- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Malmer: Tekniska högskolans flygtekniska laboratorium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


förbundna med varandra genom små och glest sittande
nitar. Hela likriktarkakan erbjuder luftströmmen
ungefär 13 000 kanaler för dess passage.

Vid genommätning av hastigheten i ett nät av
punkter i olika tvärsnitt av tunneln visade sig, att
med enbart de nu beskrivna anordningarna en svag
vridning kring tunnelns axel av strömningen inuti
tunneln ägde rum. Ledskenorna bakom propellern
fyllde alltså icke helt sin uppgift. Då alla
hörnskovlarna kunde beräknas nedsätta den horisontella
tvärkomponenten av hastigheten men lämna den
vertikala opåverkad, inbyggdes mellan första och andra
hörnet ett system av horisontella skivor för att
reducera den vertikala komponenten. Anordningen
visade sig i det närmaste eliminera vridning i tunneln
och gynnsamt påverka hastighetsfördelningen i
strålen. Själva vridningen borttages eljest av likriktaren,
men denna förmår ej korrigera hastighetsfördelningen.
Vid dessa detaljerade hastighetsmätningar
i tunneln visade sig en hastighetsskugga av den del
av propelleraxeln, som ligger mellan ledskenorna i
första hörnet och väggen vid motorn, och som
övertväras av luftströmmen, äga bestånd längs hela
tunneln och deltaga i vridningen. Denna del av axeln
inneslöts då i en plåtkåpa med strömlinjeformat
tvärsnitt, varigenom skuggan försvann.

Utformningen av den fria strålen sker genom ett
munstycke av gjutstål, svarvat på insidan.
Munstyckets minsta tvärsnitt ligger 320 mm från mynningen.
Utanför detta tvärsnitt vidgar sig munstycket svagt
och övergår till cylinderform. Den cylinderformade
delens längd är 160 mm, dess diameter 1 584 mm och
munstyckets minsta diameter 1 568 mm. Denna
utvidgning av munstyckets mynning har anbragts på
grundval av erfarenheter i Göttingen och har till uppgift
att motverka kontraktion av den fria strålen.
Den cylinderformade delens diameter var från början
1 600 mm, och munstyckets minsta diameter sålunda
2 % mindre än mynningens diameter. Då anledning
fanns att misstänka, att differensen blivit något för
stor, minskades den till 1 % på så sätt att partiet
utanför det minsta tvärsnittet belades med en kaka
av grafitdeg, erhållen genom att utröra grafit i
vattenglas, vilken kaka efter hårdnandet hyvlades slät
med en stålmall. Utan större fel kan tydligen
stråldiametern anges som 1,6 m.

Munstycket är lagrat på en stålkula och hålles i
läge av tvenne byglar med ställskruvar. Det smala
gapet mellan munstycket och tunnelöppningen är
tätat med en gummislang. Medelst ställskruvarna
inriktas munstycket i höjd- och sidled, tills strålen är
horisontell och i sidled riktad mot fångtrattens
centrum. Inriktningen i horisontal riktning sker på basis
av Vägning av luftkrafterna å en vinge, placerad i
tvenne lägen, utgörande spegelbilder av varandra med
avseende på horisontalplanet. Vågstativets
inställning i sidled (girvinkeln = 0°) justeras genom
liknande vägningar å en stående vinge med
vertikalplanet som spegel.

Genom hörnskovlar och likriktare indelas tunneln
i flera sektioner. Tillträde till de olika sektionerna
nås genom ett antal öppningar i tunnelväggen,
försedda med inåtgående plåtdörrar.

I tunneln uppvärmes luften vintertid genom tvenne
fram- och återgående varmvattenledningar, placerade
å ytterväggen, en vid taket och en vid golvet.
Under körning behöves knappt denna uppvärmning, då
luften uppvärmes flera grader genom körningen.

Elektrisk kraftanläggning.

Varvantalet hos fläktmotorn måste kunna varieras
i och för variation av strålhastigheten. Vanligen
användes i utländska laboratorier en likströmsmotor
med mo t ståndsregler ing. Det hade möjligen gått att
få ansluta en 50 hkr motor till stadens likströmsnät,
men anslutning var utesluten för en 100 hkr motor.
Med avseende på anläggningskostnader ställde det sig
under dessa förhållanden avsevärt billigare med en
reglerbar växelströmsmotor, en s. k. kommutator- eller
Schrage-motor, än med likströmsmotor och
omformaraggregat. Driftkostnaderna äro måhända något
men ej nämnvärt större med kommutatormotor. Vid
den intermittenta driften i ett laboratorium spelar

illustration placeholder

Fig. 6. Likriktare, sedd genom munstycket.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:27:24 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933m/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free