- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1933 - Joel Björklund: En analys av prov med stållinor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till den tidigare omnämnda ogynnsamma anliggningen
utföras med större diameter, och prov giva vid handen,
att ökningen bör vara ca 20 %.

K. Böjningsdiametern en produkt av tråd- eller
lindiametern?


Vissa föreskrifter för beräkning av linor angiva, att
brytskivans resp. trummans diametrar skola beräknas
antingen som en produkt av lintrådens eller av linans
ytterdiameter. Relationen mellan de båda- sistnämnda
diametermåtten är emellertid, såsom framgår av fig. 7, sådan
att dessa båda bestämmelser icke äro analoga. Så länge
man alltid använder linor med ett visst trådantal, kan man
visserligen genom lämpligt val av multiplikanderna få
enhetlighet i beräkningen, men precisera icke
bestämmelserna något i detta avseende, så att de tillämpas för
olika lintyper bli ju dimensionerna i ena fallet helt
andra än i det andra. Det torde därför vara
nödvändigt att träffa ett val mellan D/[delta] och D/d som
variabel för skivornas diametrar.

Vi ha funnit, att de tillåtna dragspänningarna
variera rätt väsentligt för linor med olika trådantal,
om D/[delta] användes som abskissa (fig. 9), och detta kan
ju vara till nackdel, då denna omständighet
nödvändiggör, att särskilda beräkningskoefficienter
angivas för olika lintyper. Undersöka vi, huru
förhållandena gestalta sig vid D/d som abskissa, så finna
vi enligt fig. 14, att en väsentligt bättre
överensstämmelse mellan de tillåtna dragspänningarna då
uppkommer. I nyssnämnda figur ligga isokarterna
för de olika linorna betydligt närmare varandra,
men en viss skillnad mellan dem föreligger dock
även här. Detta är ju också att förvänta, då redan
fig. 8 visat, att olika linor visa skiljaktiga
livslängder för lika värden av D/d. En påvisbar fördel med
nämnda kvot som variabel torde sålunda ej finnas
för linor av trådar med en och samma diameter.
Möjligen kan detta bliva fallet med hänsyn till
dimensioneringen av linor med olika trådgrovlekar.

Det torde sålunda vara lämpligt att avgöra den
uppställda frågan sedan resultat från ytterligare
provningar hunnit samlas.

L. Riktlinjer för provning av linor och bestämning
av kvalitetssiffror.


Genom centralisering av proven eller utfärdandet
av enhetliga bestämmelser för försökens
genomförande böra fullt jämförbara resultat kunna erhållas.
Detta är givetvis en betingelse för att de många
prov, som böra utföras, skola kunna giva en sann
och riktig bild av sambanden mellan de olika
faktorerna. Är man sålunda tillförsäkrad en full
likformighet vid provens genomförande, så kunna även
de vunna resultaten direkt jämföras med varandra

illustration placeholder

Fig. 15. Bestämning av K-värden för 114-, 162- och 222-trådiga linor.



genom att även bestämmelser i förut antydd riktning
utfärdas för dimensionerna av provskivorna och
dragspänningarnas storlek.

Linorna provas således i skivor med ovanstående
diametrar och vid t. e. 10, 20 och 30 kg
dragspänning. Med ledning av de siffror, som därvid
framkomma, bestämmas koefficienterna i ekv. 3, varefter
o fastställes för de antal dubbelböjningar, som skola
gälla för grupperna I, II, III och IV. Genom division
av a värdena för en viss lintyp med tillhörande
provskivediameter erhållas så de för linan och de olika
grupperna gällande K-värdena. Dessa värden, som
således skola begagnas vid dimensioneringen av
linan, bliva samtidigt kvalitetssiffror för linan, och
en jämförelse mellan de K-siffror, som gälla for olika
linkonstruktioner, blir bestämmande för vilken
konstruktion som är den mest lämpliga.
Ju större K
är desto bättre är linan.

För att för ögat framställa vad som nyss sagts
om tillvägagångssättet vid bestämmandet av K ha i
fig. 15 till vänster visats tre kurvor, som antagas
hava erhållits genom prov av olika linor, och till
höger de funktioner av D/[delta] som gälla för de olika
linorna och grupperna. Genom ett dylikt
tillvägagångssätt tages hänsyn till alla tidigare omnämnda
och övriga omständigheter, då ju dessas inflytande
på livslängden (givetvis med undantag för D/[delta], vars
inflytande ju förenklats till en linjär funktion av o)
tager sig uttryck i K-värdet.

Metoden att antaga en linjär relation mellan D/d
och o medför således, förutom en mycket enkel
räkneoperation vid linornas dimensionering, även
den fördelen, att garanterad eller föreskriven kvalitet
kan uttryckas genom ett enda tal och en jämförelse
mellan olika linor därigenom lätt kan göras.


En central myndighet kan således lätt utfärda
föreskrifter för olikartade fall, och tillverkarna kunna
angiva en sådan kvalitetssiffra, som kan läggas till
grund för en riktig dimensionering och ett rätt val
av den för varje fall mest lämpliga linkonstruktionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free