur. I
hållfasthetsavseende kan detta material närmast
betraktas ekvivalent med smitt eller valsat stål.
Hållfasthetsegenskaperna kunna variera mellan rätt vida
gränser. Sålunda rör sig draghållfastheten mellan 35
och 70 kg/mm2 och tänjbarheten mellan 12 och 30 %
per 1/2 N.

Svetsmaterialets tänjbarhet.



Den stora frågan i samband med svetsmaterialets
mekaniska egenskaper är att för olika fall avgöra,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free