Teknisk Tidskrift / 1933. Mekanik / 115 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1933 - Ivar Malmer: Tekniska högskolans flygtekniska laboratorium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgöras vid ordinära vingförsök av 0,8 mm tjocka
pianotrådar. Luftmotståndet mot trådarna bestämmes
genom vägning utan modell.

Våganordningens utseende framgår av fig. 12.
Vågarnas känslighet kan varieras genom förskjutning i
vertikal led av ställbara vikter, anbragta å med
balanserna förbundna ramar. Det är nödvändigt att
hava ganska stora variationsmöjligheter å
känsligheten för att kunna anpassa känsligheten efter olika
vindhastigheter eller olika luftkrafter. Om som
exempel väljes upptrycksvågen, märkes, att dess
svängningar vid svagt stabil jämvikt å själva
vågbalansen äro instabila. Vid exempelvis en svängning
nedåt av en vinges framkant ökas nämligen vingens
infallsvinkel och därmed tvärkraften å vingen.
Genom denna ökning av kraften ökas ytterligare
utslaget å vågen. Vågbalansen måste sålunda stabiliseras
genom en relativt stor sänkning av dess tyngdpunkt,
och vid olika vindhastighet fordras olika sänkning.
Svängningar av motståndsvågen bliva däremot på
grund av trådanordningens geometri starkt stabila,
varför denna balans måste instabiliseras medelst
skjutvikten för att ej bliva för okänslig.

Vägningen sker med dels påläggs-, dels skjutvikter
(ryttare). Samtliga vågar äro med hänsyn till de
krafter, som ytterst vägas, decimalvågar, varför samma
viktsats är användbar för alla vågarna.

För att dämpa svängningar äro anbragta
vätskedämpare med varierbar dämpning.

Traversen kan för hand med tillhjälp av en
snäckväxel lätt rullas åt sidan för att lämna rum för andra
försöksanordningar. I golvet under strålen är
anbragt en rund skiva, vridbart lagrad å ett kullager
med 2 m diameter. På denna anbringas stativen för

Fig. 12. Sexkomponentvåg.

Fig. 13. Mätning av vindtryck å husmodell.

andra försöksanordningar, varvid skivan genom sin
vridbarhet erbjuder inställningsmöjligheter i sidled
(inställning av girvinkel). Under skivan befinner sig
en cementerad, cylinderformad grop av 1 m djup.
Efter borttagning av skivan erbjuder denna grop
plats för exempelvis våganordningar, om det vid vissa
försök skulle befinnas önskvärt att kunna anbringa
sådana under strålen. I fig. 13 visas en å skivan
anbragt försöksanordning för mätning av vindtrycket å
hus (prof. Nokkentveds och dr Irmingers försök).

Den fria strålen medger till skillnad från en helt
sluten vindtunnel snabb växling av försöksanordningar,
utan att monteringen av modellerna behöver
rubbas. Detta är en förtjänst hos den fria strålen,
som gör den särskilt ägnad för en teknisk
högskoleinstitution, där flera grupper studerande samtidigt
skola utföra sina examensarbeten.

Strålens kvalitet och tunnelns effektfaktor.[1]

Idealet av en fri luftstråle skulle kännetecknas av
precis samma hastighet i olika punkter av ett
tvärsnitt och av fullständig parallellism i strömningen. I
praktiken torde detta ideal ej kunna uppnås med
någon anordning för strålens alstrande. Eftersträvansvärda
äro så små avvikelser från idealet som möjligt.

På grund av spänningsvariationer å motorströmmen
undergår medelhastigheten i strålen alltid små
ändringar i tiden. Då det alltid tager en viss tid att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>