- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
102

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Harald Sjövall: Belastningsfördelningen inom kul- och rullager vid givna yttre radial- och axialbelastningar - Joel Björklund: En analys av prov med stållinor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

+ (l + 4 k2) sin4 v -2 k2 sin6 v].

De motsvarande delintegralerna kunna samtliga
hänföras till någon av de grundtyper, för vilka
lösningarna förut angivits. Efter att dessa ha insatts
och uttrycket hyfsats erhålles såsom slutresultat

Genom att här insätta k2 –– erhålles slutligen

u

det uttryck, som angivits som ekvation 8.

När omkretsen är belastad runt om är övre
integrationsgränsen konstant – [pi] Här är det därför
tillräckligt att som ny variabel införa halva vinkeln.
Som modul för de elliptiska integralerna tages det
inverterade värdet av föregående modul. Alltså gäller:

2
w = 2v samt–––-= k2.

Radialintegralen övergår till:

7t
IR = - ( 2 (l - 2 sin2 v) (l - k2 sin2 vfl d v.
nj
o

För punktanliggning, som behandlas här, är
m = 3/2. Integralen uppdelas nu i termer

n
IR=2 f2^[l - 2(1 + Ä*)sin»<; +
+ k2 (4 + k2) sin4 v - 2 W sin6 v],

vilka efter insättande av lösningarna på
grundtyperna ger:

Om k2 =
l –
insattes häri erhålles såsom slut-

resultat ekvation 10.

Lösning av axialintegralen IA.

Axialintegralen enligt ekvation 3 blir efter
insättande av ekvation 1b

Samma substitutioner göras här som vid lösandet
av radialintegralen.

När omkretsen endast är belastad delvis blir
således:

(l
__ Sm2 ^ . samt - c - = /c .
l - -
e

Axialintegralen övergår till:

2 k nr
Ä
A

där såsom förut exponenten 2m + 1 blir 3 för
linjeanliggning och 4 för punktanliggning. Endast det
senare fallet behandlas. Integralen blir enligt en av
de i det föregående givna grundtyperna:

varur ekvation 9 erhållits efter insättande av

?.e
i

När omkretsen är belastad runt om införes, på
samma sätt som vid radialintegralen, halva vinkeln
som variabel, dvs.

2
cp = 2 v samt––––= k2.
e

Axialintegralen övergår till:

jt
IA = - f* (l - k*am2v)mdv.

För punktanliggning, där m = 3/2, blir:

n
2 r~s d v
IA^-\ - [l - 2 k2 sin2 v + &4 sin4 v],
o

vilket på samma sätt som förut med hänvisning till
de olika grundtyperna ger:

I A = [(3
- 2 (2 - /c2) (K - E)].

Efter insättning av k2 = –– erhålles slutligen

l-?
e

ekvation 11.

EN ANALYS AV PROV MED STÅLLINOR.

Av ingenjör Joel Björklund, Västerås.



                                                        (Forts, från sid. 89.)
G. Förslag till funktion mellan tillåten dragspänning
och D / [delta].


Av fig. 9 och 10 framgår, att man vid en konstant
livslängd kan tillåta avsevärt högre dragspänningar
än hittills brukligt, om diameterförhållandet väljes
stort, och man kommer i vissa fall till så höga värden,
att vårt på "säkerhetsfaktorer" inställda tekniska
sinne reagerar mot tillämpningen av dylika värden.
Man måste nog också i sanningens namn medgiva, att
kostnaden för linor i allmänhet är en mycket ringa


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free