Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik / 103 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Joel Björklund: En analys av prov med stållinor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del av en anläggnings pris och att det därför icke är
nödvändigt att för alla diameterförhållanden gå ända
upp till den gräns, som enligt försöken skulle kunna
tillåtas, om man utginge från att alltid dimensionera
med hänsyn enbart till livslängden.

Det borde därför tillfredsställa alla synpunkter, om
man valde ett sådant beräkningssätt, som giver
värden, vilka ligga mellan de två ifrågavarande linjerna.
Vid sökandet efter ett dylikt finner man snart, att
det enklaste och måhända även bäst avvägda är en
linjär funktion av D / [delta] nämligen

	D
o = K	–––	. . . . (6)
	[delta]

För att tillfredsställa alla försiktighetskrav kan
man dessutom begränsa o till en viss del av
brottgränsvärdet, så att man vid val av stora
diameterförhållanden icke oroas av en alltför hög
dragspänning. Den koefficient K, som ingår i ekvationen,
bör väljas så, att den linjära funktionen tangerar
den Bach’ska linjen, enär tangeringspunkten då
ligger vid sådana värden av D / [delta], att man har möjlighet
att välja K med ledning av hittills gjorda
erfarenheter om lämpliga lindimensioner.

För vissa linor blir linjen då också en tangent till
isokartern, för andra torde den däremot skära den
sistnämnda, som då anger lägre tillåtna värden för
små skivdiametrar än den linjära funktionen. I
praktiken torde detta dock icke hava någon
betydelse, då skärningspunkten kommer att ligga vid
så små värden för D / [delta] att de vanligen ej användas.

Vid tillämpningen av denna beräkningsmetod bleve
givetvis livslängden för de linor, som löpa på
trummor med mindre och större diameterförhållanden än
vid tangeringspunkten längre än beräknat, men
lindiametern torde ändock ej bliva mycket större än
vid dimensionering enligt isokartern.

Koefficienten K blir olika för olika linkonstruktioner,
lintrådsmaterial, slagningssätt etc. men även för
olikartade driftförhållanden, och för fastställandet av
densamma vore det nödvändigt att företaga
ytterligare försök. Men dessa provningar kunde
inskränkas till att omfatta prov under ett enda
diameterförhållande för en viss linkonstruktion och med
ett fåtal olika dragspänningar t. e. 10, 20 och 30
kg/cm². På så sätt förenklades och förbilligades
dessa undersökningar, och det vore måhända möjligt
att utan alltför stora hinder centralisera försöken för
att erhålla enhetlighet i utförandet av dem. En
annan möjlighet består vid de antydda förenklade
proven i att utfärda så exakta bestämmelser rörande
provningarna, att man vore tillförsäkrad likformighet
även vid undersökningar på olika platser.

Såsom av fig. 9 framgår, ligger tangeringspunkten
mellan isokartern och den linje, som motsvarar ekv.
6 vid ett diameterförhållande, som är högre ju flera
trådar linan består av, och då det förefinnes en viss
kontinuitet i förhållandet mellan dessa värden, torde
man kunna fastställa vissa storlekar för D / [delta] vid de
olika trådantalen och genomföra provningarna vid
dessa. Förslagsvis borde följande tabell kunna tillämpas:

Antal trådar	42	72–114	162	222
D / [delta] . . .	300	400	450	500

H. Erforderlig livslängd.

Koefficienten K måste som nämnts varieras med de
olika driftförhållanden, under vilka linan skall
arbeta. Det är nämligen praktiskt olämpligt att
dimensionera alla linor för en och samma livslängd, då
användningstiden per år är ytterst varierande.
Gjordes icke skillnad mellan olika driftförhållanden,
skulle följden härav bliva den, att vissa linor skulle
kunna användas i åratal under det att andra skulle
behöva utbytas alltför ofta. Man måste därför göra en
uppdelning av de olika anordningar, för vilka linorna
skola användas. Deutsche Kran- und
Fördermittel-Verband har för kranar gjort en
uppdelning, som synes vara tillämplig även vid
dimensionering av linor.

I likhet med nämnda sammanslutnings förslag
synes även här en uppdelning i fyra grupper vara
lämplig. För var och en av dessa fastställes således
en livslängd för linorna och med ledning härav de
för varje lina tillåtna dragspänningarna.

Grupperingen sker med hänsyn till drifttid samt
lastens och de dynamiska krafternas storlek i
förhållande till maximal last, således betecknas
grupperna med

I	normal drifttid, växlande belastning, normala dynamiska krafter
	lång drifttid, växlande belastning, normala dynamiska krafter
II	normal drifttid, full belastning, normala dynamiska krafter
	normal drifttid, växlande belastning, stora dynamiska krafter
	lång drifttid, full belastning, normala dynamiska krafter
III	lång drifttid, växlande belastning, stora dynamiska krafter
	normal drifttid, full belastning, stora dynamiska krafter
IV	lång drifttid, full belastning, stora dynamiska krafter

Livslängden för linor i de olika grupperna bör av
praktiska erfarenheter att döma förhålla sig ungefär
som 1:1,30:1,85:2,70. Den absoluta livslängden, uttryckt
i antalet dubbelböjningar, bör göras till föremål för närmare
undersökningar, men av hittills gjorda erfarenheter att döma
bör för kranar den i fig. 11 inlagda, heldragna kurvan
följas. Denna kurva motsvarar antalet dubbelböjningar till

Fig. 11. Förslag till livslängd för linor, dimensionerade för olika grupper.

dess brott inträffar och är sålunda ej att förväxla med det antal,
för vilket linorna utsättas, innan de skola utbytas.
Innan frågan om den proportion, som bör finnas
mellan dessa tvenne tal, upptages, bör sambandet
mellan brottlastens förändring med antalet
dubbelböjningar fastställas. Av redan gjorda undersökningar
härav framgår, att den i fig. 12 angivna funktionen i
procent i allmänhet synes förefinnas och att
avvikelserna härifrån vid olika linkonstruktioner ej är stor.
Brottlasten avtager som synes endast obetydligt
under större delen av användningstiden och faller först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>